Tillbaka

Onsdag

2015-06-03 21:32:05

För ett tag sedan svarade jag på en fråga i bloggen, angående hur det är att studera samtidigt som man är småbarnsförälder. Jag svarade något i stil med att det inte var några problem alls. Jag vet inte vad jag hade tagit för energihöjande den dagen, men jag skulle verkligen behöva en rejäl dos utav det idag. Dagar som denna skulle jag inte ens rekommendera min värsta fiende att studera i samband med småbarnsåren. Jag har visserligen inte studerat idag, men det är just det som är problemet. Jag är ju som sagt föräldraledig igen, och på hela dagen har jag inte fått en enda lucka till att plugga. Jag tänker på de pappor som inte varit föräldralediga och tror att de ska kunna renovera huset under pappaledigheten. Jo, tjena. Det går knappt gå på toaletten när man är föräldraledig! Eller går gör det, men inte ifred. Ett vanligt toalettbesök nu för tiden kan innebära att den ena ungen sitter i knät och att den andra leker med någon liten gubbe som trippar upp för ens ben. Eller så tror man att man ska få vara ifred, men så blir det sådär misstänksamt tyst i lägenheten att man springer upp och inser att den ena ungen står uppe på bordet och hoppar medan den andra hänger i gardinen. Man kan aldrig slappna av helt enkelt, inte ens när man är på toa.

Har förresten försökt boka tid till en läkare i några veckor nu. Det går sådär. Vad är det med vårdcentralerna nu för tiden? För att lyckas få en tid måste man ringa EXAKT kl 7.45 på morgonen och fightas med andra hypokondriker om en så kallad “halvakut tid”. Detta kan till synes verka enkelt. Men jag har som sagt fortfarande inte lyckats. De dagarna jag är uppe den tiden glömmer jag antingen av det eller så ringer jag för sent. De dagar då jag inte är uppe den tiden, ja då är jag som sagt inte uppe. Att jag ställer klockan om jag verkligen inte behöver händer väldigt sällan (och då är alltså döende, vilket jag tror att jag är, inte skäl nog för att ställa klockan). Men igår fick jag nog av mig själv och bestämde mig för att trots allt ställa klockan. 7.44 i morse ringde den, och jag kontaktade vårdcentralen med en gång. Jag fick knappa in mitt telefonnummer och den automatiska telefonsvararen sa att de skulle ringa upp mig kl 8.15. “Yes!”, tänkte jag. “Nu kommer jag äntligen få en tid!”. Sen somna jag om. Så nära, men ändå så långt ifrån…

Nej, nu ska jag lägga mig. Så jag orkar gå upp och ringa vårdcentralen imorgon igen, bland annat.