Tillbaka

Levi 2 år

2015-10-08 19:26:22

Idag är det exakt två år sedan jag träffade mannen i mitt liv för första gången. Och då pratar jag inte om Henke, då han halkade ner på andra plats (när det gäller män i mitt liv) den där dagen för två år sedan. Jag pratar om min son, Levi.

I morse väckte vi lillkillen med förfärlig sång och frukost på sängen. Levi började gallskrika så fort vi öppnade dörren till hans rum och bjöd på vår bristfälliga födelsedagssång. Efter en stund hämtade stackaren sig och ville till och med öppna sitt paket.

Levi älskar frukt och har den senaste tiden varit väldigt intresserad av både riktig frukt och leksaksfrukt. Så i morse fick han lite plastfrukter som blev väldigt uppskattade. “Wow!”, sa han när han slet upp paketet, och satt sedan och lekte med sina frukter hela morgonen. På eftermiddagen fick frukterna följa med ut och hoppa studsmatta tillsammans med honom. Det är helt underbart att se hur barnen uppskattar det lilla så mycket! Ibland krävs det inte mycket för att göra dem riktigt glada.

Jag är så otroligt stolt över Levi! För två år sedan låg vi inne på BB med vår nyfödda lilla knodd på 2800 gram. Då kunde vi bara gissa oss till vilken personlighet som skulle växa fram i den lilla kroppen. Jag minns att vi spekulerade i att det kanske kunde bli en lugn och stillsam pojke. Oj, vad fel vi hade! Jag har aldrig träffat någon unge med så mycket myror i brallan som Levi. Sitta still? Vad är det? Förutom att han inte vet hur man kopplar av, så är han också busig, charmig, blyg, bestämd och ibland till och med lite gosig. Eller ja, han är alltid gosig men det är inte alltid han vill gosa. “Nej mamma, inte gosa!”, är standardsvaret när jag försöker lägga honom bredvid mig i soffan eller sängen.

Han pratar mycket. Han är familjens lilla papegoja. Här om dagen när Novalie hade lekt fågel hela kvällen och vi låg inne i hennes säng och skulle sova, sa hon “Du är mammafågel, jag är lillefågel och pappa är pappafågel!”. Då frågade jag “Vad är Levi för fågel då?”. “Han är en papegoja!”, svarade hon då. Haha. Och det är han verkligen. Han härmar allt vi säger. Ibland när vi sitter i bilen och åker förbi gymmet brukar Novalie peka och säga “Där tränar mamma!”. Några sekunder senare brukar Levi utbrista “Dä täna mamma!”, och peka rätt ut i skogen. Han ger oss så många härliga skratt!

I morse blev det som sagt frukost på sängen för lilleman. I år blev det blåbär, som han älskar!