Tillbaka

Skräpplockardag

2019-05-05 18:10:12

När jag och Novalie promenerade inne i stan för några veckor sedan noterade hon hur mycket skräp det låg på marken. ”Jag förstår inte vad människor gör med vår natur!”, sa hon. Sedan fick jag en liten lektion av min 6-åring om hur många år det tar för naturen att bryta ned olika material. För ett par veckor sedan när vi hade min systerdotter Ottilia här på besök bestämde sig barnen, på eget initiativ, för att de skulle gå ut och plocka upp skräp här i området. De utrustade sig med plasthandskar och påsar och tillsammans gick vi ut för att göra området lite finare.

Samtidigt som jag tycker att det är fel att barn får städa upp efter oansvariga vuxna som bland annat slänger snus och fimpar på marken, tycker jag att det är fint att barnen faktiskt bryr sig om naturen. Dessutom är det lite fascinerande att se hur roligt barnen tycker att det är. Ur ett vuxenperspektiv så känns just skräpplockning inte som en aktivitet som borde få barnen att jubla. Men de var verkligen taggade och motiverade när de hade bestämt sig för att ge sig ut!

Att släppa ut barn (i alla fall våra) för att plocka upp skräp är ungefär som att släppa ut kor på grönbete, de liksom rusar ut med sina påsar och skyndar sig för att bli först med att plocka upp olika föremål från marken. Det var väl det enda problemet med skräpplockningen egentligen. Att det blev en tävling. Barn älskar att tävla men hatar att förlora (som många vuxna med andra ord). Och min erfarenhet av att vara småbarnsförälder är att det går att göra allt till en tävling. Jag vet inte om det är typiskt barn i allmänhet eller om det är typiskt barn från Johannesson-släkten, men det blir i alla fall tävling av allt. Till och med om vem som har mest skräp i sin påse.

När vi kom tillbaka från vår lilla skräpplockarrunda var det en granne som uppmärksammade barnens initiativ och bjöd de på glass! Jag vet inte om det var glassen eller skräpplockningen i sig, men barnen fick blodad tand och dagen därpå gick de ut för att plocka upp skräp igen…