Tillbaka

Trött tisdag

2015-09-15 19:57:24

I morse var det riktigt jobbigt att ta sig upp ur sängen. Jag skulle kunna beskriva det som en sådan morgon då man skulle gjort vad som helst för att bara få kasta in väckarklockan (okej, mobilen, vem fan använder väckarklocka 2015?) i väggen och sova halva dagen istället. Men trots att sängen var väldigt lockande att ligga kvar i lyckades jag till slut ta mig upp. Jag kan dock inte påstå att jag blev piggare för det, med tanke på att jag somnade på bussen till skolan och satt och halvsov hela vägen dit. Det är i för sig inget ovanligt, det är mer regel än undantag att jag sover när jag åker buss. Jag var dock inte den enda som var trött på bussen i morse. Jag vaknade till liv när bussen var framme i Borås (och ändhållplatsen) och såg att killen som satt bakom mig också hade somnat. Han sov väldigt gott och såg inte ut att ha några planer på att vakna, så jag fick helt enkelt väcka honom och fråga om han skulle gå av. Han såg ut att skämmas lite, så jag fick trösta honom med att jag också hade sovit… “Ja, det är lätt hänt”, sa han då. Det håller jag med om. Jag kan fan somna vart som helst. Som heltidsstuderande småbarnsmamma får man ta tillfället i akt liksom (och som allmänt trött människa). När min syster höll sin yngsta son i famnen för ett tag sedan sa hon “Jag förstår inte hur man bara kan somna så!” (hon liksom höll honom i sina händer uppe på bordet och han somnade nästan sittande). Sen kom hon på vem hon pratade med (mig, alltså) och till la “Fast det förstår väl du i för sig, som somnar överallt”. Det är sån jag är. När jag spelade fotboll förr somnade jag jämt i bilen när vi var på väg till bortamatcher. Det var inte den ultimata uppladdningen inför en match precis, så det är inget jag rekommenderar att göra. Men som sagt, det är sån jag är och tröttheten verkar inte direkt bli mindre ju äldre man blir, snarare tvärtom.

På tal om att vara trött. Idag tränade jag för första gången på två veckor (och under dagens pass kände jag mig helt efterblivet trött i både kroppen och huvudet). Det är sjukt vad fort allt man byggt upp försvinner bara för att man tagit ett kort uppehåll. Idag kändes det liksom som att vara tillbaka på ruta ett. Men det tar visserligen bara några få pass, sedan brukar det oftast kännas som att man är på g igen. Men idag hängde som sagt ingenting med, varken andningen eller kroppen, och jag hade håll i princip hela passet. Det var med andra ord inte jobbigt på ett positivt sätt, som det ska vara och som det normalt sett brukar vara…

En annan sak som man också blir rätt trött om man tänker på, är tentan som jag ska ha nästa vecka. Ni minns kanske att jag misslyckades på matematiktentan i våras (men sedan fick upprättelse när jag gick och pratade med examinatorn i fråga)? Det var första gången jag misslyckades med något på högskolan (studiemässigt alltså, rent allmänt har jag misslyckats kraftigt med mycket, som till exempel att komma i tid till föreläsningar), och det har satt sig psykiskt på mig. Tentan nästa vecka är också en matematiktenta och med samma examinator och samma upplägg som förra gången. Eftersom jag “misslyckades” sist har jag en dålig känsla även inför den här tentan. Även om jag fick godkänt på den förra tentan tillslut, så var det verkligen på håret. Tidigare har jag klarat av examinationerna med goda marginaler. Ja, ja. Vi får väl se om det kommer ett ilsket blogginlägg till följd av mitt misslyckade om ett par veckor eller om jag faktiskt klarar det!

Såhär i början av terminen har jag fortfarande lusten och orken kvar till att gå upp i hyfsad tid på morgonen så att jag hinner fixa i ordning mig. Därav har det blivit några (läs: ca 200) “selfies” de senaste veckorna…

MB 2015-09-19 18:15

Riktigt snyggt linne du hade på dig!

A PHP Error was encountered

Severity: Warning

Message: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable

Filename: blog/post.php

Line Number: 28