Tillbaka

Heltidsstuderande småbarnsmorsa

2016-03-08 20:48:25

När jag var yngre kunde jag inte förstå människor som sysslade med avslappnande övningar så som att lyssna på CD-skivor med panflöjt och porlande vatten. Eller ännu värre, sådan musik jag just nämnde, men med tillhörande berättarrröst: “Slappna av i kropp och själ. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Känn hur lugnet infinner sig…”. Äh, jag vet inte vad de säger, jag har aldrig lyssnat på sånt där. Men ni förstår vad jag menar. Jag har alltid undrat vad det är för idioter som lyssnar på sånt där. Vem köper en CD med valsång och sätter sig hemma i något hörn och mediterar liksom?

Jag minns när jag läste Spa och hälsa i Grebbestad. Vi var på dagsutflykt till Strömstad, och hela klassen stod på en brygga nere vid havet tillsammans med vår hälsosamma lärare. Där stod vi allihop i en ring och blundade, samtidigt som vi andades in genom näsan och ut genom munnen. Jag klarade ju aldrig av det där. Jag tyckte att det var löjligt! Jag kunde inte riktigt förstå varför vi skulle stå där och flåsa varandra i ansiktet.

Några år senare och ganska mycket erfarenheter rikare har jag fått svar på frågan om vad det är för idioter som sysslar med sånt där. Heltidsstuderande småbarnsmorsor. Eller ja. Nu gör ju inte jag det. Än. Men jag skulle verkligen behöva det. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så stressad som jag är nu. Det är inte heller samma typ av stress som jag upplevt tidigare. Den största stressen jag upplevde förr var den stressen man kände för stunden, om jag till exempel hade försovit mig på morgonen när jag skulle till skolan. Idag upplever jag en mer kronisk stress, inombords, som liksom inte handlar om att jag är på väg någonstans eller att jag har bråttom. Det är bara så mycket i mitt huvud och så mycket runt omkring, i min vardag, som gör att hjärnan ständigt går på högvarv.

Kombinationen av att studera samtidigt som man är förälder och inne i de mest intensiva småbarnsåren (hoppas jag, det får fan inte bli mer intensivt än såhär) sätter sina spår. Nu känner jag ganska ofta att valsång och porlande vatten hade suttit rätt fint! Men det värsta är att jag känner mig för stressad för att ens kunna stressa ner och sätta mig och ta det lugnt. När man har ett hektiskt liv (det går självklart upp och ner, vissa dagar gör jag inte ett skit) är inte att sätta sig och lyssna på avslappningsmusik det som står högst upp på “att göra-listan”.

För ett tag sedan fick jag nys om en bok som jag tror heter Lär dig leva. Den ska väl på något vis hjälpa en att hantera sin stress och oro. Det är också en sån där grej som jag skulle tyckt var jätte löjlig om någon hade frågat mig för 5-6 år sedan. Idag funderar jag skarpt på att köpa den, eller något liknande. Panflöjten får nog vänta ett tag till, jag har ju trots allt inte riktigt gått in i väggen ännu. Men en bok kanske jag borde “unna” mig i alla fall… Tills dess får jag nöja mig med det här som avkoppling i vardagen: