10 citat från Lars Winnerbäck

2016-03-29 19:15:25

Det har nog inte undgått någon att en av mina stora idoler när det kommer till musik är Lars Winnerbäck. Jag älskar hans musik! Trots att jag är helt jävla tondöv själv vågar jag nog ändå konstatera att han är en av Sveriges bästa musiker. Hans musik har betytt mycket för mig och upptar i alla fall 50% av all musik jag lyssnar på. Ibland får jag dock för mig att ta en paus från hans musik och till exempel lyssna på låtar från topplistan på Spotify. Ja ni hör ju varningsklockorna ringa redan här. Det är alltid ett lika värdelöst val (och nedköp)! Jag brukar inte klara av att lyssna många minuter innan jag fullständigt tappar hoppet om dagens musik (och mänskligheten över lag).

När jag var inne på Bik Bok och handlade kläder för ett par veckor sedan började Rihannas låt “work” spelas, varpå butiksbiträdet sa (till mig) “åh, den här låten är såå bra”. Men jag kunde liksom inte ens låtsas hålla med. Ett väldigt skeptiskt “mhm” var allt hon fick till svar från mig… Jag må älska Bik Bok men vill de fånga mitt hjärta fullt ut får de allt börja spela riktig musik!

Hur som helst. Lars Winnerbäcks musik har som sagt betytt mycket för mig genom åren. Vissa låtar och vissa textrader har berört mig mer än andra, så därför har jag sammanställt 10 citat från Lars Winnerbäck som på ett eller annat sätt berört mig. Vissa textrader känns som skrivna rakt till mig, medan andra bara är helt klockrent formulerade!

1. “Du är bättre än du vet, mycket större än du vet. Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet.”

2. “Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg.”

3. “Kom så ruttnar vi ihop på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör.”

4. “Din byst är full med rock n roll och håret lyser blondt, det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt.”

5. “Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärtom.”

6. “Jag förstod nog aldrig vad de sa till mig när jag satt i de bänkar som man bildar sig, jag har gått de vägar ingen visat mig…”

7. “Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då.”

8. “Jag behöver inte någon som visar vägen för jag tänker inte gå den.”

9. “Fast jag försöker mig på att vara med och förstå så är jag nåt så jävla skitförbannat bredvid.”

10. “Jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla.”

Påskpyntar

2016-03-24 14:35:39

Idag påskpyntar vi och laddar upp inför för flera dagar av intensivt påskfirande!

Shopping i Göteborg

2016-03-23 12:37:17

Igår var jag i Göteborg och träffade min fina och numera höggravida vän Kaddi. Vi shoppade och fikade i vanlig ordning. Att shoppa med Kaddi är drömmen. Jag är så van vid att folk stressar när jag vill prova kläder, men Kaddi har verkligen all tid i världen. Hon hjälper till att hämta kläder i rätt storlekar och är dessutom världens bästa smakråd! Igår provade jag en klänning, som visserligen var snygg men som jag av ekonomiska skäl bestämde mig för att avvakta med (det var inte för att klänningen i sig var dyr utan mer för att det andra jag ville köpa i stort sett krävde varenda krona jag hade kvar på kontot). Den var dock för liten, så Kaddi frågade om hon skulle hämta en större storlek. Jag sa att det inte behövdes, eftersom jag inte tänkte köpa den nu ändå. “Men jag hämtar en så du kan prova om du vill köpa den någon annan gång!”, sa hon och trippade (eller snarare vaggade, på grund av graviditeten) iväg. Det är sådan hon är. Omtänksam och hjälpsam.

Igår konstaterade jag och Kaddi att det var 10 år sedan vi träffades. 10 år. Jag kan inte fatta att det var så längesen. Vi träffades när vi började i samma klass på gymnasiet. Sedan dess har vi en hel del minnen tillsammans, vissa har man förträngt mer än andra (inte just för att det var med henne, utan mer för att man undrar vad fan man höll på med - mycket som är kopplat till fest och andra upptåg). Idag ska vi föreställa vuxna individer, en med barn och en som väntar barn. Kaddi berättade att hennes syster sagt till henne att hon måste bli vuxen och ta ansvar nu när hon ska ha barn. Kaddi sa att hon inte visste hur hon skulle kunna bli mer vuxen och självständig än vad hon är. Vi båda konstaterade att det inte blir “mycket bättre än såhär”. Det betyder alltså inte att vi har nått toppen på vuxenskalan, utan snarare att vi inser att vi nog aldrig riktigt kommer att nå dit…

Den här bilden (se nedan) tog jag igår innan jag åkte till Göteborg, och på kvällen när jag hade tvättat bort sminket och lagt mig i sängen och tittade på bilden i fråga sa jag “fan vilken skillnad det är på hur jag ser ut med smink och hur jag ser ut utan” till Henke. “Äh, det finns de som är ännu värre”, svarade han då. Ursäkta? Ännu vadå? Du menar alltså att det här är illa men det finns, tro det eller ej, de som ser ännu värre ut än din flickvän? Haha. Henke försökte försvara sig genom att säga att han syftade på att det finns människor som det är ännu större skillnad på när de är osminkade gentemot när de är sminkade…

Den här klänningen köpte jag igår…

... och den här skinnjackan, eftersom jag i höstas upptäckte att min gamla skinnjacka bokstavligt talat börja smula sönder. Då vet man att det är dags att köpa en ny.

 

Olika som bär

2016-03-18 12:38:15

Igår gjorde jag min sista praktikdag för den här terminen. Den här gången var jag 2 veckor i en årskurs 2. När jag började lärarprogrammet för snart 2 år sedan tvivlade jag starkt på mitt yrkesval. Jag höll på att bryta ihop var och varannan dag. Delvis för att jag inte visste om jag hade valt rätt yrke, och delvis för att jag inte visste hur jag skulle ta mig igenom en 4 år lång akademisk utbildning. Det tog visserligen ett tag att komma in i hur högskolestudierna fungerade, och det tog ännu längre tid innan jag slutade tvivla på om jag verkligen valt rätt. Men nu när nästan halva utbildningen är avklarad börjar bitarna falla på plats. Jag tvivlar sällan på mitt val av utbildning (även om jag självklart är medveten om att jag inte kommer att ha ett “vanligt” jobb, och att rollen som lärare är en stor roll att axla), och den akademiska biten har jag inga problem alls med.

Under de senaste 2 veckornas praktik har jag fokuserat mycket på värdegrundsfrågor, något jag brinner för när det kommer till undervisning. Av de erfarenheter jag har från att arbeta inom skolan läggs det alldeles för lite tid på sådant som berör jämställdhet, diskriminering och alla människors lika värde. Jag tycker inte att det räcker med att ta en konflikt när den uppstår, utan att man aktivt ska arbeta för att förebygga samt skapa en tillåtande klassrumsmiljö.

Jag har haft många intressanta diskussioner med eleverna under praktiken. Vi läste bland annat en bok som heter “Hunden som trodde att han var en katt”, och diskuterade innehållet i den. Boken handlar om en hund som känner sig som en katt inuti, men som inte kan identifiera sig med varken hundarna eller katterna, och som blir utfryst av de andra djuren. Vi diskuterade rätt och fel, och samtalet ledde naturligt in på att vi människor kan känna samma sak. Ibland kanske man känner att man inte passar in eller att man inte är som alla andra, eller också kanske man biologiskt sett är en flicka men känner sig som en pojke inuti. Vi pratade om hur man behandlar sina medmänniskor, att olikheter är någonting bra och att världen hade blivit ganska tråkig om alla var precis likadana.

En annan intressant lektion som jag höll med eleverna handlade om könsroller. Jag tog med mig massa olika saker hemifrån, främst leksaker och redskap. Jag hade bland annat med mig en docka, en boll, en bil, en prinsessklänning, en diskborste, en hammare (leksak), ett läppstift och en keps. Eleverna fick välja varsin sak och sedan satt vi i en ring och varje elev fick berätta om de tyckte att saken de valt var pojkig, flickig eller både och. En följdfråga som jag ställde till alla elever var “Måste det vara så?”. Alla elever var överens om att ingen av sakerna enbart var användbar för ett av könen. Vi diskuterade färger, kläder och smink. Eftersom Melodifestivalen är aktuell nu kom vi in på diskussioner om artisterna. Vad har de för kläder? Är det bara tjejerna som har smink? Vi kom fram till att både killar och tjejer kan använda alla sorters kläder och att det faktiskt inte bara är tjejer som sminkar sig. Jag visade eleverna en film som heter “Får Gabriel vara prinsessa?” och ett utdrag från en intervju med en 7-årig pojke som tycker om både typiska killkläder men också fina klänningar och hårspännen.

Vid ett annat undervisningstillfälle visade jag även den här videon för eleverna (jag älskar den här låten och jag tycker att budskapet är så fint,  precis sådär vill jag att det ska vara i min framtida klass):

Som ett avslut på det som blev lite av ett tema under praktiken skrev jag ut och förstorade upp en fin text om jämställdhet som de kan ha på väggen i klassrummet (som jag hittade i samband med att jag letade referenser till ett projektarbete som vi gör just nu, som också berör jämställdhet i skolan). Texten är visserligen tagen ur en barnbok, men är ganska svår för elever i årskurs 2 att förstå. Jag gick igenom varje textrad med eleverna och vi tolkade texten tillsammans.

Jag har lärt mig mycket under de senaste veckorna och fått testa på många saker som jag garanterat kommer att göra med mina framtida elever också. Eleverna har kommit med så kloka och fina tankar som de delat med sig av till mig och framför allt till varandra.

Novalies rum

2016-03-14 19:00:20

Bilder från Novalies rum.

Och nej, såhär städat och fint är det inte i barnrum. Det var bara det precis under de ögonblicken som bilderna togs. Skulle jag ta en bild av hur det ser ut där inne till vardags skulle man överhuvudtaget inte ens se golvet (det finns ju i för sig fördelar med det också, eftersom golvet är en beige, halvtaskig plastmatta från -91)… Ni som inte har barn men som klagar på att ni har stökigt hemma: gör inte det! Vänta tills ni får barn istället. Då är det läge att känna hopplöshet över hur fan det ser ut hemma. All städning sker förgäves. I takt med att man går och plockar undan, springer två små mini-godzillas efter och drar ut allt man städat bort och lite till. Det är verkligen ett steg framåt och två steg tillbaka!

Nya jeans

2016-03-14 13:50:00

Var inne på Odd Mollys hemsida eftersom jag hade tänkt beställa en klänning, men fick syn på dessa snygga jeans istället. Efter att ha slitit de gamla med hälsan kände jag att det var dags för ett par nya!

Fick ett fint anteckningsblock på köpet!

Modevisning

2016-03-14 09:58:45

Min kompis Kaddi designade och sydde upp kläder ett tag, och en gång fick jag äran att vara med och visa upp hennes kläder under en modevisning i Göteborg.

Minns att jag var så nervös innan! Det var verkligen en utmaning för mig att gå ut på den där catwalken (jag slapp prata inför folket i alla fall, det var ju bara att gå, och det var jag glad för). Under repititionerna minns jag att Kaddi blev lite grinig på mig, för att jag var så mesig och knappt vågade gå upp. Jag förstår henne! Men sedan när det väl gällde så skärpte jag till mig och det gick ganska bra.

 

 

Den här helgen

2016-03-13 20:28:51

Den här helgen har varit fullspäckad med aktiviteter. I lördags kunde man nästan tro att Justin Bieber hade kommit till stan, av folkmängden och hysterin att döma. Men självklart var det inte Justin Bieber som tagit sig till lilla Alingsås, utan någon mycket större (bokstavligt talat) än så: Bamse! Eftersom mina barn tycker om Bamse var vi ju tvugna att åka in så att de fick träffa sin idol. Det var vi dock inte ensamma om, utan ungefär varenda barnfamilj i hela Alingsås hade tänkt samma sak. Trots att alla barn (och föräldrar) drogs åt Bamses håll likt magneter inne i stan lyckades barnen få varsin kram och varsitt läppsyl med Nalle-Maja på (för er som inte är lika insatta i rollinnehavarna i Bamse som jag är kan jag tala om att Nalle-Maja är Bamses dotter, det är bland annat sånt man får lära sig som småbarnsförälder).

Efter kaoset i stan begav vi oss mot nästa kaos! 6- och 1-års kalas för mina systerbarn Ottilia och Loui. Fast så mycket kaos var det i för sig inte där. Men om det är någon som står för kaos när vi är på kalas så är det mina barn. Alla andra föräldrar fikar och pratar och är oberörda av vad deras barn gör. När jag vid ett enda tillfälle på kalaset för en gångs skull inte följde efter barnen när de sprang ut i hallen utan uppsyn, och tänkte “äh, de klarar väl sig själva några minuter som alla andra barn”, ja då sprang de i full fart ut på gatan, i strumplästen, redo att lämna kvarteret. Båda höll i varsin ände av ett serpentinsnöre (samtidigt som de sprang) och log med sina busigaste leenden när de insåg att jag fått syn på dem. Andra inslag som mina barn bjöd på under kalaset var bland annat dans på borden och pet på alla tårtor och bakelser. När det gällde att röra vid tårtorna var dock inte mina barn värst den här gången. Ottilia stod och slickade på en av tårtorna (innan den hade serverats), så där låg mina barn nästan i lä för en gångs skull. Jag måste dock tillägga att detta var ett ganska lugnt kalas för vår del. Att gå bort på tillställningar med barnen har varit nästintill omöjligt under en period.

Idag har jag och barnen bland annat varit i Nolhaga (där det finns en stor lekplats och en mini-djurpark) och hemma hos Sofia och hennes barn. Nu på kvällen har jag försökt stressa ner, ta det lugnt och försökt sätta mig in i ett projektarbete som vi ska arbeta med i skolan de kommande veckorna (stressa ner och skolarbete var för övrigt ingen bra kombination).

Heltidsstuderande småbarnsmorsa

2016-03-08 20:48:25

När jag var yngre kunde jag inte förstå människor som sysslade med avslappnande övningar så som att lyssna på CD-skivor med panflöjt och porlande vatten. Eller ännu värre, sådan musik jag just nämnde, men med tillhörande berättarrröst: “Slappna av i kropp och själ. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Känn hur lugnet infinner sig…”. Äh, jag vet inte vad de säger, jag har aldrig lyssnat på sånt där. Men ni förstår vad jag menar. Jag har alltid undrat vad det är för idioter som lyssnar på sånt där. Vem köper en CD med valsång och sätter sig hemma i något hörn och mediterar liksom?

Jag minns när jag läste Spa och hälsa i Grebbestad. Vi var på dagsutflykt till Strömstad, och hela klassen stod på en brygga nere vid havet tillsammans med vår hälsosamma lärare. Där stod vi allihop i en ring och blundade, samtidigt som vi andades in genom näsan och ut genom munnen. Jag klarade ju aldrig av det där. Jag tyckte att det var löjligt! Jag kunde inte riktigt förstå varför vi skulle stå där och flåsa varandra i ansiktet.

Några år senare och ganska mycket erfarenheter rikare har jag fått svar på frågan om vad det är för idioter som sysslar med sånt där. Heltidsstuderande småbarnsmorsor. Eller ja. Nu gör ju inte jag det. Än. Men jag skulle verkligen behöva det. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så stressad som jag är nu. Det är inte heller samma typ av stress som jag upplevt tidigare. Den största stressen jag upplevde förr var den stressen man kände för stunden, om jag till exempel hade försovit mig på morgonen när jag skulle till skolan. Idag upplever jag en mer kronisk stress, inombords, som liksom inte handlar om att jag är på väg någonstans eller att jag har bråttom. Det är bara så mycket i mitt huvud och så mycket runt omkring, i min vardag, som gör att hjärnan ständigt går på högvarv.

Kombinationen av att studera samtidigt som man är förälder och inne i de mest intensiva småbarnsåren (hoppas jag, det får fan inte bli mer intensivt än såhär) sätter sina spår. Nu känner jag ganska ofta att valsång och porlande vatten hade suttit rätt fint! Men det värsta är att jag känner mig för stressad för att ens kunna stressa ner och sätta mig och ta det lugnt. När man har ett hektiskt liv (det går självklart upp och ner, vissa dagar gör jag inte ett skit) är inte att sätta sig och lyssna på avslappningsmusik det som står högst upp på “att göra-listan”.

För ett tag sedan fick jag nys om en bok som jag tror heter Lär dig leva. Den ska väl på något vis hjälpa en att hantera sin stress och oro. Det är också en sån där grej som jag skulle tyckt var jätte löjlig om någon hade frågat mig för 5-6 år sedan. Idag funderar jag skarpt på att köpa den, eller något liknande. Panflöjten får nog vänta ett tag till, jag har ju trots allt inte riktigt gått in i väggen ännu. Men en bok kanske jag borde “unna” mig i alla fall… Tills dess får jag nöja mig med det här som avkoppling i vardagen:

Minnie Mouse

2016-03-01 20:08:47

I söndags var jag på barnkalas med Disneytema. Min systerdotter fyllde 6. Jag passade på att leva ut barnet i mig och gick all-in när det gällde utstyrsel.

En 3-årig tjej som kom dit tittade på mig med stora ögon, pekade och sa “Minnie Mouse”! Sedan tilltalade hon mig Minnie Mouse under hela kalaset. Så gulligt!

Levi försökte jag tvinga på kattöron och svans, men öronen rök med en gång och svansen var kvar så länge han inte tänkte på att den satt där. Men så fort han kom på det kastade han iväg den eller gick runt med den i munnen (som ett hundben ungefär) istället…