Kiwiglass

2016-08-10 16:41:26

Idag har vi gjort kiwiglass. Vi tog 3 kiwis och ungefär 25 vindruvor som vi mixade och la i glassformar (vi la 2 kiwiskivor i botten av varje form innan vi mixade). Perfekt som mellanmål och att lura i barnen när de vill ha glass (istället för att ge dem glass med massa socker i). Levi älskade det. Men han är löjligt förtjust i frukt och bär så det var inte så oväntat. Novalie var inte lika imponerad men hon åt i alla fall lite grann.

På Gotland gjorde pappa och barnen samma sak fast med jordgubbar och det gick också hem!

Winnerbäck-kväll

2016-08-08 17:44:31

Vad är 2 veckor på Gotland utan en Winnerbäck-kväll?

En Winnerbäck-kväll är alltså en kväll där ett gäng idioter samlas, lyssnar på och avgudar Lasses musik och där olika inslag kopplade till honom eller hans musik ingår. Inga konstigheter.

Det är lite ironiskt för Lasse har verkligen båda fötterna på jorden och vill inte ses som bättre än någon annan. Och så sitter vi där samlade likt sektmedlemmar och dyrkar honom som om han vore Gud.

Idén till denna speciella kväll väcktes i bilen på väg till Gotland. Jag och Henke har suttit några kvällar hemma och kollat på hans konserter och framträdanden på teven. När pappa och dem var på Gotland under midsommarveckan ställde de ut deras teve på altanen eftersom det var EM i fotboll. Alla (typ) i min familj älskar Winnerbäcks musik så jag tänkte att man kunde ställa ut teven igen och ja, ha en Winnerbäck-kväll helt enkelt. Jag vet. Vi är inte riktigt friska. Vi insåg det själva när vi satt där allihopa och sjöng i kör till en av låtarna med tillhörande lyrics. “Det är tur att ingen ser oss”, var det någon utav oss som sa.

Jag hade förberett en quiz inför kvällen. Det fanns inget pris utan quizen var mer ett test för att se om några i familjen behövde slängas ut eller inte… Det är liksom krav på att kunna sin Lasse om man ska vara en i familjen. Nej, skämt åsido. Man behöver inte älska honom för att umgås med oss men man måste helt klart vara ganska tålmodig. Man måste liksom acceptera att ingen annan musik kommer att spelas ur våra högtalare…

När vi ändå är inne på Winnerbäck måste jag slå ett slag för hans nya skiva. Det är det bästa han har gjort! Många artister släpper bara sämre och sämre musik med tiden men med Lasse är det tvärtom. Han blir bara bättre och bättre! Om ni inte har lyssnat på hans senaste skiva, Granit och morän, så gå in och gör det nu. Sysselmannen och Khom Loy är bäst enligt mig.

Rosa maränger

2016-08-08 14:32:57

Idag har jag och Novalie gjort maränger. Det var inte mitt initiativ. Vi skulle egentligen bakat chockladbollar (det är ungefär där gränsen går för vad jag bör ta mig an när det gäller bakning), men när vi tog fram ingredienser fick Novalie syn på bilder av maränger på sockerförpackningen och ville göra det istället. Jag har bara gjort maränger en gång i mitt vuxna liv (och några gånger när jag var liten) och då gick det åt helvete, därav har jag inte orkat ge mig på det igen.

På receptet som jag hittade stod det att det skulle vara enkelt, vilket är en bra förutsättning när jag ska vara inblandad. Det var enkelt och det blev faktiskt riktigt bra den här gången! De glömde dock skriva med en liten detalj i receptet; att det tar 3 år att vispa skiten så att den får rätt konsistens. När jag var liten brukade vi ibland baka maränger hemma hos min farmor, och jag minns att hon sa att smeten var klar när bunken gick att vända upp och ned utan att den åkte ut. Det var de orden jag gick efter idag och vi stod säkert och vispade i en halvtimma…

Gotland 2016

2016-08-06 18:01:04

Nu är vi hemma från Gotland. Vi kom närmare bestämt hem i onsdags men vi har fortfarande inte riktigt kommit i fas ännu. Vägen hem var ganska jobbig. Först och främst hade barnen bestämt sig för att leva rövare på båten (de hade alltså bestämt sig för att var som de oftast är). När vi äntligen fick åka av båten möttes vi av grå himmel och ösregn. Med andra ord; det vädret man verkligen vill ha när man ska köra bil i fyra timmar. Det kändes ungefär som vi åkte från ett soligt Mallorca och möttes av ett grått och trist Ukraina. Eller något. Jag är inte förvånad. Sommaren börjar och slutar oftast på Gotland för vår del. När det väl slutade att regna hamnade vi i bilkö på grund av en lastbilsolycka (som vad jag vet inte var mer allvarlig än att trafiken fick stängas av en stund). Vi kom hem över en timma senare än beräknat, och jag tror aldrig att det varit så skönt att lägga sig i en säng som det var när vi kom hem. Vi var så slut hela familjen och slocknade alla fyra tillsammans i vår säng.

Gotland var lika bra som det alltid är. Eller ja, förra året var det faktiskt lite sämre. Det berodde på att det var mycket folk, magsjuka och griniga barn (griniga barn berodde till viss del på de två förstnämnda faktorerna). I år slapp vi magsjuka, det var inte lika mycket folk (inte i vårt hus i alla fall, men när det gäller hela Gotland hörde jag att det var något slags rekord på hur mycket folk det var) och barnen var gladare.

Vi gjorde en del dagsutflykter. Vi var bland annat på Fårö, i Katthammarsvik, på Kneippbyns sommar- och vattenland och i Lickershamn. Det blev några loppisbesök och en hel del lekplatshäng i Visby. Utöver det hängde vi vid huset, åt god mat, solade (i den mån det gick) och badade i badtunnan. Vi var även på stranden några gånger. Just det, vi åkte till Kotteland också, ett lekland inomhus. Vi tänkte att det var en bra idé eftersom det var första dagen på en och en halv vecka som det regnade. Det tyckte alla andra barnfamiljer på hela Gotland också. Vi var där 5 minuter innan vi flydde. Jag hade lock för öronen hela den dagen och så fort det blev tyst hörde jag ett tjutande ljud som ekade i hela huvudet. Om man vill ha tinnitus kan jag varmt rekommendera att åka till Kotteland en regning sommardag på Gotland. Vi åkte dock tillbaka dit någon dag senare, när det inte var lika mycket folk där. Då överlevde jag och barnen hade jätte roligt.

Nu är vi som sagt hemma igen, men jag längtar redan till nästa års Gotlandsresa!

Bergs Slussar

2016-08-05 18:43:31

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om två veckor ska jag och Henke se Lars Winnerbäck live i Linköping. Jag gav honom biljetter i 30-års present. Jag glömde dock en liten detalj. Boka hotellrum. Eller egentligen glömde jag inte. Jag sket i det eftersom jag tänkte att man inte behöver göra det så långt i förväg. Idag satte jag mig vid datorn redo att välja och vraka bland Linköpings alla fina hotell. Man vill ju unna sig lite lyx när man ska sova på hotell (och vara barnfria över natten) för första gången på hur länge som helst.

Som sagt. Jag gick precis in på någon bokningssida och fyllde i det aktuella datumet, redo att boka något flådigt dubbelrum i Linköpings innerstad. I det som jag trodde skulle vara en lång rad av fina hotell att välja mellan dyker ett endaste litet boende upp. Allt annat är uppbokat. Ett endaste litet boende som inte ens är ett hotell. Det är ett jävla vandrarhem som ligger EN MIL från civilisationen. Vårt enda alternativ till boende är någon jävla luffig paviljong ute i skogen. Jag orkar inte. Jag frågade Henke vad fan vi ska göra. “Vi får väl bo på Bergs Slussar (namnet på vandrarhemmet) då”. “Men skojar du eller?”. “Men vadå, det ser väl mysigt ut?”. Mysigt!? Såhär ser det ut:

När jag kollade igenom vandrarhemmets bilder skratta jag så jag grät. Det är alltså här vi kommer att tillbringa vår efterlängtade hotellnatt som vi sett fram emot så länge. Eller egenligen är det ju konserten vi sett fram emot, men det hade ju vart mysigt att gå ner i hotellbaren/restaurangen och ta någonting att äta eller dricka, sova i ett fint rum och äta hotellfrukost. Jag hade inte riktigt tänkt mig att vi skulle behöva leva friluftsliv och vandra hem i skog och mark ifrån konserten. Serveras det ens frukost på vandrarhem eller får man typ ta med sig mat som man får förvara i ett minikylskåp och sedan tillaga på en liten spis med två plattor?

Jag orkar verkligen inte med mig själv. Jag kan aldrig göra någonting i tid. Men grattis älskling. Det är inte alla som får en natt för två på Bergs Slussar i 30-års present.

Katthammarsvik och ponnyridning

2016-07-30 17:50:09

Jag älskar när man hittar på oplanerade och spontana saker! För några dagar sedan var vi i Katthammarsvik. Det var visserligen inget spontant utflyktsmål, snarare tvärtom. Dit åker vi varje gång vi är på Gotland. Det finns en fin strand där, som är tacksam att vara på när man har barn (bland annat för att det är långgrundt). Men framför allt finns det en väldigt bra restaurang/rökeri där, som vi brukar äta lunch på.

Vanligtvis brukar jag äta fisksoppa när vi är där (varför variera sig liksom). Men i år tog jag faktiskt en räklåda istället! Det var riktigt gott, jag kan verkligen rekommendera rökta räkor om man inte har provat det…

Men till det där jag skrev om att göra spontana saker. Vi var som sagt där häromdan och på vägen hem svängde vi av vid en skylt som det stod “Ridning” på. Jag hade i bästa fall väntat mig att barnen skulle få rida runt i en hage tillsammans med någon ridskolefröken, men det visade sig att man fick låna/hyra en ponny i 20 minuter som man själv fick leda. Vi slapp dessutom rida runt i någon tråkig hage och kunde gå iväg på en promenadväg istället. Det var jätte mysigt!

 

Sommar

2016-07-23 19:25:38

Jag är så glad att vi haft sån tur med vädret sen vi kom till Gotland. Det är väl i för sig inte mycket begärt med tanke på att det varit kasst väder större delen av sommaren.

Det brukar nästan alltid vara fint väder när vi är här, men i år hade jag nästan gett upp hoppet, med tanke på hur det som sagt varit innan. När vi var i Dalsland regnade det nästan hela tiden och när vi var i Kalmar var det halvdant väder. Det blev visserligen väldigt lyckat ändå, men några veckors riktig sommarvärme vill man, eller i alla fall jag, ändå ha. Så det är skönt om det blir ett par veckor med riktig högsommar nu innan man ska tillbaka till vardagen igen.

Det har som sagt börjat bra, och vi blir bortskämda med både vädret och maten här. Pappa och Camilla lagade en skaldjurspasta idag som var bland det godaste jag ätit någonsin!

Första dagen på Gotland

2016-07-21 21:18:03

Sent igår kväll kom vi fram till Gotland. Trots att klockan var ungefär 00.30 hade pappa på grillen och bjöd på klassisk “nattamat” när vi kom. Idag har vi mest tagit det lugnt och njutit av fint väder och god mat.

Skrytbilder från semestern

2016-07-18 20:04:30

I min familj måste man göra sport av allting. En sak som vi är bra på att tävla i (och resten av svenska folket också för den delen) är det här med att lägga ut skrytbilder från semestern. För att liksom visa alla att man har bättre väder, äter godare mat osv. “Vad har ni för väder?” skrev pappa och Camilla till mig för ett par veckor sedan, ihop med en bild på ett glas rosé i solskenet. Detta skedde när de var på ett soligt Gotland och jag satt hemma i ett regnigt och grått Alingsås. Camilla och pappa undrade självklart inte vad vi hade för väder här. De visste såklart att regnet pissade ner. De ville väl bara få bekräftat att väderprognosen (som de helt garanterat kollat upp för Alingsås) verkligen stämde och att vi hade det mycket sämre här.

Självklart låter jag inte pappa och Camilla hålla på sådär utan hämnd. När vi var i Kalmar med Henkes familj förra veckan såg jag min chans att ge igen. Jag visste att pappa och Camilla var hemma och jobbade och att vädret var bättre där vi var (för sånt måste man ju hålla koll på). Vi hade bara riktigt bra väder en dag (det var inget jag skyltade med dock, att det bara var en dag alltså) och det var då jag såg min stora chans att ge igen. Från morgon till kväll fick pappa och Camilla digitalt följa med på en resa genom Öland (för det var dit färden gick just den dagen) och en kväll som avslutades med sangria i den tropiska sommarhettan. Jag glömde dock nämna detaljer som att det var 12 grader varmt i havet, att barnen skrek genom hela bilfärden och att det var så jävla kallt på kvällen att man var tvungen att ha dubbla fleecetröjor på sig. Men det är detaljer som jag tror att väldigt många som tävlar i den här sporten glömmer att nämna ihop med sina perfekta bilder i Facebook- och Instagramflödet… Just det. Jag glömde ytterligare några detaljer. I Kalmar bodde vi granne med en minkfarm och det var miljoner flugor i trädgården. Det ihop med minusgrader på kvällen skapade en härlig atmosfär att avnjuta sin sangria i! Då och då osade en stank förbi. Kan ha varit koskit, kan ha varit död mink. Ingen som säkert vet!

Pappa försökte sig på ett kvalificerat försök till att kontra (självklart helt ovetandes om minkfarmar och dubbla fleecetröjor) genom att skriva att de var och tittade på solnedgången nere i Nolvik (den lokala badplatsen hemma i Björlanda) tillsammans med den här bilden:

Jag måste medge att det var nära att han fick mig alltså...

Inatt åker pappa och Camilla till Gotland igen och på onsdag ansluter jag, Henke och barnen. Jag har kollat prognoserna (både för Gotland och här hemma). Det ser bättre ut på Gotland och vi håller nu alla tummar och tår för att prognosen för Göteborg och Alingsås försämras ännu mer så att vi alla på Gotland kan njuta av vetskapen av att vi har det lite bättre. Och självklart bomba er här hemma med bilder på sol, bad och drinkar!

Loppisfynd från Dalsland

2016-07-04 19:41:25

En helg i Dalsland resulterade i en del loppisfynd. På lördagen var vi på en bakluckeloppis i det stora samhället Ed (det består typ av två mataffärer och en pizzeria). Samma eftermiddag åkte jag och Sofia runt och utforskade närområdet på loppisar och hittade en loppis som verkligen hade allt! Det var en gård med många byggnader fulla med gammal skit. Drömmen för en loppisälskare med andra ord!

Jag hittade bland annat en sockerlåda och en hylla. Barnen fyndade lite duplo (som lego, fast större bitar). Barnen sköter sina loppisaffärer själva numera. De tittar på saker som de tycker är intressanta och frågar de som säljer “Vad kostar den här??” utan att jag ens är inblandad längre. Levi var dock inte jätte road av bakluckeloppisen den här gången, utan var mer sugen på att äta glass, vilket ingen kunde missa eftersom han sa att han ville ha glass ungefär 200 gånger under tiden vi var där…

 

"E de semester så e de semester!"

2016-06-30 10:54:38

Imorgon åker vi till en camping i Dalsland tillsammans med mamma, Peter och alla syskon. Vi brukade alltid vara där när vi var små, men nu på senare år har det inte blivit av så ofta. Senast vi var där var 2011. Då hade jag och Henke inga barn ännu, men vi fick dela stuga med min lillebror och det var ju visserligen nästan som att ta hand om ett barn… Läs utdraget från ett av mina gamla blogginlägg nedan, skrivet i samband med Dalslands-vistelsen 2011, så kanske ni förstår vad jag menar.

“Min lillebror ville dela stuga med mig och Henke. Han sa att “de andra är så rediga”. Haha. Efter en helg i hans sällskap så förstår jag varför han ville dela stuga med oss, INGEN ANNAN skulle stått ut! Han låg inne i sin säng vid datorn största delen av tiden vi var där, käkade godis och drack “extreme-cola” (och bokstavligt talat sov i godispapper och tomburkar). När Henke frågade honom första kvällen om han inte skulle bädda sin säng med sängkläder så sa han “Nej…”. Då sa Henke att det nog är ganska smutsigt att sova utan, varpå min bror svarade “Jag gillar att sova på skit…”. Hahaha.

För att citera min brorsa, “E de semester så e de semester”.”

Personlig barnstol

2016-06-29 17:25:11

Jag och Henke tillverkade och sålde ju egna (personliga) barnstolar för ett tag sedan, men vi la ner den verksamheten då det var alldeles för tidskrävande. Innan vi började göra egna stolar hade jag en annan idé, och det var att köpa stolar begagnat och fixa i ordning dem (istället för att göra hela stolen från grunden). Men då det var svårt att få tag på stolar som passade till ändamålet och då det kändes mycket roligare att göra stolar som såg ut precis så som jag ville ha dem så gick vi “all in” istället.

För ett litet tag sedan fick jag en beställning från en kille som även beställde en stol då när vi höll på med det. Han ville ha en till stol till samma familj, som hade fått ett till barn nu. Jag kunde ju tyvärr inte erbjuda honom exakt en sån stol som han fick förra gången, men som tur var hade jag köpt på mig ett par barnstolar som jag hittade i en secondhand affär för ett tag sedan, så det fick bli en sån stol istället!

Det var kul att göra i ordning en stol igen, efter ett längre uppehåll. Denna stolen var gul (och ful) från början. Jag har slipat, målat, “decoupageat” (satt fast motivet på sitsen) och slutligen skrivit namn och datum.

Novalie 4 år

2016-06-27 17:56:54

I tisdags fyllde Novalie 4 år och igår hade vi kalas för henne. Hon har sett fram emot både födelsedagen och kalaset så mycket, och det var kul att se hur glad och tacksam hon blev över all uppvaktning. Jag tror att detta var första födelsedagen som hon sov räv på morgonen när vi andra gick upp och förberedde frukost på sängen. Hon vaknade samtidigt som oss, men jag fick påminna henne om att det var hennes födelsedag, och då drog hon snabbt täcket över sig i sängen och låtsades sova igen. Födelsedagen fortsatte vi (jag och barnen, Henke var tvungen att åka till jobbet) sedan fira bland annat genom att åka buss in till stan och äta på restaurang. Jag brukar undvika att äta på “offentliga ställen” med barnen i vanliga fall, och under detta tillfället fick jag verkligen en påminnelse om varför. Det gick ganska bra till en början, så länge det kändes nytt och spännande för barnen. Men så fort de började känna sig bekväma förvandlades helt plötsligt stället till en lekplats. För allas trevnad fick jag försöka ta mig och barnen därifrån så fort som möjligt. Firandet fortsatte sedan bland annat med lekplatshäng och genom att åka upp och ner för rulltrapporna inne i stan ungefär 20 gånger. Att åka buss och rulltrappa var nog det bästa på hela dagen enligt barnen.

Igår hade vi som sagt kalas för Novalie. Vi hade visat henne vad den stora visaren på klockan skulle stå på när kalaset började (klockan ett), så hon väntade tålmodigt, och när hon såg att klockan slog ett blev hon helt lyrisk. “Titta! Titta!” skrek hon och pekade på klockan, sedan sprang hon till ytterdörren för att se om någon hade kommit. Det dröjde bara någon minut innan hon fick syn på sin farmor från ett fönster och då blev hon helt till sig av lycka. Sen ramlade gästerna in en efter en och Novalie fick fullt upp med att dels öppna paket och dels springa till dörren och ta emot fler folk. Det var så kul att se hennes reaktion när hon öppnade presenterna. Hon uppskattade verkligen varje sak hon fick. Till och med de sakerna som hon inte visste vad det var för något. Hon fick en liten trästubbe (av plast) som man ska lägga i vatten för att det sedan ska växa upp ett djur ur den. Men det visste ju inte hon, men lika glad för stubben (eller stocken som hon själv säger) blev hon för det. På kvällen när vi pratade om kalaset och hennes presenter räknade hon upp sakerna som hon fått “Jag fick en krona, klossar, en stock…”. Haha. Nu har vi i alla fall lagt stubben i vatten och jag kan tänka mig att Novalie kommer att bli väldigt glad sedan när det händer något med den…

Jag tycker att det är roligt att gå in för barnens kalas och verkligen göra det fint för dem när de fyller år. Jag vet att det har varit snack om att många av dagens föräldrar överdriver när det kommer till kalas och i synnerhet barnkalas. Det blir höga förväningar från barnen och avancerade barnkalas som inte alla föräldrar kan eller vill leva upp till. Jag känner mig lite träffad av den diskussionen, även om jag är långt ifrån “värst”. Till mitt försvar kan jag säga att jag mycket hellre lägger energi på att uppvakta barnen med en god frukost på sängen, med att göra den maten som barnen vill ha och de aktiviteter som barnen vill göra, än att lägga massa pengar på dyra presenter. Jag skämmer hellre bort barnen med annan uppvaktning än just det materiella, och så tänker jag nog också när det kommer till min egen födelsedag. Jag vill hellre ha frukost på sängen och någon god middag än någon dyr present! Jag vill ha tacksamma barn som inte tar saker och ting för givet och som uppskattar när de exempelvis får presenter eller annan uppvaktning. Det är en punkt som jag och Henke är väldigt överrens om när det gäller uppfostran, och vi försöker på olika sätt nå dit (bland annat genom att alltid påminna dem om att säga tack, att inte skrika rakt ut efter något och genom att inte skämma bort dem med massa leksaker och prylar i tid och otid). Hur glad och tacksam Novalie var efter födelsedagen och kalaset känns som ett kvitto på att man har gjort någonting rätt.

Vill tacka alla som kom på kalaset och gjorde Novalies dag till den bästa ♥

Tancan self-tanning-spray

2016-06-19 19:05:09

Det senaste har jag känt att min blekhet börjat bli ohållbar och eftersom solen lyser med sin frånvaro var jag tvungen att göra något drastiskt. Så jag beställde Tancan, en brun-utan-sol spray som jag blivit rekommenderad av flera olika personer. Jag har faktiskt använt den förr, men det var 10 (!) år sedan. Jag har gjort spraytan på salong ett par gånger och blivit väldigt nöjd med resultatet, men då det blir för dyrt i längden med tanke på att det bara håller ett par dagar, ville jag prova ett billigare alternativ.

Henke var den som fick ställa upp och spraya mig brun. Till en början funderade jag på om jag verkligen skulle ge honom det ansvaret, men med facit i hand hade jag nog inte kunnat hitta någon annan som skulle gjort det bättre. Han var jätte noggrann och gick verkligen in för uppgiften, haha.

Resultatet blev helt okej. Inte lika bra som när jag har gjort det på salong, men ändå ganska bra. Jag kände mig i alla fall bra mycket snyggare efter att jag fått lite färg på kroppen jämfört med vad jag gjorde innan. Det enda negativa med Tancan sprayen (och som jag också minns från förra gången jag testade det) är att fötterna blir så jävla bruna. Trots att jag visste det sen tidigare och försökte undvika det, så blev det så i alla fall. Men annars blev det som sagt rätt bra!

Överraskning

2016-06-13 18:00:24

I lördags var vi hemma hos mamma och Peter. Inbjudan fick vi för flera månader sedan, och anledningen (trodde vi) var att bara ses och umgås hela familjen. Alla barn och barnbarn. När man planerar in en “vanlig” dag med familjen flera månader i förväg så kanske man borde ana oråd, men jag anade verkligen ingenting. Mamma brukar dessutom vara ganska bra på att planera in saker i väldigt god tid, vilket kanske bidrog till att jag inte reflekterade över att det skulle hända något annorlunda just den här dagen.

Efter att vi hade varit där en stund började mamma försöka samla ihop oss. Jag var lite i min egna värld vi det tillfället (sprang efter barnen eller något), så jag hängde inte riktigt med på vad som hände. Vad jag dock märkte var att det stod en främmande människa en bit bort i trädgården. Jag försökte koppla vem det var men jag kunde verkligen inte förstå vad människan gjorde i mammas och Peters trädgård. Jag började uppmärksamma folk, bland annat mina bröder, om att det var någon främmande människa på tomten. Till en början var jag hyfsat lugn, men efter en stund (och när inte mamma “tog det på allvar” när jag sa att det stod någon i trädgården) började jag få lite panik. Barnen gick ju bort till människan och mina modersinstinkter började träda fram. “Hallå, det är någon där borta! En jävla psykopat eller något!”, började jag häva ur mig till min kära familj, som inte verkade hälften så orolig eller bekymrad som jag. Mamma fick då lugna mig med att “det var en överraskning”.

Jag kunde andas ut. Men jag kunde fortfarande inte ana vad som var på gång. Min första tanke var att det var en överraskning för barnen. Någon clown eller någon som skulle sjunga för barnen. Fast kvinnan som stod i trädgården såg inte det minsta clownaktig ut, och inte som någon som på annat sätt skulle underhålla barnen heller. Med facit i hand såg hon ut som en typisk vigeselförrättare (hur en sådan nu ser ut). En medelålders kvinna med rött hår. Inte det minsta skräckinjagande egentligen, och utseendemässigt så långt ifrån psykopat man kan komma. Men som sagt. Jag fattade fortfarande ingenting. Inte ens när mamma satte på en lugn kärleksballad förstod jag. Det var inte förrän vi satt där samlade på trappan till altanen, och “psykopaten” ställde sig tillsammans med mamma och Peter framför oss, som poletten trillade ned. Det var vigsel på gång! Mamma och Peter gifte sig. Jag blev så förvånad och berörd. Det var jättefint. Mamma och Peter har varit tillsammans i 20 år, och förlovade nästan lika länge. Därav var giftermålet inte jätte väntat…

Det blev ett mysigt och jätte trevligt trädgårdsbröllop med de nära och kära. Under dagen firade vi med skumpa, åt god mat och bara umgicks.