Tillbaka

Studio 54-fest

2016-01-30 20:21:10

Igår var vi på fest på Henkes jobb, temat var Studio 54. Jag visste knappt vad Studio 54 var innan, och jag hade inte mycket kläder hemma som levde upp till temat. Men i sista stund lyckades jag fynda en paljettkjol på rean som kändes tillräckligt mycket glamour för att funka. Såhär i efterhand (eller snarare igår kväll när folket började trilla in på festen) insåg jag dock att jag hade kunnat ta på mig vad fan som helst egentligen. “Det blir bara värre och värre det här”, var Henkes kommentar när den ena efter den andra anlände med utstyrslar som fick en att bli full i skratt. Folk bjöd verkligen på sig själva och gick in för temat!

Henkes avdelning hade ansvar för innehållet under kvällen, och jag fick på förhand lite “inside information” om vad det skulle vara för tävlingar. Henke berättade att limbo skulle vara med. Då jag är något (fruktansvärt mycket) av en tävlingsmänniska var jag tvungen att öva lite innan, så i torsdags letade jag fram en gammal sopkvast i förrådet här hemma som jag la i en lagom höjd på två stolsryggar. För att få rätt känsla satte jag på 70-tals musik, och sedan var det igång. När jag var liten var jag något av en mästare på limbo, så höjden av en stolsrygg kändes som en ganska lätt match. Jag gick in med inställningen och tanken om att jag fortfarade var lika ung och smidig som förr, men hann knappt böja mig bakåt innan det knaka och sträckte sig i varje del av kroppen. Den vighet man en gång hade visade sig vara som bortblåst och höjden jag trodde att jag skulle klara utan problem blev just ett problem. Men skam den som ger sig, efter lite stretch och otaliga försök att ta mig under det där skaftet så lyckades jag faktiskt! Mitt under “träningen” kom min syster förbi och välkomnades in i limbofesten. Hon tyckte nog att jag var lika sjuk i huvudet som ni som läser det här förmodligen tycker nu…

När det var limbo på riktigt igår råkade jag säga till en tjej att jag hade övat hemma, vilket jag ångrade ungefär samtidigt som jag sa det. Jag tänkte inte på att det inte är riktigt friskt och normalt att hålla på så. Men hård träning lönar sig, och jag lyckades behålla mitt rykte som mästare på limbo (och fick kanske ett nytt rykte som psykiskt störd också, men det får det i så fall vara värt)!