Tillbaka

Fullspäckad dag

2015-01-30 21:35:09

Idag har varit en fullspäckad dag. I förmiddags var vi på öppna förskolan och släppte loss våra vildingar. När vi skulle åka dit sa Novalie “inte vill åka förskolan”, när vi skulle hem var det “inte vill åka hem”, och jag fick bära henne skrikandes ut från lokalerna. Levi skrek han också, men det var nog för att han var trött och allmänt sig själv. Jag och Henke har de finaste och underbaraste barnen i världen, men ibland känns det även som att vi har de gnälligaste.

När vi satt i bilen förut pratade vi lite om hur livet förändrats sen vi skaffade barn. Om hur små vardagliga bestyr, så som att handla, gå till stan, eller ja, vad som helst som innefattar att lämna huset och gå ut i allmänheten, är hundra gånger jobbigare nu än vad det var innan man skaffade barn. Innan var det ju inte ens jobbigt. Nu måste man ha en strukturerad plan för allt man ska göra.

För det första så är steget mellan tanken på att man ska åka iväg någonstans och att man faktiskt åker iväg någonstans väldigt stort. Förr kunde man tänka “vi drar in till stan en sväng”, och så tog man på sig och gick (bortsett från under tonåren då när man skulle stå och sminka sig i tre timmar först). Men nu är det verkligen hundra saker att tänka på innan man kan lämna hemmet. När åt barnen senast? Behöver de äta innan vi åker? Ska vi ha med någon mat? Vad ska de ha för kläder? Behöver vi ha med extrakläder? Blöjor? Våtservetter? Välling? Kommer någon av barnen behöva sova under tiden vi är borta och hur löser vi i så fall det? För att inte tala om själva processen att ta på barnen kläder. Speciellt om de är motstridiga (vilket de ofta är). Sen kan jag tala om att om det är inför en tur på stan som vi förbereder oss så är det redan på förhand dömt att gå åt helvete. Hur mycket man än vill så går det inte att ha en trevlig och avkopplande stund på stan tillsammans med en 1-åring och en 2,5-åring. I alla fall inte om man har något annat syfte än att lägga 100% uppmärksamhet på barnen. Det vill säga om man skulle vilja titta i en butik, köpa något eller ta något att äta.

Jag vill inte med detta säga att mitt liv blivit jobbigare bara för att jag skaffade barn. Eller jo, förresten. Det har blivit jobbigare att handla och det har blivit jobbigare att gå på stan. Men om det faktum att jag blivit mamma till två underbara barn har medfört att det blivit jobbigare på de planen, så har det berikat mitt liv så enormt mycket på väldigt många andra plan. Och även om det är väldigt gnälligt i mellan åt (eller väldigt ofta just nu faktiskt), och även om de “suger ut varje uns av energi” (som Henke skrev till mig i ett sms i veckan, när han uppenbarligen var lite trött på föräldraledigheten), så är dem det finaste vi har och ett liv utan dem är helt otänkbart.

Efter öppna förskolan åkte vi faktiskt just till stan, och det gick väl ungefär som jag skrev om ovan: åt helvete. Jag försökte hålla Novalie i styr genom mutor. Hon fick en klubba. Den åt hon på i ungefär en halv minut, sedan sa hon “inte vill ha klubba”. Det är väldigt mycket “inte vill” just nu. Efter stan åkte vi till Henkes föräldrar, och det var hör och häpna, något som Novalie faktiskt ville. Vi brukar träffa dem väldigt ofta, men nu har vi inte setts på nästan två veckor, så Novalie har sagt “åka farmor-farfar” varenda gång vi har varit på väg någonstans de senaste dagarna.

Nu önska jag att jag kunde avsluta genom att skriva att barnen ligger och sover som stockar och att jag njuter av lite egentid. Men Levi ligger i skrivande stund och gallskriker i sin säng (jag kan inte göra så mycket åt det), Novalie vaknar stup i kvarten så dit får jag också springa in med jämna mellanrum, och den lilla egentid jag fått ikväll har gått åt till att sitta och plugga. Jag antar att ni som läser det här och inte redan har barn, blir väldigt sugna på att skaffa…

Nu ska jag ta en dusch, om det så blir till ljudet av gallskrik eller ej, och sedan lägga mig för att ladda om inför nya aktiviteter imorgon!