Tillbaka

Jag har problem

2014-06-18 22:59:58

Jag hatar att gå och lägga mig på kvällen. Jag har svårt att somna och jag har svårt att slappa av. När jag lägger mig i sängen plågas jag av alla möjliga tankar. Jag får ångest i alla dess former. Prestationsångest bland annat. Dåligt självförtroende. Dåligt samvete. Vad jag tänker på går i perioder. Ibland har det varit riktigt jobbiga tankar, sånt som folk säkert förstår att man mår dåligt över om man ligger och tänker på. Men den senaste tiden har jag mått dåligt över så otroligt löjliga saker.

Vi kan ta ett exempel på vad jag känt prestationsångest över den senaste tiden. Ni vet barnstolarna som vi gör? När vi hade levererat en stol för ett tag sedan, låg jag i flera dagar och funderade på vad de som köpte den tyckte. Jag kunde inte känna mig helt nöjd över stolen och låg och mådde dåligt över att jag visste med mig att den var någon millimeter sned på ett ställe. Till slut hade jag ältat så mycket tankar om den där jävla stolen att jag börja inbilla mig att den skulle falla ihop om någon satte sig på den. Och så vet jag ju egentligen innerst inne att det inte är. Jag skulle inte kunna med att sälja något som jag själv inte tror på. Men jag är sån jävla perfektionist att jag egentligen inte borde syssla med såna saker som stolarna, för jag blir aldrig nöjd.

En annan grej som jag mådde dåligt över för ett tag sedan, var en intervju jag gick på för en utbildning som startar till hösten (som jag inte kommer att komma in på). Först fick man göra ett skriftligt test och sedan fick man gå på en kort intervju. När jag gick därifrån så kändes det helt okej. Men ju fler timmar som gick efter intervjun ju mer fick jag chansen att älta det, och efter ett tag kände jag ungefär som jag kände med att stolen skulle falla ihop. Det vill säga att jag gjorde så jävla dåligt ifrån mig, att jag kände att jag kanske kommer in, om typ alla andra som sökte utbildningen dör.

Ja-a. Vad finns det mer på listan över helt orelevanta saker att må dåligt över? Jo, just det ja. Loppisen vi stod på för ett tag sedan. Vi har gjort oss av med en hel del grejer det senaste, med tanke på att vi ska flytta och inte vill ha med oss för mycket. Mycket som man har haft liggandes i garderober och förråd är ju sånt som man har fått, och som man inte har hjärta att göra sig av med. Men som man å andra sidan vet med sig att man inte kommer att använda. För man byter stil, man byter smak. Man växer ur. Man kan helt enkelt inte spara allt. Och även om det kändes jobbigt att ta beslutet att göra sig av med en del saker, så trodde jag att det skulle kännas bättre efteråt. Det gjorde det inte. Det kändes förjävligt. Det känns förjävligt fortfarande. Jag har helt enkelt fruktansvärt dåligt samvete. Trots att jag vet med mig, eller i alla fall tror, att det egentligen bara är jag som bryr mig.

En annan sak som jag mår dåligt över i mellan åt, som jag nämnt tidigare, är saker jag skriver här, i bloggen. Jag ångrar mig. Ibland redan innan jag trycker på “publicera”. Jag får dåligt samvete (återigen). Jag är rädd att folk ska missuppfatta mig, störa sig på mig eller tycka illa om mig.

Jag har funderat på att söka hjälp för mina problem. Alltså gå till en psykolog eller något. Men så ser jag framför mig hur det skulle se ut. “Och vad är det som tynger dig då?”. “Nä, jag gjorde en barnstol som var en millimeter sned på ett ställe och så sålde jag lite gamla grejer på loppis!”. Haha, det är liksom inte problem det jag har. Eller, problem har jag uppenbarligen. Men det är inte det som jag mår dåligt över som är problemet, utan det är snarare att jag mår dåligt över såna saker, som är problemet…

Emma 2014-06-19 06:06

Känner igen mig så mycket över de du säger , de är så sjukt jobbigt :( blir aldrig heller nöjd med ett skit och allt måste vara perfekt, de är tillomed så
Illa att vissa saker känner jag inte ens glädje över längre…