Tillbaka

Spårvagnsolyckor, hockeyhistoria och Winnerbäck i Scandinavium

2019-11-23 11:44:48

Igår kväll mötte jag upp Sofia, pappa och Camilla för en helkväll i Göteborg.

Pappa som bott i Göteborg (eller åtminstone i närområdet) i hela sitt liv blev imponerad över att man kunde åka spårvagn från centralen till Avenyn. Detta är tydligen något han missat under sina 55 år i livet. Dessutom höll denna premiärspårvagnstur för pappa på att kosta honom ena foten som nästan kapades när vi skulle gå av. Väl framme på Avenyn fick vi lyssna till hockeyhistoria av ingen mindre än just pappa. Vi pratade om Frölundas framgångar de senaste åren och jag sa att jag tyckte att vi blivit lite bortskämda av alla mål och vinster. ”Bortskämda? Jag väntade på SM-guld från 1965 till 2003!” sa pappa och fortsatte ”Vet ni hur dåliga Frölunda var på den tiden? De var lika dåliga som Gais, och då överdriver jag inte ens. Vet ni vart vi fick åka när vi skulle på bortamatch? Till Mölndal! Har ni hört talas om att de har ett hockeylag?”. Pappa lyckades med andra ord övertyga oss om att vi inte alls är bortskämda utan att det är en lång och hård tid som föranlett dessa framgångar och att vi måste njuta av varenda sekund som det varar.

Efter att vi irrat runt en stund på Avenyn i förhoppning om att hitta någonstans att äta (lättare sagt än gjort en fredagskväll när man inte bokat bord) hittade vi ett ställe där det bara var massa ”bös-gubbar” som pappa så fint kallade det (han passade med andra ord väldigt bra in där, vi andra i sällskapet kände oss kanske aningen malplacerade). Efter restaurangbesöket begav vi oss mot Scandinavium där Winnerbäck skulle spela kvällen till ära. Både hockeyintresset och att man blivit världens största Winnerbäck-fan kommer från pappa. När jag växte upp och ”Hugger i sten” spelades på repeat där hemma tänkte jag att jag aldrig skulle bli som pappa och lyssna på den där musiken självmant. Men äpplet faller tydligen inte långt ifrån trädet, och jag vet inte vilken konsert i ordningen det var som jag såg med Winnerbäck igår.

Winnerbäck har i intervjuer sagt att han aldrig skulle kunna skrika ”Hur mår ni?” till sin publik när han uppträder. Men igår frågade han faktiskt hur vi mådde. Men inte utan att säga något i stil med ”Jag tror inte att ni mår bra. Jag tror att vi svarar att vi mår bra för att det är vad vi tror att människor vill höra. Innerst inne tror jag att vi alla har en mörk tunnel av tomhet”. Det låter kanske deprimerande men jag älskar att Winnerbäck alltid driver lite med sig själv och med den där stämpeln han har av folk som inte förstår sig på hans musik. Hans musik må vara mörk ibland men jag tycker inte att det finns någon annan svensk artist som har så genuina, genomtänkta och djupa texter och låtar som Lars Winnerbäck har.

På tal om Lars Winnerbäcks låttexter så fullkomligt älskar jag hans låt ”Hur och vem och vad” från hans senaste album. Den låten avslutade han sin konsert med igår (bortsett från några extranummer) och jag väljer att avsluta detta inlägg med att citera den låtens fina text och budskap:

”Du har en hand på din axel, gå vart du vill
Ingen annan kan bestämma vem du är
Du har din egen välsignelse, gör vad du vill
Du lever inte en gång till

Du är hur och vem och vad du vill”