Tillbaka

Sluta ge mig dåligt samvete för vad jag äter

2014-11-05 14:32:12

Artiklarna och blogginläggen som berör kost och som säger till oss vad vi bör och inte bör äta avlöser varandra. Varje dag när jag kollar mitt Facebook-flöde får jag “experters” rekommendationer och ibland nästan befallningar uppkörda i ansiktet. Vi ska tänka på exakt allt som vi stoppar i oss, och våra barn ska inte längre få äta varken pannkakor eller pasta, och gud förlåte den familj som har fredagsmys eller ger sina barn lördagsgodis.

Medvetenheten kring vad som är nyttigt och onyttigt har växt sig större och större och den här debatten tycks hålla på att urarta helt och hållet. Hur jävla sunt är det att läsa innehållsförteckningen på varenda liten smula man stoppar i sig och hur sunt är det att gå runt och ha dåligt samvete för att man unnade sig att äta något som innehöll mjöl?

Jag tycker inte att det största problemet handlar om vad vi stoppar i oss, utan i vilken utsträckning och i vilka mängder vi stoppar i oss det. Jag påstår inte på något sätt att pasta, pannkakor och godis är nyttigt. Det jag menar är bara att socker och mjöl och allt det där andra ”livsfarliga” inte dödar eller gör någon större skada i måttliga mängder. Det finns säkert forskning och studier som visar både det ena och det andra, men om jag ser till mig själv och vad jag ätit under min uppväxt så kan jag dra slutsatsen att den pastan och de kakorna som jag stoppat i mig aldrig lett till varken övervikt eller sämre hälsa. Om jag har kunnat leva i 24 år med varierad kost (som alltså innefattar pasta, bröd och socker) så tror jag nog att mina barn ska överleva trots att de någon gång då och då får en macka, en korv med bröd eller något extra gott att äta på fredagen.

Frida Boisen skrev för ett tag sedan en uppmärksammad krönika om hur vi, för att citera henne, ”makaronknarkar” våra barn. Hon mena på att korv och makaroner i princip är det värsta vi kan ge dem, och att lösningen på problemet är att byta ut korven mot en bit lax och pastan mot bulgur. Jag vet inte vilken ålder Boisen syftar till när hon pratar om barn, men jag som har barn i 1-2 års åldern har fått erfara att det ibland är ett helt företag att få i sina barn mat överhuvudtaget. Det tror jag att de allra flesta småbarnsföräldrar kan vittna om, och i de lägena kan jag tala om att man är jävligt glad om de äter makaroner och korv.

Problemet med den här debatten är att det inte känns som att den riktar sig till de som verkligen har problem. Alltså de som storkonsumerar godis, chips och läsk samt har en allmänt taskig kost. Dagligen.

Jag är 1,64 cm lång och jag väger 52 kilo. Mina två barn ligger långt ner på tillväxtkurvan över vad som anses vara medel. Jag är alltså smal och mina barn är små och nätta och löper ingen direkt risk för övervikt. Vi köper nästan aldrig godis och chips och vi har aldrig läsk hemma. Ändå tar jag åt mig när jag läser artiklar som handlar om vad vi bör stoppa i oss själva och våra barn. För det känns som att de är riktade mot oss. Dessa texter är ofta skrivna på ett sätt som skuldbelägger och framkallar dåligt samvete. Men jag vet att varken jag eller mina barn ligger i riskzonen. Jag vet att vi äter bra även om vi inte äter perfekt. Så snälla ni som skriver skuldbeläggande texter om kost och hälsa, sluta ge folk dåligt samvete och låt för helvete människor bre och äta en ljus macka med smör utan att behöva känna att det är det mest syndiga man kan göra.

Erica 2014-11-05 19:05

Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt vill uppmuntra folk till en ohälsosam livsstil. Jag älskar att träna och jag bryr mig ganska mycket om vad jag äter. Det jag menar är bara att man inte ska behöva bry sig FÖR mycket.

mischka 2015-08-27 12:52

Min dotter är jätte liten och ligger på den lägsta vikt och växt kurva.  Hon helt enkelt äter inte tillräckligt och det är ingens fel.  Vi har varit hos några specialister - även hos psykologen - och det finns ingen anledning till detta.  Hon är bara liten och smal och äter ganska lite.  Läkarna alltså vet inte om det är genetisk eller om det bara handlar om hur mycket hon äter - troligen både och (jag är 161cm och min mamma 155cm). Jag känner mig skuldbelagd också för att allt hon äter ganska mycket av är bara de ohälsosamma saker som falukorv, varmkorv, fiskpinnar, chicken nuggets och pasta.  Jag har inte valt detta för henne - det är hon som ville bara äta sånt.  Jag är jätte ledsen över detta, men kan inte göra någonting åt det.  Jag försökte och försöker fortfarande, men det funkar inte.  Även läkare och specialister säger mig att ge henne vad hon äter och inte bry mig om hur hälsosamt eller ohälsosamt det är - bara att hon äter!  Så Frida Boisen och alla henne lika kan gärna kyssa mig i **** ... ;)