Biljetter till Håkan Hellström

2015-10-18 18:57:45

Klockan 12 igår förmiddags satt jag, liksom över 100 000 andra, beredd att boka biljetter till Håkan Hellströms konsert på Ullevi nästa sommar. Jag fick inte tag i några biljetter förra gången han spelade, därför bestämde jag mig för att gå på den här konserten direkt när nyheten släpptes. Jag förstod dock ganska fort att jag inte var ensam om det, och att trycket på biljetter skulle bli stort och att få en biljett inte alls var någon självklarhet.

Efter två timmar i kö på Ticnet.se och över 200(!) samtal till Got Event utan framgång höll jag på att ge upp hoppet. När jag använder siffror som 200 i bloggen brukar det vara en kraftig överdrift för att förstärka någonting, men inte idag. Jag ringde ta mig fan 200 gånger (om inte några fler). 2 av de gångerna kom det fram signaler. Det spelade dock ingen roll, då personen i andra änden uppenbarligen inte hade några planer på att svara…

Hur Ticnets kösystem på hemsidan egentligen fungerar är en fråga som jag ställde mig själv ganska många gånger under tiden jag “stod i kö” och väntade. Jag pendlade mellan att ha “mindre än 30 minuter kvar i kön” till “mer än 60 minuter” ungefär hela tiden. Den uppskattade kötiden var absolut ingenting jag kunde gå på. Jag tvivlar starkt på att det ens fanns något kösystem, det hela kändes mer som ett lotteri.

När det kändes som mörkast kom jag helt plötsligt in på bokningssidan! Självklart blev jag glad, men samtidigt panikslagen och stressad eftersom jag visste att biljetterna gick åt fort och att tiden för att hålla bokade biljetter var begränsad. Under ett steg i bokningen dök det upp ett så kallat Robotfilter, det vill säga ett sånt där test med förvrängda bokstäver som man måste fylla i för att datorn ska veta att det är en människa som styr datorn. Tro fan att den texten var helt totalt oläslig, och varenda gång jag fyllde i den fick jag upp meddelande om att jag skrivit in fel text. Som om det inte räckte med stressen och frustrationen jag kände innan det momentet dök upp! Istället för att skriva av texten (som jag uppenbarligen inte lyckades med) fanns alternativet att få den uppläst istället. Men tror ni det gick att höra vad de sa eller? Henkes kommentar till rösterna som läste upp texten var “Måste det vara ett jävla fyllo som pratar eller?”. Trots att vi till slut lyckades tyda texten och rösten så fick vi inga biljetter. Allt var slutsålt. För övrigt beskrivs dessa Robotfilter på Wikipedia som “ett test som antas vara lätt att lösa för människor”. I helvete heller!

Av ren tur gick jag in på Live Nation på Facebook och såg att de släppt en extrainsatt konsert dagen efter, och att de biljetterna precis var släppta. I och med att jag redan var inne på bokningssidan (och inte hade hunnit stänga ner den) behövde jag inte stå i någon mer kö för att komma in och boka biljetter till den nya konserten. Jag kunde med andra ord komma åt den bokningen direkt när de biljetterna släpptes och lyckades därmed få biljetter till den konserten istället!

Jag är glad att jag tillslut, efter allt slit, fick tag i biljetter. Men jag lider med de som inte fick det. Och jag är lika förbannad som många andra, på de idioter som köper biljetter för att sedan sälja vidare i andrahand (till orimligt höga priser). Jag såg att det var någon på Facebook som skrev att de personerna som säljer biljetter vidare är smarta. Smarta? Man behöver enligt min mening inte vara speciellt smart för att lista ut att man kan tjäna pengar på att köpa eftertraktade konsertbiljetter för att sedan sälja vidare i andrahand. Man behöver dock vara ganska så dum i huvudet. Jag tycker att det är respektlöst mot både artisten och framför allt mot fansen att göra så. Om ni har dåligt med pengar, skaffa er ett jobb istället! Är det ens lagligt att sälja vidare biljetter så? Det borde det inte vara. Ticnet (eller vem det nu är som ansvarar över biljetternas utformning) bör se över alternativ för att minska andrahandsmarknaden (vilket jag i för sig hoppas att de redan gjort, detta är väl inget nytt problem även om det blev ganska tydligt i och med gårdagens biljettsläpp). Till att börja med ser jag det som en självklarhet att 1 person inte ska få köpa 10 biljetter, vilket var fallet igår.

Till er som undrar vad min relation till Håkan är. Jag lyssnade mycket på Håkan Hellström när jag var yngre. Jag fastnade för hans låt “En midsommarnatts dröm” när den kom, vilket fick mig att börja lyssna på hans musik på riktigt. Jag var på flera av hans spelningar på Liseberg på den tiden (som om det var 100 år sedan). De senaste åren har jag dock inte lyssnat lika mycket på hans musik, även om jag fortfarande uppskattar den. Det ska bli väldigt roligt och nostalgiskt att se honom uppträda live igen!

10 saker som jag stör mig på i kollektivtrafiken

2015-10-15 19:53:42

Med tanke på att jag studerar i en annan stad än den jag bor i (och att jag inte har något körkort) blir det en hel del pendling med kollektivtrafiken för min del. Detta sker inte alltid helt oproblematiskt, utan en pessimistisk människa som mig hittar självklart saker att störa sig på.

Här kommer 10 saker som jag stör mig på i kollektivtrafiken:

1. Människor som går på bussen innan folk har gått av.

Det finns en oskriven regel om att låta alla som ska gå av vid en hållplats göra detta innan nya passagerare går på (om man behöver gå ut och in genom samma dörr vill säga). Detta förstår de allra flesta, men det är alltid likt förbannat någon idiot som undgått denna oskrivna regel och som ska klämma sig förbi och in i bussen innan folk har hunnit gå av.

2. Busschaufförer som kör iväg när de ser att någon stackare utanför kommer springandes för att hinna med.

Så jävla bråttom är det oftast inte, att busschauffören inte kan vänta några extra sekunder. Är det dessutom en buss som bara går en gång i timmen tycker jag att det är förjävligt om chauffören kör ifrån.

3. Folk som springer för att hinna med bussen, men inte tackar chauffören för att han/hon väntar.

Om busschauffören mot förmodan är snäll och faktiskt väntar på folk som kommer springandes, ser jag det som en självklarhet att man säger tack till chauffören när man går på. Det har jag dock märkt att större delen av de som åker kollektivt inte gör. De flesta tackar inte chauffören, utan går bara på och låtsas som att det regnar. I såna stunder känner jag att punkt 2 i min lista faktiskt vänds till något positivt. Oartiga människor som inte tackar tycker jag att chauffören lika gärna kan åka ifrån (om de så ska behöva stå och vänta i 7 timmar på nästa buss).

4. Folk som inte lämnar sin plats åt gamlingar.

Även denna punkt ser jag som en självklarhet. Kommer det en gammal människa på bussen lämnar man sin sittplats till denne. Punkt. Man får dock se upp med att erbjuda sin plats åt någon som ser på gränsen till gammal ut, då det kan få helt fel effekt. Personen i fråga kanske inte alls är i behov av en sittplats mer än du och känner sig kränkt av att du ansåg att denne var så gammal och gaggig att den behövde det.

5. Folk som inte hjälper till när någon går på eller av bussen med barnvagn.

Att försöka gå av eller på bussen med en barnvagn helt själv kan vara ett bekymmer om bussens höjd inte är densamma som markens. Oftast brukar faktiskt någon vänlig själ rycka in när de ser att man har problem. Men det har också hänt att man sluppit gå på kvällens träningspass på grund av att man stått och svettats och kämpat helt själv med att få på vagnen medan alla andra så kallade medmänniskor hellre suttit och tittat i sina telefoner än att hjälpa till.

6. Folk som upptar platsen för barnvagnar och inte flyttar på sig när någon med barnvagn kommer på.

Detta händer tack och lov inte så ofta när jag åker buss (brukar sällan ha med mig barnvagnen då heller i för sig). Men när jag åker tåg med barnen är det mer regel än undantag att folk inte lyfter på sina feta arslen från “barnvagns-platsen” när man kommer på. Det kanske är min uppgift att påpeka för personerna som sitter där att de ska flytta på sig. Men när det står en stor skylt med en barnvagn på vid deras platser, och de dessutom ser mig komma på med en otymplig barnvagn som jag inte vet vart jag ska ta vägen med, så tycker jag att de borde kunna räkna ut att det är läge att flytta på sig. Men folk bryr sig inte. De tycker väl att det är så bekvämt att sitta ner att de ger blanka fan i om jag får plats med min barnvagn eller inte.

7. Folk som inte flyttar sina väskor från sätet när bussen nästan är fullsatt och det kommer på nya personer.

Vad är grejen med att en väska ska uppta ett helt säte när det innebär att folk måste stå upp? Jag ställer alltid min väska på sätet bredvid mig när jag går på bussen, men så fort bussen börjar bli full med folk ställer jag självklart ner den på golvet eller lägger den i mitt knä. Jag anser inte, som vissa andra, att min väska har större rätt till ett eget säte på bussen än vad andra människor har.

8. Folk som sitter och skriker och gapar.

Detta händer inte heller jätteofta, men när det väl händer vill man inte vara där (som min optiker sa om riskerna med att använda linser längre än vad de är tänkta att använda, säger jag som för övrigt sitter här med månadslinser som nu gått in på sin andra månad av användning). De är högljudda och tar mycket plats både ljudmässigt och fysiskt (inte linserna alltså utan människorna på bussen). Då menar jag inte att de nödvändigtvis behöver vara stora till kroppen utan mer att de brer ut sig. För ett tag sedan när jag satt näst längst bak i bussen, fick jag helt plötsligt ett par fötter med tillhörande sketna skor som medresenär på sätet bredvid mig. Detta av en tjej som satt i mittensätet längst bak och som inte hade några som helst problem med att personerna som satt längst fram i bussen hörde precis varenda ord hon sa.

9. Busschaufförer som kör som idioter.

I Alingsås har jag varit ganska skonad från detta problem, men när jag bodde i Göteborg förekom det allt som oftast. Jag minns en gång för några år sedan när jag fick nog av att varje resa med Västtrafik kändes som den sista resan i livet, och skrev en insändare. Eller ja, en insändare skrev jag inte riktigt, för jag är inte 80+. Men jag skrev dagens motsvarighet till insändare, det vill säga en arg statusuppdatering på Västtrafiks sida på Facebook. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag skrev, men den gällde linje 22 och 36 som går ute i Björlanda där jag är född och uppvuxen. Jag vet inte om chaufförerna som körde de linjerna på den tiden (kan inte svara för hur det ser ut idag) hade någon slags dröm om att bli rallyförare men misslyckades och istället levde ut den drömmen på Kungälvsvägen mellan Björlanda och Säve. Eller om de bara helt enkelt ville ha ihjäl varenda resenär som åkte med deras bussar. Hur som helst var man tvungen att hålla i sig hårt någonstans för att inte studsa runt som en jävla flipperkula i bussen under resans gång. Om jag ska ge dem någon cred får det väl vara för spänningen i vardagen som de bidrog med och lättnaden som man kände varje gång man överlevde ytterligare en resa på deras bussar.

10. Sist men inte minst, det här:

Fast den här punkten känner jag lite hatkärlek till. Jag stör mig på att vi svenskar (har visserligen ingen aning om hur människor i andra länder brukar sätta sig på bussarna) alltid sätter oss som på bilden ovan. In i det sista vill vi inte sitta bredvid någon vi inte känner. Och Gud förlåte den som sätter sig bredvid någon när det finns andra platser lediga. Händer det, då undrar man ju vad fan det är för fel på personen i fråga. Är det en psykopat? Mördare? Varför sätter han/hon sig bredvid mig när det finns lediga platser? Det är liksom ett helt otänkbart scenario på en svensk buss, och händer det måste det betyda att det är någonting som inte står rätt till…

Min strukturerade vardag

2015-10-12 21:13:52

Det sägs att innehållet i en kvinnas handväska speglar hennes personlighet.

Såhär ser det ut i min handväska:

Egentligen behöver jag nog inte säga mer. Bilden talar för sig själv. Det där är mitt “strukturerade jag” fångat i en bild. Men då ska jag också tillägga att det är en snäll bild som inte riktigt visar hela sanningen. Bara Gud (och jag) vet vad som befinner sig längre ner i den där väskan. För att förtydliga det hela skulle jag snabbt kunna gå igenom lite vad det är ni ser på bilden. Först och främst så syns två plastpåsar. Den ena innehållande dagens shopping och den andra en tom matlåda. Det skymtas också en halsduk, ett skrivhäfte och en bok. Längst till höger på bilden ligger en förpackning till blyertspennor (som jag stressköpte minuter innan min senaste salstenta). Den är för övrigt tom och borde därmed inte ligga i min väska längre utan i en papperskorg.

Det gula högst upp på bilden är min senaste matematiktenta som jag hämtade ut idag. Den klarade jag för övrigt, men det grämer mig att jag fick ett poäng ifrån VG (mycket vill ha mer). Denna gången kan jag dock inte skylla på läraren, som faktiskt gjorde ett bra jobb med rättningen, utan bara på mig själv. Det var en fråga på tentan som handlade om en Denniz som cyklade över ett torg, och med hjälp av hjulets diameter skulle vi mäta torgets längd och area. Jag kan tala om att Denniz inte var den enda som var ute och cyklade under tentan, utan också jag. 0 av 3 möjliga poäng kammade jag hem på den frågan. Jag blev dock inte jätteledsen över det, jag hade väl lite på känn att det skulle gå käpprätt åt helvete just när det gällde den uppgiften. I övrigt gick det bra, bortsett från en del slarvfel som tyvärr kostade mig mitt VG. Men om man försöker räkna ut en triangels area genom att ta basen gånger sidan (istället för höjden) ska man å andra sidan inte ha ett VG heller…

Hur som helst. Nu var det inte min cykeltur under tentan som skulle stå i fokus utan min otroligt välorganiserade handväska. Under det som syns på bilden går det bland annat att finna kvitton sen fem år tillbaka, tre tuggummipaket (varav två tomma) samt en tom tampongask. Ja, det är helt enkelt såna där livsnödvändiga saker som man bara måste ha med sig! Det slår mig nu i skrivande stund att min väska har många likheter vid det vi i dagligt tal kallar papperskorg. 90% av det som befinner sig i min väska har i alla fall hamnat helt fel och borde befinna sig i en papperskorg istället.

Om min väska speglar min personlighet behöver man inte vara Einstein för att lista ut att det inte ser speciellt positivt ut för mig. Jag är en slarver. Idag när jag satt på bussen hem från skolan utspelades ytterligare ett exempel på det. Jag insåg att jag inte hade någon hemnyckel på mig (då Henke låste dörren på morgonen när vi gick) och att jag och barnen därmed inte skulle komma in i vår lägenhet på flera timmar. Det hade visserligen kunnat bli dagens höjdpunkt för barnen som älskar att vara ute. Jag är däremot inte ett lika stort fan av att vara utomhus, så jag fick lite smått panik. På tal om att vara ute. På programmet jag läser på högskolan betonas vikten av att variera undervisningen och att lära genom alla sinnen, och utomhuspedagogik är ett sätt att göra det på. Jag har tidigare (bland annat när jag vikarierat) ställt mig väldigt tveksam till det. Inte på grund av att jag egentligen tycker att det är något dåligt, utan mer för att jag tycker att det är jävligt tråkigt. Utomhuspedagogik påminner mig om när jag vikarierade på förskolor och det var -20 grader kallt. “Erica, du kan väl gå ut med barnen först så kommer vi sen?”. De orden från de andra förskollärarna ekar fortfarande i mitt huvud och får mig än idag att ligga sömnlös om nätterna… Tror ni de kom ut någon gång eller? Nej, jag fick stå där själv på gården och förfrysa med alla barn medan de satt inne i värmen och drack kaffe. Men högskolan har faktiskt till och med lyckats vända denna traumatiserade själ och jag ser, tro det eller ej, fram emot att få planera utomhuslektioner med mina framtida elever.

Dagen fick trots mitt slarviga jag ett bra avslut. Vi klarade oss undan att spendera flera timmar ute i kylan (Gud förlåte den som är ute i den friska luften), då Henkes fina mamma, som ställer upp i vått och torrt, kom förbi och lämnade sin extranyckel till oss (som jag precis börja fundera på vart fan jag har lagt någonstans…)!

Levis kalas

2015-10-11 14:59:02

Igår firade vi Levis födelsedag med den närmsta familjen. Barnen hade ett mysigt kalas och det var två trötta och nöjda barn som somnade igår kväll.

Han har varit så stolt nu i samband med sin födelsedag. På förskolan fick han dekorera en egen krona som han sedan fick ha på sig när de andra barnen sjöng och firade honom. Pedagogerna på förskolan berätta att han verkligen trivdes i den rollen och att han satt där vid bordet som en liten kung och tog emot all uppvaktning.

Tack till alla som uppvaktat lilleman på hans stora dag!

Levi 2 år

2015-10-08 19:26:22

Idag är det exakt två år sedan jag träffade mannen i mitt liv för första gången. Och då pratar jag inte om Henke, då han halkade ner på andra plats (när det gäller män i mitt liv) den där dagen för två år sedan. Jag pratar om min son, Levi.

I morse väckte vi lillkillen med förfärlig sång och frukost på sängen. Levi började gallskrika så fort vi öppnade dörren till hans rum och bjöd på vår bristfälliga födelsedagssång. Efter en stund hämtade stackaren sig och ville till och med öppna sitt paket.

Levi älskar frukt och har den senaste tiden varit väldigt intresserad av både riktig frukt och leksaksfrukt. Så i morse fick han lite plastfrukter som blev väldigt uppskattade. “Wow!”, sa han när han slet upp paketet, och satt sedan och lekte med sina frukter hela morgonen. På eftermiddagen fick frukterna följa med ut och hoppa studsmatta tillsammans med honom. Det är helt underbart att se hur barnen uppskattar det lilla så mycket! Ibland krävs det inte mycket för att göra dem riktigt glada.

Jag är så otroligt stolt över Levi! För två år sedan låg vi inne på BB med vår nyfödda lilla knodd på 2800 gram. Då kunde vi bara gissa oss till vilken personlighet som skulle växa fram i den lilla kroppen. Jag minns att vi spekulerade i att det kanske kunde bli en lugn och stillsam pojke. Oj, vad fel vi hade! Jag har aldrig träffat någon unge med så mycket myror i brallan som Levi. Sitta still? Vad är det? Förutom att han inte vet hur man kopplar av, så är han också busig, charmig, blyg, bestämd och ibland till och med lite gosig. Eller ja, han är alltid gosig men det är inte alltid han vill gosa. “Nej mamma, inte gosa!”, är standardsvaret när jag försöker lägga honom bredvid mig i soffan eller sängen.

Han pratar mycket. Han är familjens lilla papegoja. Här om dagen när Novalie hade lekt fågel hela kvällen och vi låg inne i hennes säng och skulle sova, sa hon “Du är mammafågel, jag är lillefågel och pappa är pappafågel!”. Då frågade jag “Vad är Levi för fågel då?”. “Han är en papegoja!”, svarade hon då. Haha. Och det är han verkligen. Han härmar allt vi säger. Ibland när vi sitter i bilen och åker förbi gymmet brukar Novalie peka och säga “Där tränar mamma!”. Några sekunder senare brukar Levi utbrista “Dä täna mamma!”, och peka rätt ut i skogen. Han ger oss så många härliga skratt!

I morse blev det som sagt frukost på sängen för lilleman. I år blev det blåbär, som han älskar!

Nyrenoverat sovrum

2015-10-01 19:12:32

Den senaste tiden har vi renoverat en del i vårt sovrum. Av någon anledning har vi aldrig tidigare brytt oss om just sovrummet. I varje lägenhet som vi bott i har vårt sovrum blivit det bortglömda rummet. När jag berättade för mamma att vi la golv i sovrummet sa hon “Jaha, ska ni ha dörren till sovrummet öppen nu då?”. Dörren till vårt sovrum har alltså alltid varit stängd. Mamma visste inte ens vad vi hade för golv där inne eftersom hon i princip aldrig sett det. Att det alltid sett förjävligt ut i sovrummet är dock inte den enda anledningen till att dörren till rummet oftast varit (och är) stängd. Så fort den dörren är öppen ska barnen rusa in och hoppa i sängen eller gå och trycka på alla knappar samt dra i alla sladdar till datorn, så vi får helt enkelt också stänga dörren för att det inte känns som en helt barnsäker plats.

För ett tag sedan (typ i början av sommaren) fick de beiga tapeterna i sovrummet bli vita, och nu för ett par veckor sedan la vi även nytt golv där inne.

Före. Såhär såg rummet ut när vi flyttade in.

Här har tapeterna blivit vita, men golvet är inte lagt ännu och det saknas dessutom lister (och möbler också för den delen, men den här bilden togs precis innan vi la in golvet).

Efter. Såhär ser rummet ut nu, med nya tapeter, nytt golv och lite ny inredning!