Tillbaka

Novalie 7 år

2019-07-05 13:43:14

Den 21 juni (på midsommarafton) fyllde Novalie 7 år. Som alla andra föräldrar tycker jag att tiden har gått fruktansvärt fort sedan man fick barn. När Novalie var nyfödd kollade vi upp vilka år hon skulle fylla år på midsommarafton (eftersom hon är född under midsommarhelgen), och såg då att hon bland annat skulle göra det när hon fyllde 7. Då kändes 7 år som en hel evighet bort, men för ett par veckor sedan var som sagt den dagen redan här.

För ett tag sedan frågade Novalie mig: ”Vad är det bästa som hänt dig?”. Eftersom jag var mycket väl medveten om att hon vet vad det bästa som hänt mig är (eftersom jag påminner barnen om det varje dag) svarade jag att hon fick gissa. ”Oss”, svarade hon då. Sedan frågade jag henne samma sak. Hon funderade en stund, sedan sa hon: ”Att jag blev den här människan. Och att jag fick ha dig som mamma!”. Det sista värmde såklart i hjärtat att höra (även om det kanske var något hon kände sig tvungen att säga), men det första, att hon är glad över att vara den människan hon är, värmde faktiskt ännu mer att höra. Men jag är inte förvånad över att hon svarade så, för jag vet ingen annan människa som är så trygg i sig själv som Novalie.

Novalie vågar vara sig själv. Hon går sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker. Någon vecka innan påsk frågade hon till exempel mig om jag kunde måla henne till påskkärring när hon skulle till skolan. När jag svarade att det inte var påsk ännu sa hon: ”Nej, men jag tycker att det är så tråkigt att bara vara vanlig varje dag, jag vill vara annorlunda!”. Hon är modig också. Dels att hon vågar gå sin egen väg, men också när det gäller andra saker. Häromdan hoppade hon till exempel från 3 meter när vi var i badhuset. Hon bara gick förbi alla stora killar som stod och tvekade, med sina armkuddar och sina simglasögon, och hoppade rätt i vattnet utan att tveka. Hon har inga gränser, på gott och ont! Och jag tror att mina föräldrar ser väldigt mycket av mig i Novalie, då jag var precis likadan när jag var liten.

Novalie är rolig också (utan att hon vet om det ibland). För ett tag sedan skulle hon och Ottilia uppträda för mig, min mamma, min syster och Henke. Vi satt och väntade på deras nummer som inleddes med att Ottilia presenterade Novalie, som då gick fram och intog ”scenen”. Då sa Novalie, helt gravallvarligt: ”Nu ska jag sjunga, då vill jag att ni håller er lugna, annars kan jag inte koncentrera mig. Är det uppfattat?”. Sedan drog hon av någon slags superseriös operaliknande sång som varade i flera minuter. Helt underbart (och fantastiskt roligt även om det inte var hennes avsikt, och även om vi självklart fick hålla tillbaka skrattet)!

Nu är hon som sagt 7 år! Vår fantastiska, underbara dotter.