Tillbaka

10 saker som jag stör mig på i kollektivtrafiken

2015-10-15 19:53:42

Med tanke på att jag studerar i en annan stad än den jag bor i (och att jag inte har något körkort) blir det en hel del pendling med kollektivtrafiken för min del. Detta sker inte alltid helt oproblematiskt, utan en pessimistisk människa som mig hittar självklart saker att störa sig på.

Här kommer 10 saker som jag stör mig på i kollektivtrafiken:

1. Människor som går på bussen innan folk har gått av.

Det finns en oskriven regel om att låta alla som ska gå av vid en hållplats göra detta innan nya passagerare går på (om man behöver gå ut och in genom samma dörr vill säga). Detta förstår de allra flesta, men det är alltid likt förbannat någon idiot som undgått denna oskrivna regel och som ska klämma sig förbi och in i bussen innan folk har hunnit gå av.

2. Busschaufförer som kör iväg när de ser att någon stackare utanför kommer springandes för att hinna med.

Så jävla bråttom är det oftast inte, att busschauffören inte kan vänta några extra sekunder. Är det dessutom en buss som bara går en gång i timmen tycker jag att det är förjävligt om chauffören kör ifrån.

3. Folk som springer för att hinna med bussen, men inte tackar chauffören för att han/hon väntar.

Om busschauffören mot förmodan är snäll och faktiskt väntar på folk som kommer springandes, ser jag det som en självklarhet att man säger tack till chauffören när man går på. Det har jag dock märkt att större delen av de som åker kollektivt inte gör. De flesta tackar inte chauffören, utan går bara på och låtsas som att det regnar. I såna stunder känner jag att punkt 2 i min lista faktiskt vänds till något positivt. Oartiga människor som inte tackar tycker jag att chauffören lika gärna kan åka ifrån (om de så ska behöva stå och vänta i 7 timmar på nästa buss).

4. Folk som inte lämnar sin plats åt gamlingar.

Även denna punkt ser jag som en självklarhet. Kommer det en gammal människa på bussen lämnar man sin sittplats till denne. Punkt. Man får dock se upp med att erbjuda sin plats åt någon som ser på gränsen till gammal ut, då det kan få helt fel effekt. Personen i fråga kanske inte alls är i behov av en sittplats mer än du och känner sig kränkt av att du ansåg att denne var så gammal och gaggig att den behövde det.

5. Folk som inte hjälper till när någon går på eller av bussen med barnvagn.

Att försöka gå av eller på bussen med en barnvagn helt själv kan vara ett bekymmer om bussens höjd inte är densamma som markens. Oftast brukar faktiskt någon vänlig själ rycka in när de ser att man har problem. Men det har också hänt att man sluppit gå på kvällens träningspass på grund av att man stått och svettats och kämpat helt själv med att få på vagnen medan alla andra så kallade medmänniskor hellre suttit och tittat i sina telefoner än att hjälpa till.

6. Folk som upptar platsen för barnvagnar och inte flyttar på sig när någon med barnvagn kommer på.

Detta händer tack och lov inte så ofta när jag åker buss (brukar sällan ha med mig barnvagnen då heller i för sig). Men när jag åker tåg med barnen är det mer regel än undantag att folk inte lyfter på sina feta arslen från “barnvagns-platsen” när man kommer på. Det kanske är min uppgift att påpeka för personerna som sitter där att de ska flytta på sig. Men när det står en stor skylt med en barnvagn på vid deras platser, och de dessutom ser mig komma på med en otymplig barnvagn som jag inte vet vart jag ska ta vägen med, så tycker jag att de borde kunna räkna ut att det är läge att flytta på sig. Men folk bryr sig inte. De tycker väl att det är så bekvämt att sitta ner att de ger blanka fan i om jag får plats med min barnvagn eller inte.

7. Folk som inte flyttar sina väskor från sätet när bussen nästan är fullsatt och det kommer på nya personer.

Vad är grejen med att en väska ska uppta ett helt säte när det innebär att folk måste stå upp? Jag ställer alltid min väska på sätet bredvid mig när jag går på bussen, men så fort bussen börjar bli full med folk ställer jag självklart ner den på golvet eller lägger den i mitt knä. Jag anser inte, som vissa andra, att min väska har större rätt till ett eget säte på bussen än vad andra människor har.

8. Folk som sitter och skriker och gapar.

Detta händer inte heller jätteofta, men när det väl händer vill man inte vara där (som min optiker sa om riskerna med att använda linser längre än vad de är tänkta att använda, säger jag som för övrigt sitter här med månadslinser som nu gått in på sin andra månad av användning). De är högljudda och tar mycket plats både ljudmässigt och fysiskt (inte linserna alltså utan människorna på bussen). Då menar jag inte att de nödvändigtvis behöver vara stora till kroppen utan mer att de brer ut sig. För ett tag sedan när jag satt näst längst bak i bussen, fick jag helt plötsligt ett par fötter med tillhörande sketna skor som medresenär på sätet bredvid mig. Detta av en tjej som satt i mittensätet längst bak och som inte hade några som helst problem med att personerna som satt längst fram i bussen hörde precis varenda ord hon sa.

9. Busschaufförer som kör som idioter.

I Alingsås har jag varit ganska skonad från detta problem, men när jag bodde i Göteborg förekom det allt som oftast. Jag minns en gång för några år sedan när jag fick nog av att varje resa med Västtrafik kändes som den sista resan i livet, och skrev en insändare. Eller ja, en insändare skrev jag inte riktigt, för jag är inte 80+. Men jag skrev dagens motsvarighet till insändare, det vill säga en arg statusuppdatering på Västtrafiks sida på Facebook. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag skrev, men den gällde linje 22 och 36 som går ute i Björlanda där jag är född och uppvuxen. Jag vet inte om chaufförerna som körde de linjerna på den tiden (kan inte svara för hur det ser ut idag) hade någon slags dröm om att bli rallyförare men misslyckades och istället levde ut den drömmen på Kungälvsvägen mellan Björlanda och Säve. Eller om de bara helt enkelt ville ha ihjäl varenda resenär som åkte med deras bussar. Hur som helst var man tvungen att hålla i sig hårt någonstans för att inte studsa runt som en jävla flipperkula i bussen under resans gång. Om jag ska ge dem någon cred får det väl vara för spänningen i vardagen som de bidrog med och lättnaden som man kände varje gång man överlevde ytterligare en resa på deras bussar.

10. Sist men inte minst, det här:

Fast den här punkten känner jag lite hatkärlek till. Jag stör mig på att vi svenskar (har visserligen ingen aning om hur människor i andra länder brukar sätta sig på bussarna) alltid sätter oss som på bilden ovan. In i det sista vill vi inte sitta bredvid någon vi inte känner. Och Gud förlåte den som sätter sig bredvid någon när det finns andra platser lediga. Händer det, då undrar man ju vad fan det är för fel på personen i fråga. Är det en psykopat? Mördare? Varför sätter han/hon sig bredvid mig när det finns lediga platser? Det är liksom ett helt otänkbart scenario på en svensk buss, och händer det måste det betyda att det är någonting som inte står rätt till…