Tillbaka

Det går bra nu

2015-01-11 01:02:32

Jag vet inte om det är fel på mig eller om det är fel på min symaskin, men en sak är säker och det är att jag inte tänker använda den igen på ett jävla tag. Såhär en lördagskväll klockan 12 fick jag för mig att sy upp gardinerna i vardagsrummet, som hängt ner i golvet och sett allmänt fula ut i sisådär 3 år nu, 35 cm för långa. När jag äntligen tog tag i saken och gick in för att sy upp dem, gick allting emot mig. Ju mer jag sydde ju mer korva tråden och tyget ihop sig och resultatet vittnar ju inte om att människan bakom verket studerat textil, mode och design i 2 år precis. Jag fick en genialisk idé och tänkte att jag kunde stryka gardinen för att få bort det “korviga”. Jag tog fram strykjärnet och den lilla tillhörande strykbrädan med ett sista hopp om att rädda situationen och gardinen. Det hoppet gick ganska snabbt upp i rök och det gjorde bokstavligt talat gardinen också. Strykjärnet brände hål i gardinfanskapet, och än en gång fick jag en påminnelse om hur all information om tyger som jag fick på gymnasiet gick in genom ena örat och ut genom andra.

Jag gick till Henke för att få lite sympati. Jag förklara för honom att det som känndes mest jobbigt var att jag gick in för att sy gardinen och räknade med att det skulle bli bra, och därför blev nederlaget extra jobbigt. Han sa att han förstod mig och jämförde det med att laga mat. Vilket fick mig att tänka tillbaka på gårdagen, för då hade jag exakt en sån matlagningsupplevelse (jag har flyt den här helgen). Ni vet när man står där vid spisen med en bra tanke och en bra känsla, och på riktigt tror att ens mat kommer att bli så jävla god. Jag lagade kyckling och i mitt huvud såg jag en krämig god kycklinggratäng med soltorkade tomater, vitlök, spenat och riven ost framför mig. I verkligheten, närmare bestämt inne i våran ugn, såg jag dock något helt annat. Blek kycklingfilé badandes i någon äcklig grynig och vattnig massa, till det vidbränd spenat som liksom bränt fast på ugnsformens kanter. Innan man började ana hur äckligt det skulle bli, sa Henke “Måste du laga så god mat?”. Han försöker nämligen äta lite mindre och nyttigare och ville väl inte bli frestad att äta för mycket. Men det var tydligen Henkes “lucky day” igår…

Jag har tyvärr ingen bild på maten, den kvalificerade sig inte in till att vara med på bild om man säger så. Men det gjorde gardinen, trots allt. Henke sa att det i alla fall ser bättre ut än innan, och det kan jag väl kanske vara beredd att hålla med om (men då kanske jag ska tillägga att allt är bättre än hur det var innan).