Tillbaka

Brytningsfel eller blind?

2015-05-24 20:43:45

Då var det jag länge befarat bekräftat. Jag ser dåligt. Eller dåligt och dåligt. Om du frågar mig så är jag halvblind. Frågar du optikern som jag var hos igår så ser jag bättre än medel. Svart på vitt är det i alla fall att jag har ett brytningsfel och att jag är i behov av glasögon.

Ni som känner mig vet att jag alltid tror det värsta, vad det än gäller. Detta fallet är inget undantag. Istället för att tänka som jag tror att en normal människa hade gjort, det vill säga “Okej, jag har börjat se lite sämre, det borde bero på något enkelt brytningsfel. Jag ringer och bokar en tid hos optikern och kollar upp det!”, så tänker jag “Okej, jag ser inte ett jävla skit. Jag håller på att bli blind! Vad kan det här bero på? Är det gråstarr, grönstarr eller någon annan jävla starr jag har fått? Eller är det någon elakartatad cancertumör som har spridit sig i kroppen och liksom bryter ner min syn? Nej, jag får ringa första bästa begravningsbyrå och börja planera för den här skiten kommer döda mig!”. Det är lite så tankarna går hos mig så fort någonting med min kropp inte stämmer till 100%. Jag kan inte gå efter vad som är mest sannolikt. Finns det minsta risk att det är något allvarligt är jag övertygad om att det är det som jag drabbats av. Jag är med andra ord hypokondriker.

Hur som helst. Igår begav jag mig till optikern och min inbokade synundersökning, redo att få min dödsdom. Eller nja, dödsdom är att ta i kanske (den kan jag ju inte få föränn en läkare har tittat på mig liksom). Men åtminstone redo att få en remiss till ögonläkare samt bekräftelse på att mina ögon höll på att ruttna. Jag var helt säker på att jag åtminstone fått gråstarr och att jag var i behov av en gråstarrsoperation. Men synundersökningen blev inte så fruktansvärd som jag hade väntat mig. Ingen gråstarr och inget som överhuvudtaget tydde på att mina ögon var skadade. Helt tipp-topp var det ju dock inte eftersom jag faktiskt fick bekräftat att min syn inte längre var perfekt. Men eftersom jag hade ställt in mig på att ögonen var ruttna och att jag i princip behövde skaffa porslinsögon så kändes brytningsfel som en ganska schysst “diagnos”. “Hoping for the best but expecting the worst”, som Alphaville brukar säga. Något positivt finns det allt i att gå runt och ha dödsångest för minsta lilla förkylning. Man blir nästan alltid positivt överraskad!

Nej, efter konstaterandet från optikern får jag helt enkelt annullera ordern på blindkäppen (och begravningskistan) som jag beställde och skaffa mig ett par brillor istället!