Tillbaka

Tiga är guld

2014-02-18 11:31:09

Ibland får jag höra att jag är bra på att skriva. Vad jag dock inte har begåvats med är talets förmåga. Ibland när jag pratar så kommer allt ut som en jävla sörja bara. Inte när jag pratar med nära och kära alltså, men när jag ska prata med folk jag inte känner så bra. Som förut till exempel, när jag ringde min frisör och skulle boka en tid. Levi ser ju ut som ett yrväder i håret, lite kort, lite lång, lite avskavet här och var och ja, det står åt alla håll och kanter. Så jag tänkte höra om hon kunde passa på att göra något åt hans lilla frilla samtidigt som hon klipper mig nästa gång. Så jag säger “Jag undrar om du skulle kunna klippa min son, han är…”, och så kommer jag inte på hur gammal han är! Så jag tillägger “...jag vet inte hur gammal han är, men han är bebis i alla fall”. ÅHH, Erica, skjut dig själv!Ungefär så kände jag samtidigt som den skiten kom ut från min mun. Klart som fan att jag vet hur gammal min son är! Men hans ålder var inte ens relevant för sammanhanget, jag har klippt mig hos henne hundra gånger och hon vet att jag har en bebis. Det var väl antagligen det jag kom på samtidigt som jag prata, och så blev det som vanligt när jag ska försöka formulera mig, helt åt helvete.

Jag gjorde en liknande tabbe när jag skulle köpa folköl på Ica Maxi till Henke i somras. Jag hade inget leg med mig, så när jag kom fram till kassan blev jag nekad att köpa ölen. Jag, som tyckte att det var ganska uppenbart att jag var över 18 år, blev irriterad och sa “Men jag är ju 21!”. Samtidigt kom jag på att det är jag ju fan inte alls. Jag är 23. I det läget ska man ju bara hålla käften och låta kassörskan tro att man är 21. Hon vet ju inte hur gammal jag är. Men istället, smart som jag är, så säger jag “Nej, det är jag ju inte alls, jag är 23”. Och sen stod jag där som ett jävla fån. Kassörskan måste ha tänkt att det var tur att hon inte sålde några alkoholhaltiga drycker till den idioten, som fan inte ens vet hur gammal hon är. Nu i skrivande stund, känns det som att jag skrivit om den här händelsen innan. Ja, jag börjar väl helt enkelt bli som en senil gammal kärring också, som berättar samma saker flera gånger…

Jag hatar dessutom att prata inför folk. Det är det värsta jag vet. Det näst värsta är att kallprata. Det är verkligen inte min grej. Att kallprata är som upplagt för att det ska slinka ur något groda ur min mun. Jag tänker en sak men säger något helt annat, som jag ångrar i samma stund som det kommer ut.

Nej, tala är silver, tiga är guld, som man brukar säga. Det stämmer bra i mitt fall. I alla fall den sista biten, tiga är guld.