Tillbaka

"Högskolechocken"

2014-09-14 16:21:49

De senaste två veckorna har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan. Hopp om att saker och ting ska falla på plats, att jag ska förstå texter, böcker och lärare, att informationen ska bli tydlig och att jag själv ska känna att det verkligen är det här jag vill. Förtvivlan… över precis samma saker. Över att saker och ting inte faller på plats, över att jag inte förstår texter, böcker och lärare, över att informationen är otydlig och över att jag själv inte alls känner mig säker på att det är just det här jag vill. Ena dagen känns det som om huvudet ska sprängas av all information (och all utebliven information) och alla akademiska och vetenskapliga texter att jag bara känner för att lägga mig i fosterställning och gråta. Jag funderar över om jag verkligen vill viga mitt liv (yrkesmässigt i alla fall) åt läraryrket. Andra dagen biter jag ihop, reser mig och tänker “det här fixar jag”.

Jag fick mer eller mindre en chock när jag började på högskolan. Visst var jag medveten om att det inte är samma sak att gå på högskola som att på gymnasie, och jag visste om att lektioner byts ut mot föreläsningar, och att man är tvungen att referera till kurslitteratur i sina texter. Man jag visste inte om att de första texterna vi var tvungna att läsa inför en föreläsning skulle vara skriva på arabiska. För det var ungefär så det kändes, med tanke på hur mycket jag förstod utav den texten. Jag blev med andra ord ganska påmind om hur låg allmänbildning jag har och hur mycket jag behöver utöka mitt ordförråd. Men jag kämpar på! Ni minns kanske att jag hade lite svårt med att skaffa nya vänner under första skoldagen? Det problemet är löst. Jag och sajten synonymer.se är numera bästa vänner, och kommer med största sannolikhet att ha en god reltion genom hela min studietid.

Jag drar mig till minnes varför jag sökte lärarutbildningen.Jag tänker tillbaka på ett tillfälle då jag vikarierade i en klass i Halmstad. Det var första dagen efter sommarlovet och jag fick äran att hoppa in i en förskoleklass, på deras allra första dag i skolan. Barnen kom till skolan med sina ryggsäckar fulla med allt man kan tänkas behöva inför en skolstart. Men det var inte bara ryggsäckarna som var fulla. Barnen var fulla, fulla av förväntan. Det fanns en glädje och en nyfikenhet hos barnen när de gick till skolan den morgonen. Det är där jag vill vara och ta emot dem, och leva upp till deras förväntningar. Jag vill göra deras första år i skolan roliga, lärorika och meningsfulla. Jag vill “ta dem” när dem fortfarande tycker att det är roligt att gå i skolan, och förhoppningsvis se till att de tycker att det är roligt även när de går ur tredje klass…

Det är sånt jag måste tänka tillbaka på för att motivera mig själv i studierna, och idag är en sån dag då jag tänker att jag faktiskt kommer att fixa det här. Det är en dag av hopp helt enkelt.

Helene 2014-09-27 21:01

Det är verkligen ett stort glapp mellan universitet/högskola och gymnasium! Jag tycker det är märkligt att det inte görs något åt det, att nivån i gymnasiet inte höjs lite… Minns att jag tyckte det kändes som att gymnasiet var på samma nivå alla tre åren. Hade känts bättre om den stegvis höjdes tycker jag.

Erica Johannesson 2014-10-09 08:50

Ja, jag håller med dig!