Tillbaka

En verklig mardröm

2014-02-20 19:49:38

Jag hittade den här texten, som jag skrev 2011, på Facebook nyss (en vän hade kommenterat den och på det viset såg jag den). Jag hade helt glömt av att jag hade skrivit det, men det var nog väldigt nyttigt för mig att jag fick läsa den igen. Den handlar om min relation till alkohol. Trots att jag inte druckit på flera år så kan jag fortfarande bli sugen (det kommer jag nog aldrig komma ifrån), men varje gång jag ens tänker tanken att dricka alkohol borde jag läsa det här som en påmminelse till mig själv.

Här om natten drömde jag en mardröm, en mardröm som varit verklighet för mig i många år. Jag drömde att jag vaknade upp i en utav mina kompisars säng, tillsammans med henne och ytterligare en kompis. Jag var extremt alkoholpåverkad/bakfull och mindes inget utav föregående kväll. Det låter kanske inte som mycket till mardröm, men den känslan är en utav de värsta jag vet. När man druckit så mycket att man inte minns hälften av kvällen, när man inte minns hur man hamna där man är eller att man gått och lagt sig.

Jag mår dåligt när jag tänker på att jag utsatt mig själv (och min omgivning) för det där under en så lång period. Jag mår dåligt när jag tänker på mina vänner som vid varje festtillfälle fått släpa hem mig, och dagen efter fått berätta för mig hur odräglig jag varit. Att dem stått ut. Det är sjukt att jag helt frivilligt, gång på gång, år ut och år in, hällt i mig gift som gjort mig till en person jag absolut inte är eller vill vara. En vidrig person som det varken går att konversera med eller lita på.

Jag blir mörkrädd när jag tänker på vilka risker jag utsatt mig själv för då jag supit mig redlöst full. Jag har verkligen haft tur, eller änglavakt som det så fint heter, att jag på ett eller annat sätt, trots mitt tillstånd, nästan alltid tagit mig hem och vaknat upp i min egen säng. Jag kunde ha vaknat i ett dike, hos en främling, eller i värsta fall inte vaknat överhuvudtaget.

Ibland kan jag känna att jag slösat bort flera år av mitt liv på alkohol. Jag kunde haft roliga minnen att se tillbaka på, men istället söp jag mig så förbannat full att de där “roliga minnena” jag önskar att jag hade har blivit mindre roliga minnesluckor. Men jag är trots allt bara 21 år, och jag är glad att jag “redan” har insett att jag har problem. Många hinner inte göra det förrän det är försent.

Även om jag är fri från alkoholen idag, så blir jag aldrig fri från mitt dåliga samvete över hur jag behandlat både mig själv men framför allt mina nära och kära. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på hur illa det faktiskt hade kunnat gå för mig.

Jag är så glad att jag har tagit mig ifrån den där skiten. Jag har nästan glömt av, eller snarare förträngt, mina tonår. Så nu när jag fick en påminnelse blev jag helt tårögd. Dels för att det är riktigt jobbiga minnen som kommer tillbaka, men även för att jag är så lycklig över hur mitt liv ser ut idag.

Sofia Nyberg 2014-02-21 14:21

Hej Erica! Jag tycker att det är en sån gripande text du skrivit. Jag undrar om jag får spara den och kanske nångång, som en anonym text, visa för ungdomar om jag jobbar med alkoholfrågor med dem..? Jag tycker såna frågor är väldigt viktiga, och att det är en stark text du skrivit..

Mvh Sofia

Erica 2014-02-24 00:07

Tack så mycket! Ja, det är klart du får!

Sofia 2014-02-24 00:39

Tack så mycket! :)