Tillbaka

Min strukturerade vardag

2015-10-12 21:13:52

Det sägs att innehållet i en kvinnas handväska speglar hennes personlighet.

Såhär ser det ut i min handväska:

Egentligen behöver jag nog inte säga mer. Bilden talar för sig själv. Det där är mitt “strukturerade jag” fångat i en bild. Men då ska jag också tillägga att det är en snäll bild som inte riktigt visar hela sanningen. Bara Gud (och jag) vet vad som befinner sig längre ner i den där väskan. För att förtydliga det hela skulle jag snabbt kunna gå igenom lite vad det är ni ser på bilden. Först och främst så syns två plastpåsar. Den ena innehållande dagens shopping och den andra en tom matlåda. Det skymtas också en halsduk, ett skrivhäfte och en bok. Längst till höger på bilden ligger en förpackning till blyertspennor (som jag stressköpte minuter innan min senaste salstenta). Den är för övrigt tom och borde därmed inte ligga i min väska längre utan i en papperskorg.

Det gula högst upp på bilden är min senaste matematiktenta som jag hämtade ut idag. Den klarade jag för övrigt, men det grämer mig att jag fick ett poäng ifrån VG (mycket vill ha mer). Denna gången kan jag dock inte skylla på läraren, som faktiskt gjorde ett bra jobb med rättningen, utan bara på mig själv. Det var en fråga på tentan som handlade om en Denniz som cyklade över ett torg, och med hjälp av hjulets diameter skulle vi mäta torgets längd och area. Jag kan tala om att Denniz inte var den enda som var ute och cyklade under tentan, utan också jag. 0 av 3 möjliga poäng kammade jag hem på den frågan. Jag blev dock inte jätteledsen över det, jag hade väl lite på känn att det skulle gå käpprätt åt helvete just när det gällde den uppgiften. I övrigt gick det bra, bortsett från en del slarvfel som tyvärr kostade mig mitt VG. Men om man försöker räkna ut en triangels area genom att ta basen gånger sidan (istället för höjden) ska man å andra sidan inte ha ett VG heller…

Hur som helst. Nu var det inte min cykeltur under tentan som skulle stå i fokus utan min otroligt välorganiserade handväska. Under det som syns på bilden går det bland annat att finna kvitton sen fem år tillbaka, tre tuggummipaket (varav två tomma) samt en tom tampongask. Ja, det är helt enkelt såna där livsnödvändiga saker som man bara måste ha med sig! Det slår mig nu i skrivande stund att min väska har många likheter vid det vi i dagligt tal kallar papperskorg. 90% av det som befinner sig i min väska har i alla fall hamnat helt fel och borde befinna sig i en papperskorg istället.

Om min väska speglar min personlighet behöver man inte vara Einstein för att lista ut att det inte ser speciellt positivt ut för mig. Jag är en slarver. Idag när jag satt på bussen hem från skolan utspelades ytterligare ett exempel på det. Jag insåg att jag inte hade någon hemnyckel på mig (då Henke låste dörren på morgonen när vi gick) och att jag och barnen därmed inte skulle komma in i vår lägenhet på flera timmar. Det hade visserligen kunnat bli dagens höjdpunkt för barnen som älskar att vara ute. Jag är däremot inte ett lika stort fan av att vara utomhus, så jag fick lite smått panik. På tal om att vara ute. På programmet jag läser på högskolan betonas vikten av att variera undervisningen och att lära genom alla sinnen, och utomhuspedagogik är ett sätt att göra det på. Jag har tidigare (bland annat när jag vikarierat) ställt mig väldigt tveksam till det. Inte på grund av att jag egentligen tycker att det är något dåligt, utan mer för att jag tycker att det är jävligt tråkigt. Utomhuspedagogik påminner mig om när jag vikarierade på förskolor och det var -20 grader kallt. “Erica, du kan väl gå ut med barnen först så kommer vi sen?”. De orden från de andra förskollärarna ekar fortfarande i mitt huvud och får mig än idag att ligga sömnlös om nätterna… Tror ni de kom ut någon gång eller? Nej, jag fick stå där själv på gården och förfrysa med alla barn medan de satt inne i värmen och drack kaffe. Men högskolan har faktiskt till och med lyckats vända denna traumatiserade själ och jag ser, tro det eller ej, fram emot att få planera utomhuslektioner med mina framtida elever.

Dagen fick trots mitt slarviga jag ett bra avslut. Vi klarade oss undan att spendera flera timmar ute i kylan (Gud förlåte den som är ute i den friska luften), då Henkes fina mamma, som ställer upp i vått och torrt, kom förbi och lämnade sin extranyckel till oss (som jag precis börja fundera på vart fan jag har lagt någonstans…)!