Tillbaka

Loppmarknad

2014-06-10 19:51:38

Jag stod på loppmarknad i helgen och sålde gamla saker. Det var en… speciell upplevelse. Eller ja, en rätt ångestladdad upplevelse faktiskt. Såhär i efterhand i alla fall.

Jag hade planerat och tänkt ut ungefär hur jag ville ha det, och ungefär vad priserna skulle ligga på. Men när vi väl kom dit och det satte igång så tappa jag det lite grann. Vi hade bestämt att vi skulle sälja saker billigt, eftersom vi hade mycket vi ville bli av med. Men såhär i efterhand känner jag att jag sålde en del saker alldeles för billigt. Jag hade inte räknat med att folk skulle vara så jävla fula! Och så in-i-helvete snåla. Visst att man vill fynda när man går på loppis, men en del vill fan ha sakerna helt gratis. Och jag är lite arg på mig själv att jag lät en del folk pruta ner sakerna så mycket. Det är inte själva förlusten av pengar som svider (för vi fick trots allt ihop rätt mycket), utan det är stoltheten man svalde, och att man nästan gav bort saker till äckliga människor som inte ens kunde tänka sig att betala 10 kronor (för något som var värt flera hundra), utan prompt skulle ha ner det till 5 kronor istället. Jag förstår mig inte på en del människor alltså.

Och det där med att vilja ha sakerna gratis. En del tog sig också friheten att faktiskt ta det helt gratis. Alltså snodde saker. Vi sålde en gammal dunväst av märket Peak Performance. Jag hade den när jag var 15 och den var inte mycket för världen nu (även om den var dyr när jag köpte den). Vi begärde bara en tjuga för den, men gubben som kollade på den ville inte ha den för det priset (?), och några minuter senare var den “spårlöst försvunnen”. Vad är det för jävla människor? 20 spänn är absolut ingenting för en sån väst, och ändå tar han den istället. Jag bryr mig som sagt inte så mycket om pengarna, 20 kronor kan jag vara utan. Men vad är det för jävla sätt? Hur jävla snål kan man egentligen bli?

Men man lär sig av sina misstag. Nästa gång jag står på loppis ska jag inte vika mig lika lätt för en del människors fula prutningar, och istället för att gå med på löjligt låga summor för fina saker, så ska jag be dem dra åt helvete. För lite så känner jag just nu. Vi var till och med med om några kärringar som hade köpt saker av oss, och som kom helt upprörda tillbaka, och ville lämna tillbaka sina saker. Vilket dem också till slut fick, för att jag inte orkade att de skulle ställa till någon jävla scen. Men allvarligt talat, vad är det med folk? Tror de att det är någon jävla butik med bytes- och ångerrätt eller? Och det dem köpte var dessutom sjukt billigt, så om de nu inte ville ha sakerna, kunde de väl bara gjort sig av med det? Hur fan kan man ens med att komma tillbaka? Jag borde bett dem dra åt helvete också egentligen.

Ja, som ni hör får man vara med om en hel del när man står på loppis. Och nu har jag lite mer kött på benen inför nästa gång (om det blir någon). Tills nästa gång kommer jag vässa armbågarna kan jag säga, och inte vika mig så jävla lätt för tattarna.