Jag vill erbjuda Jimmie Åkesson en säker och trygg väg rätt ner i helvetet

2016-08-28 14:56:08

Häromdan låg det ett reklamblad från SD i brevlådan som jag tog upp och läste. Jag brukar vanligtvis ignorera allt som har med SD att göra. Jag brukar i för sig ignorera allt som ligger i vår brevlåda också. Ibland öppnar jag den när jag går förbi och ser om det vekar ligga något vettigt i den. Det gör det sällan, så då bara stänger jag den igen. Som en oansvarig tonåring. Just när det gäller posten har jag inte riktigt blivit vuxen ännu (och det finns fler saker att lägga till på den listan, alltså delar av vuxenlivet som jag inte riktigt lärt mig att ta ansvar över ännu). Det hör väl lite till min personlighet också. Lat och slarvig. Två perfekta egenskaper att besitta när det gäller att strunta i posten. Om det ligger ett brev i brevlådan som det står mitt namn på och som ser ut att komma ifrån något seriöst ställe brukar jag åtminstone ta in det. Men sen kan det ligga inne på någon bänk eller i någon hög med reklam i flera veckor. “Oj då”, tänker jag när jag får syn på det igen, och hoppas på att det inte var något viktigt. Reklamen som ligger i brevlådan (trots att jag, efter att vi bott här i flera månader, äntligen orkade sätta dit en lapp med orden “Ingen reklam” på) brukar jag ta in när det ligger så mycket där att brevlådan inte går att stänga. Då åker reklamen in på trappan och sen ligger den där tills vi orkar lägga den i en kasse och köra iväg den till någon återvinningsstation.

Hur som helst. Det här inlägget skulle inte handla om hur totalt värdelös jag är på att ta in vår post utan snarare om hur totalt värdelösa SD är. Det första som slog mig när jag läste deras reklamblad var deras brister i att hantera det svenska skriftspråket. Om man går in på SD:s hemsida och läser vad de vill satsa på när det kommer till skolpolitik så handlar en av de centrala punkterna om att de vill öka satsningen på kunskaper i svenska språket. Det är lite ironiskt då de uppenbarligen inte själva behärskar det svenska språket. De första som borde ingå i den satsningen är deras egna medlemmar så att de till att börja med kan lära sig att skriva ett reklamblad på normalkorrekt svenska.

Jag gick som sagt in på SD:s hemsida. En fråga som dök upp i huvudet medan jag kikade runt på sidan och läste om deras inställning till olika områden inom politiken var; är det Sveriges tredje största parti som ligger bakom den här hemsidan eller är det smurfarna? Svenskan var visserligen okej (för att vara dumma i huvudet), men deras åsikter är verkligen skrämmande (inte för att smurfarna på något sätt är skrämmande, utan mer för att jag såg hela deras hemsida som ett skämt). De har tydligen inte bara en medeltida syn när det gäller invandring och mångkultur, utan också när det gäller andra saker, till exempel skillnader mellan könen. “Som tidigare nämnts är det Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv”. De är av en jävla massa uppfattningar men fakta baserad på vetenskaplig grund lyser starkt med sin frånvaro. När man läser om vad SD har för åsikter är det lite som att resa tillbaka i tiden sisådär några hundra år. Är det här skrivet år 2016 eller är det något som skrevs ungefär samma tid som när man trodde att jorden var platt?

Jag spyr lite på att SD påstår att de bryr sig om invandrare och flyktingar. De bryr sig inte ett skit. Jag läste något i deras fina lilla reklamblad om att de vill erbjuda flyktingar en säker och trygg väg tillbaka till sitt hemland igen. Jag känner att jag skulle vilja erbjuda Jimmie Åkesson och co en säker och trygg väg rätt ner i helvetet. För det är ju dit de vill skicka människor. Människor som flytt för sina liv vill de sända rakt tillbaka till det helvete som de kommer ifrån. SD bryr sig inte om flyktingar eller invandrare. Varför inte bara säga som det är istället? “Hej! Vi är ett gäng outbildade rötägg som inte bryr oss om några andra än oss själva. Vi kan varken skriva på normalkorrekt svenska eller uttrycka oss formellt och vi vet knappt vad politik är för något men ändå driver vi ett parti. Om du vill ha en högt uppsatt position inom partiet är det meriterande om du inte kan skilja på “de” och “dem” och om du vet hur man svingar ett järnrör. Är du lika dum i huvudet som vi är så rösta på oss!”. Det hade räckt på deras hemsida. De hade säkert fått lika många röster ändå, för de lyckas garanterat inte lura med sig några människor med sunda värderingar genom sina påhittade historier om att de bryr sig om andra människor och genom sina “fina” formuleringar. Det är idioter som röstar på SD. De är rasister som skiter fullständigt i andra människor.

Det perfekta men ouppnåeliga livet i sociala medier

2016-08-23 20:14:57

Jag är så trött på att se den perfekta värld och det perfekta liv människor vill förmedla genom sociala medier.

Ibland kan jag klicka mig in på mängder med olika konton på Instagram, drömma mig bort och för en sekund beundra alla dessa människors utseenden och liv. Jag tänker att jag också vill vara sådär smal och vältränad, att jag också vill äta sådär sunt och nyttigt och alltid se sådär uppfixad och fräsch ut. Men sen händer det som händer just nu. När jag liksom får nog. Nog av mig själv och att jag ens orkar bry mig. Nog av hur sjuk och spårad hela grejen med att vi ska visa upp oss själva och våra liv på det sättet är. Det är liksom då verkligheten kommer och knackar mig på axeln och jag öppnar ögonen från drömvärlden och inser att Instagram är 90% filter och 10% inget liv. Det är bara en digital påhittad värld där människor vill bräcka varandra i vem som är snyggast och vem som har flest följare.

Jag vill inte eftersträva det där och jag vill inte vara en bidragande del i det heller. Jag vill vara mig själv, med bra och dåliga sidor. Jag vill inte känna mig så totalt oduglig som jag gör ibland, på grund av alla intryck från den digitala omvärlden. Jag vill inte att den världen ska få mig att eftersträva perfektion och få mig att tvivla på mig själv och om mitt utseende och liv duger som det är. Jag vill inte känna att mina 52 kg till 164 cm inte är smalt nog, på grund av att idealet som sprids i sociala medier är size 0 och 0% kroppsfett. För jag vet innerst inne, när jag får mina “wake-up calls”, att det där inte är sunt.

Jakten på perfektion och att hela tiden jämföra sig med andra människor är inte sunt. Det är inte heller sunt att gå runt och tro att alla andra människor verkligen har det sådär bra jämt och alltid är sådär jävla snygga. Du vet ju själv hur ful du är när du av misstag råkar ha kameran vänd åt ditt håll när du tar upp telefonen för att fotografera någonting. Sådär ful är precis alla andra också. Det är jag helt övertygad om. Så om du är som mig, en person som innerst inne vet att du är bra precis som du är, men som ibland börjar tvivla på grund av alla intryck från perfekta bilder i sociala medier; stå på dig. Se igenom det där jävla Instagramfiltret. Gå inte runt och må dåligt över att du inte kan leva upp till det perfekta livet som sociala medier skapat. Det är det ingen som kan.

Winnerbäck i Linköping

2016-08-21 18:14:13

Igår var vi och såg Winnerbäck i Linköping. Som jag nämnde tidigare var alla hotellrum uppbokade när jag för två veckor sedan lite optimistiskt hade tänkt boka ett rum till mig och Henke. Panikslagen av tanken att hamna på ett vandrarhem ringde jag till alla hotell i hela Linköping för att sätta upp oss på väntelista i hopp om att hotellen skulle få avbokningar så att vi kunde få ett rum någonstans. När jag pratade med en hotellreceptionist frågade jag om våra chanser, och hon sa “Det är 40 stycken i kö före er…”. Där dog hoppet ganska tvärt. Men tro det eller ej, igår morse ringde ett av hotellen och sa att de fått en avbokning! Som back-up hade jag bokat ett hotellrum i Norrköping (25 minuter från Linköping), men det var skönt att vi slapp bo där.

Stämningen i Linköping var hur bra som helst. Det var knökat med folk inne i stan, alla uteserveringar var fulla och Lasses musik spelades överallt. Till och med de gatumusiker man gick förbi spelade och sjöng hans låtar. Det kändes som om hela stan laddade upp för konserten. Den 2 km långa promenadväg som ledde bort till arenan var markerad med stora cirklar på marken där det stod citat från Winnerbäcks låtar, och människor gick i stora klungor bort mot konserten. Det var lite som Håkan och Göteborg. Man kände verkligen att man var i hans hemstad!

Själva konserten var också jätte bra. Man fick gåshud över hela kroppen och det var härligt att bara stå där och sjunga med i alla hans låtar. Han spelade många låtar från sin nya skiva, vilket var positivt eftersom den är så sinnessjukt bra. Det blev en toppenkväll helt enkelt och i morse avslutade vi vistelsen med att sova ut och sedan äta en god hotellfrukost!

One Mosse

2016-08-15 18:09:27

Igår var vi och återupplevde gamla minnen från förr. Eller jag gjorde det snarare, för Henke och barnen var det första gången. Vi åkte med farmor och mina kusiner till One Mosse, en sjö som ligger vid ett vindskydd i skogen, där vi brukade sova över en helg om året när vi var små. Under den helgen fick man verkligen leva vildmarksliv, eller ja, så mycket vildmarksliv som det blir för en stadsmänniska som mig i alla fall.

Vi täljde barkbåtar, lagade kottsoppa (som vi tack och lov inte åt), bajsade i skogen, badade i sjön som man blev smutsigare av än vad man redan var och när vi kom hem luktade vi och allt vi hade med oss skogsbrand (på grund av all korvgrillning). Trots att man luktade lika illa som man såg ut efter en helg vid One Mosse minns jag att jag alltid såg fram emot att åka dit. Jag har dock fortfarande dåligt samvete för en del saker som hände där. Som den gången när jag och en av mina kusiner tog alla barkbåtar som min storebror hade gjort och slängde i dem i sjön (när han inte såg). Jag minns att han blev jätte ledsen (helt förståeligt) när han upptäckte att de var borta, och jag mådde så dåligt eftersom vi, helt oprovocerat, slängde dem i vattnet bara för att vi tyckte att det var roligt. Eller något. Jag minns inte hur vi resonerade. Inte överhuvudtaget förmodligen.

Hur som helst var det mysigt att vara tillbaka. Jag blev väldigt nostalgisk. Jag har inte varit där sedan jag var barn. Allting var mycket mindre nu. Jag minns det som att vindskyddet som vi sov i var stort, för vi låg hur många som helst där inne. Nu insåg jag hur litet det egentligen var och vi måste legat som packade sillar där i våra sovsäckar. Jag insåg också hur kul det är att göra såna utflykter med barnen och att man verkligen borde göra det oftare…

Kiwiglass

2016-08-10 16:41:26

Idag har vi gjort kiwiglass. Vi tog 3 kiwis och ungefär 25 vindruvor som vi mixade och la i glassformar (vi la 2 kiwiskivor i botten av varje form innan vi mixade). Perfekt som mellanmål och att lura i barnen när de vill ha glass (istället för att ge dem glass med massa socker i). Levi älskade det. Men han är löjligt förtjust i frukt och bär så det var inte så oväntat. Novalie var inte lika imponerad men hon åt i alla fall lite grann.

På Gotland gjorde pappa och barnen samma sak fast med jordgubbar och det gick också hem!

Winnerbäck-kväll

2016-08-08 17:44:31

Vad är 2 veckor på Gotland utan en Winnerbäck-kväll?

En Winnerbäck-kväll är alltså en kväll där ett gäng idioter samlas, lyssnar på och avgudar Lasses musik och där olika inslag kopplade till honom eller hans musik ingår. Inga konstigheter.

Det är lite ironiskt för Lasse har verkligen båda fötterna på jorden och vill inte ses som bättre än någon annan. Och så sitter vi där samlade likt sektmedlemmar och dyrkar honom som om han vore Gud.

Idén till denna speciella kväll väcktes i bilen på väg till Gotland. Jag och Henke har suttit några kvällar hemma och kollat på hans konserter och framträdanden på teven. När pappa och dem var på Gotland under midsommarveckan ställde de ut deras teve på altanen eftersom det var EM i fotboll. Alla (typ) i min familj älskar Winnerbäcks musik så jag tänkte att man kunde ställa ut teven igen och ja, ha en Winnerbäck-kväll helt enkelt. Jag vet. Vi är inte riktigt friska. Vi insåg det själva när vi satt där allihopa och sjöng i kör till en av låtarna med tillhörande lyrics. “Det är tur att ingen ser oss”, var det någon utav oss som sa.

Jag hade förberett en quiz inför kvällen. Det fanns inget pris utan quizen var mer ett test för att se om några i familjen behövde slängas ut eller inte… Det är liksom krav på att kunna sin Lasse om man ska vara en i familjen. Nej, skämt åsido. Man behöver inte älska honom för att umgås med oss men man måste helt klart vara ganska tålmodig. Man måste liksom acceptera att ingen annan musik kommer att spelas ur våra högtalare…

När vi ändå är inne på Winnerbäck måste jag slå ett slag för hans nya skiva. Det är det bästa han har gjort! Många artister släpper bara sämre och sämre musik med tiden men med Lasse är det tvärtom. Han blir bara bättre och bättre! Om ni inte har lyssnat på hans senaste skiva, Granit och morän, så gå in och gör det nu. Sysselmannen och Khom Loy är bäst enligt mig.

Rosa maränger

2016-08-08 14:32:57

Idag har jag och Novalie gjort maränger. Det var inte mitt initiativ. Vi skulle egentligen bakat chockladbollar (det är ungefär där gränsen går för vad jag bör ta mig an när det gäller bakning), men när vi tog fram ingredienser fick Novalie syn på bilder av maränger på sockerförpackningen och ville göra det istället. Jag har bara gjort maränger en gång i mitt vuxna liv (och några gånger när jag var liten) och då gick det åt helvete, därav har jag inte orkat ge mig på det igen.

På receptet som jag hittade stod det att det skulle vara enkelt, vilket är en bra förutsättning när jag ska vara inblandad. Det var enkelt och det blev faktiskt riktigt bra den här gången! De glömde dock skriva med en liten detalj i receptet; att det tar 3 år att vispa skiten så att den får rätt konsistens. När jag var liten brukade vi ibland baka maränger hemma hos min farmor, och jag minns att hon sa att smeten var klar när bunken gick att vända upp och ned utan att den åkte ut. Det var de orden jag gick efter idag och vi stod säkert och vispade i en halvtimma…

Gotland 2016

2016-08-06 18:01:04

Nu är vi hemma från Gotland. Vi kom närmare bestämt hem i onsdags men vi har fortfarande inte riktigt kommit i fas ännu. Vägen hem var ganska jobbig. Först och främst hade barnen bestämt sig för att leva rövare på båten (de hade alltså bestämt sig för att var som de oftast är). När vi äntligen fick åka av båten möttes vi av grå himmel och ösregn. Med andra ord; det vädret man verkligen vill ha när man ska köra bil i fyra timmar. Det kändes ungefär som vi åkte från ett soligt Mallorca och möttes av ett grått och trist Ukraina. Eller något. Jag är inte förvånad. Sommaren börjar och slutar oftast på Gotland för vår del. När det väl slutade att regna hamnade vi i bilkö på grund av en lastbilsolycka (som vad jag vet inte var mer allvarlig än att trafiken fick stängas av en stund). Vi kom hem över en timma senare än beräknat, och jag tror aldrig att det varit så skönt att lägga sig i en säng som det var när vi kom hem. Vi var så slut hela familjen och slocknade alla fyra tillsammans i vår säng.

Gotland var lika bra som det alltid är. Eller ja, förra året var det faktiskt lite sämre. Det berodde på att det var mycket folk, magsjuka och griniga barn (griniga barn berodde till viss del på de två förstnämnda faktorerna). I år slapp vi magsjuka, det var inte lika mycket folk (inte i vårt hus i alla fall, men när det gäller hela Gotland hörde jag att det var något slags rekord på hur mycket folk det var) och barnen var gladare.

Vi gjorde en del dagsutflykter. Vi var bland annat på Fårö, i Katthammarsvik, på Kneippbyns sommar- och vattenland och i Lickershamn. Det blev några loppisbesök och en hel del lekplatshäng i Visby. Utöver det hängde vi vid huset, åt god mat, solade (i den mån det gick) och badade i badtunnan. Vi var även på stranden några gånger. Just det, vi åkte till Kotteland också, ett lekland inomhus. Vi tänkte att det var en bra idé eftersom det var första dagen på en och en halv vecka som det regnade. Det tyckte alla andra barnfamiljer på hela Gotland också. Vi var där 5 minuter innan vi flydde. Jag hade lock för öronen hela den dagen och så fort det blev tyst hörde jag ett tjutande ljud som ekade i hela huvudet. Om man vill ha tinnitus kan jag varmt rekommendera att åka till Kotteland en regning sommardag på Gotland. Vi åkte dock tillbaka dit någon dag senare, när det inte var lika mycket folk där. Då överlevde jag och barnen hade jätte roligt.

Nu är vi som sagt hemma igen, men jag längtar redan till nästa års Gotlandsresa!

Bergs Slussar

2016-08-05 18:43:31

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om två veckor ska jag och Henke se Lars Winnerbäck live i Linköping. Jag gav honom biljetter i 30-års present. Jag glömde dock en liten detalj. Boka hotellrum. Eller egentligen glömde jag inte. Jag sket i det eftersom jag tänkte att man inte behöver göra det så långt i förväg. Idag satte jag mig vid datorn redo att välja och vraka bland Linköpings alla fina hotell. Man vill ju unna sig lite lyx när man ska sova på hotell (och vara barnfria över natten) för första gången på hur länge som helst.

Som sagt. Jag gick precis in på någon bokningssida och fyllde i det aktuella datumet, redo att boka något flådigt dubbelrum i Linköpings innerstad. I det som jag trodde skulle vara en lång rad av fina hotell att välja mellan dyker ett endaste litet boende upp. Allt annat är uppbokat. Ett endaste litet boende som inte ens är ett hotell. Det är ett jävla vandrarhem som ligger EN MIL från civilisationen. Vårt enda alternativ till boende är någon jävla luffig paviljong ute i skogen. Jag orkar inte. Jag frågade Henke vad fan vi ska göra. “Vi får väl bo på Bergs Slussar (namnet på vandrarhemmet) då”. “Men skojar du eller?”. “Men vadå, det ser väl mysigt ut?”. Mysigt!? Såhär ser det ut:

När jag kollade igenom vandrarhemmets bilder skratta jag så jag grät. Det är alltså här vi kommer att tillbringa vår efterlängtade hotellnatt som vi sett fram emot så länge. Eller egenligen är det ju konserten vi sett fram emot, men det hade ju vart mysigt att gå ner i hotellbaren/restaurangen och ta någonting att äta eller dricka, sova i ett fint rum och äta hotellfrukost. Jag hade inte riktigt tänkt mig att vi skulle behöva leva friluftsliv och vandra hem i skog och mark ifrån konserten. Serveras det ens frukost på vandrarhem eller får man typ ta med sig mat som man får förvara i ett minikylskåp och sedan tillaga på en liten spis med två plattor?

Jag orkar verkligen inte med mig själv. Jag kan aldrig göra någonting i tid. Men grattis älskling. Det är inte alla som får en natt för två på Bergs Slussar i 30-års present.