Tillbaka

Jag har kommit till insikt

2014-06-18 19:16:17

Idag när jag satt hos frisören och bläddrade i tidningar så fick jag upp ett reportage om hudcancer. Det handlade om hur farligt det är att sola för mycket och hur hudcancer ökat de senaste åren, framförallt hos unga tjejer. Det där är dock ingen nyhet. Jag har läst liknande reportage förr. Jag har hört folk säga det förr. Det är väl allmänt känt att det är farligt att sola för mycket? Men även om folk försökt få mig, och andra som också solar för mycket, att förstå, så har jag aldrig riktigt tagit in det. Delvis för att det nog är svårt att förstå innan det är för sent, och delvis för att samhället ger oss dubbla budskap. Det är inte direkt kritvita modeller som man ser göra reklam för bikini och underkläder på teven och i tidningar. Det är snarare tvärtom, väldigt solbrända tjejer. Idealet är att vara brun. Och någonstans tänker jag, att om alla andra solar så jävla mycket utan att få hudcancer, så kan väl jag också göra det!

När jag var mellan 14 och 18 solade jag som en jävla idiot. Jag var för det mesta solbränd året runt, efter allt pressande i solariet. Till en början såg det rätt bra ut, men jag vet att det under en period verkligen gick för långt. När jag gick i 8:an var det till och med ett par killar i klassen som sa till mig att det inte såg snyggt ut längre, att jag solat för mycket. Just då förstod jag inte dem, men nu när jag tänker tillbaka på det och ser mig själv framför mig, så förstår jag precis vad de menade. Jag såg ju fan ut som en vandrande brännskada till slut. Röd och flagning, men ändå fortsatte jag att lägga mig i den där cancergrillen. Jag är till och med nu, flera år efteråt, rädd att jag ska få cancer utav allt solande från den tiden. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men enligt hudläkaren i reportaget som jag pratade om, så kan man få cancer flera år efter ett tillfälle då man bränt sig ordentligt i solen.

Men, som rubriken lyder, jag har kommit till insikt. Det hände inte över en natt, och jag solar nog fortfarande för mycket. Men de senaste åren har jag börjat tänka till mer vad det gäller solandet. Jag smörjer nästan alltid in mig när jag ska sola, och jag känner inte att jag måste sola för att det är fint väder ute (vilket jag alltid kände förr). Jag använder visserligen solskyddsfaktor 10 och kan fortfarande ligga och pressa i flera timmar, men enligt rekommendationerna så ska man ha solskyddsfaktor 50 och sitta i skuggan (typ), så jag har fortfarande en lång väg att gå....

I reportaget så stod det att det var två grupper (inom kategorin unga tjejer), som var undantag för ökningen av hudcancer. Den ena kommer jag faktiskt inte ihåg, men den andra gruppen var småbarnsföräldrar. Som ni vet är jag ju småbarnsförälder och jag tror verkligen att det hänger ihop med att jag börjat tänka över mina solvanor. Delvis så kan man ju inte sola lika mycket längre, men framförallt så värderar man sitt liv på ett helt annat sätt när man får barn. Livet får en ny mening (eller en mening överhuvudtaget). Man går från att ha varit odödligt (eller åtminstone trott det i alla fall) och struntat i vad man råkar ut för, till att helt plötsligt vara en viktig person. Innan jag fick barn var jag inte rädd för att dö. Visst hade jag då lämnat efter mig en pojkvän och en familj i sorg om jag hade dött. Men skulle jag dö nu, skulle jag lämna två oskyldiga, förtvivlade barn efter mig. Som inte skulle förstå. Som skulle sakna, och som skulle få växa upp utan sin mamma. Tanken av att se Novalie stå i sin säng på kvällen, gråtandes och skrikande efter mamma, om jag skulle gå bort och inte kunna finnas där för henne, är hjärtskärande. Jag får inte dö. Jag har aldrig känt så förut. Och jag får absolut inte dö på grund av att jag själv valt att ligga och pressa i solen! Det betyder indirekt, att jag tycker att det är viktigare att vara brun, än att finnas kvar i livet för mina barn så länge som möjligt. För jag vet ju att det är farligt! (Anledningen till att jag tog Novalie som exempel här ovan och inte Levi, är för att han helt enkelt är för liten för att förstå. Jag kan inte se han framför mig i den situationen, även om jag tror att han också skulle sakna mig om jag försvann, på sitt sätt.)

Efter att jag var klar hos frisören idag, gick jag till Åhlens och köpte brun-utan-sol. Jag hade redan en annan sort hemma, och använder det då och då. Trots att det är sommar. Det är såklart inte samma sak som att sola, men det framkallar, så vitt jag vet, inte hudcancer i alla fall.

Den här fick det bli!

Minns att jag använde den en hel del för flera år sedan, och då var jag väldigt nöjd i alla fall. Själva krämen är brun, så man ser vart man har tagit någonstans, vilket alltså förhindrar att det blir ojämnt (men det tar ändå flera timmar innan det “sätter sig” och man duschar inte bort det med en gång, utan den fungerar helt enkelt som en vanlig brun-utan-sol). Tror dock att det är lite glitter/skimmer i den, vilket alla kanske inte gillar, men jag störde mig inte på det i alla fall. Den kan jag varmt rekommendera. Och jag kan också, som ni säkert förstår av inlägget att dömma, rekommendera att inte sola så jävla mycket!