Succé

2015-06-30 19:09:30

Barnen står startklara uppe på kullen, redo att springa ner och ut på de gröna ängarna… Från vänster till höger på bilden ser ni Novalie, Ottilia, Vilton och Levi. Alla i fin form och med förutsättningar för en snygg utgång på detta lilla nummer som ni nu ska få se.

Oj, vad händer!? Loppet tar en oväntad vändning bara hundradelar efter start…

Vilton (i solhatt) och Novalie (som ligger bredvid) väljer att köra den klassiska “sälen” ner för backen. Högst upp på bilden ser ni min lilla skatt Levi, som kanske valde det mest säregna sättet att ta sig ner. Han faller ner med stil, och med armar och ben överallt kör han någon slags halvvolt ner för backen. Den enda som klarade sig utan gräsfläckar är Ottilia som otroligt nog tog sig ner för backen på fötter.

(För er som tror att jag/vi har kul på barnens bekostnad kan jag säga att alla hade roligt, inklusive barnen som nog hade roligast. De bara skrattade och gjorde om det flera gånger!)

 

Renovering av dockskåp, före och efter

2015-06-22 12:15:37

Jag började ju som sagt renovera ett gammalt dockskåp till Novalie för ett tag sedan, som hon nu fick i 3-års present! Nu i veckan blev det klart.

Såhär såg det ut före:

Efter:

Allt som var träfärgat har jag målat vitt. Målade även om taken invändigt, eftersom de hade gulnat. Alla tapeter samt taket och väggarna på utsidan är scrapbooking-papper (bortsett från ett rum där jag använde vanliga tapeter).

Novalie 3 år

2015-06-21 19:26:40

För exakt 3 år sedan förändrades mitt liv. Jag blev mamma för första gången, till en liten prinsessa på 3240 gram. Det var du, Novalie. Idag fyller du 3 år och jag är så stolt som en mamma kan bli! Lyckan i dina ögon när du fick sång, frukost på sängen och paket i morse, den lyckan är det jag lever för. Som du sett fram emot den här dagen, och som du förmodligen somnar gott i din säng just nu, tillsammans med pappa som läser din nya bok för dig.

För 3 år sedan var du en liten, liten bebis med mörkt rufsigt hår och med ögon nyfikna på livet. Idag är du “en stor tjej” som du själv säger, som utforskar och upptäcker världen. Ibland säger jag att du är en liten ängel, eller en liten prinsessa. “Nej, jag är en stor tjej!”, säger du då. Men du är inte bara en stor tjej, utan du är en stor tjej med ett stort hjärta. Du är så omtänksam! Som den gången när vi var på Max hamburgerrestaurang och två andra barn stod och bråkade om den enda ballongen som fanns kvar. Då gick du fram till dem och gav dem din ballong. Då var du bara 2 år. Eller häromdagen när jag låg inne i sängen och vilade för att jag hade ont, och du kom in till mig med en ballong och din napp, som du gav till mig. Sedan klappa du mig på kinderna och frågade “Mamma, känns det bättre?”. Så fort du ser att någon är nedstämd är du där och försöker trösta.

Men du är också ett litet energiknippe och ett riktigt busfrö! Så fort du har något bus på gång ser man det i din blick. Du är inte som andra barn. Häromdagen när vi var på lekplatsen satt du på en sån där gunghäst (som var utformad som en älg), men du satt inte på älgens rygg, utan uppe på älgens huvud, bak och fram, och skrek att du var kapten. Du ger oss så många härliga skratt! Du är ärlig också. För ett tag sedan sjöng jag lite för mig själv här hemma, då var du snabb med att säga “Nej, mamma! Sjung inte, du kan inte sjunga!”. Det var något du påminde mig och din pappa om i morse också, efter födelsedagssången. “Ni kan inte sjunga!”. “Nej, men ibland får man göra det ändå”, svarade din pappa. Idag är det som sagt din dag, och jag hoppas och tror att den blev precis så bra som du önskade (bortsett från dina föräldrars förfärliga sång då).

Älskar dig hjärtat, grattis på födelsedagen!

Linsundersökning och nya glasögon

2015-06-16 16:42:29

Idag har jag bokstavligt talat sett världen med nya ögon! Var precis och gjorde synundersökning för linser, och fick behålla ett par endagslinser på. När jag gick ut från optikern öppnade sig en helt ny värld. Jag kan numera se allt! Jag kan se konturerna av varje grässtrå på gräsmattan och varje löv på träden. Jag behöver inte anstränga mig för att se vad det står på skyltar och ja, allt är lite skarpare helt enkelt.

I förra veckan beställde jag ett par glasögon också. Jag är dock inte redo att ha glasögon på heltid ännu så därför var jag även och testade ut linser idag. Efter en massa velande fram och tillbaka fick det bli dessa:

För er som undrar vad jag har för synfel, så är jag lätt närsynt med ett litet brytningsfel. Styrkan som jag har på glasögonen är -0,75 på ena ögat och -0,50 på det andra.

Mordet på Lisa Holm

2015-06-14 21:33:26

Den senaste veckan har jag, som väldigt många andra, följt nyheterna kring den försvunna flickan Lisa Holm.

Jag satte mig här vid datorn och tänkte att jag skulle skriva ned mina tankar och känslor kring det som hänt. Men nu har jag suttit här ett tag och inser att jag inte får fram ord för vad jag känner. Jag kan få fram ett ord, och det är obegripligt. Det känns så obegripligt på alla plan. Jag kan verkligen inte förstå det. Jag kan inte förstå hur det kan finnas sån ondska i världen. Hur kan man vilja en annan, oskyldig människa så illa? Hur kan det finnas människor med sån total avsaknad av empati? Hur kan en människa vara benägen till att göra en sådan handling? Jag har tusen frågor, men inga svar. Det är händelser som denna som gör att jag kan ångra att jag satte barn till världen. Hur tänkte jag när jag valde att skapa två av de finaste, underbaraste (och oskyldigaste) små liven till en värld där svin som de som tog livet från Lisa kan härja fritt? Hur ska jag någonsin våga låta barnen gå själva till skolan eller gå själva hem från fotbollsträningen i framtiden? Vad är det för värld vi lever i, när vi måste bevaka varje steg våra barn tar, för att vara försäkrade om att någon jävla idiot inte tar sig friheten att utsätta de för våld, våldtäkt eller i värsta fall för att avsluta deras liv? Jag vet att fall liknande det med Lisa inträffar extremt sällan. Men det är en svag tröst när det väl händer. Att det händer överhuvudtaget är illa nog för mig. Att det finns en liten, liten minimalistisk risk att mina barn blir bortrövade och mördade när de exempelvis är på väg hem från skolan är en för stor risk för mig att ta.

Jag kan inte föreställa mig vad Lisas föräldrar går igenom. Det måste göra så fruktansvärt ont. Bara tanken på att ens barn skulle fara illa på det sättet gör ont. Jag vet som sagt inte hur det känns för Lisas föräldrar, men jag vet hur oändligt mycket man älskar sina barn. Jag vet hur man från deras första andetag känner en gränslös kärlek som bara växer sig starkare för varje dag. Hur man gör allt som står i sin makt för att de ska ha det bra. Men så finns det sån ren och skär ondska i en del människor som gör att de tar sig rätten att avsluta oskyldiga barn och ungas liv. Någon oskyldig, försvarslös och älskad människa som får sätta livet till för att… Ja, jag vet inte. För att vadå? För att människor är så sinnessjukt in i helvetes dumma i huvudet! Jag finner inte ord för kräken. Jag känner bara en sån fruktansvärd ilska när jag tänker på det.

Rättvisa går inte att skipa i såna här fall. Inget i världen kan ändra på det som hänt, och tyvärr kommer det att hända igen. Jag blir mörkrädd när jag tänker på vilken värld vi lever i. Och ja, jag vet att det här är vardagsmat i andra länder, och att vi trots allt har det ganska bra i vårt land. Men det här berör mig, och så många andra, troligtvis för att det ligger närmre vår erfarenhetsvärld. Det kunde varit jag, min syster eller min dotter… Men det var det inte och det är jag otroligt glad för. Men samtidigt så himla, himla ledsen för Lisa och hennes familjs skull, vars liv har slagits i spillror för totalt meningslöst våld.

Strandhäng

2015-06-11 20:06:45

I veckan har det blivit lite strandhäng för mig och barnen. Trodde aldrig att sommarvärmen skulle komma, och i tisdags när solen sken och SMHI lovade 20 grader och blå himmel var det en liten chansning att packa badkläderna och picknickväskan för en dag på stranden. Skenet kan ju bedra ibland, och trots att solen skiner ute så kan det ju vara kallt så in i helvete. Men inte den här gången! Det var riktigt varmt, både i tisdags och idag när vi var nere på stranden.

I tisdags körde Henke oss ner och innan han åkte iväg så påminde han mig om att ha extra koll så att inte Levi skulle springa ner i vattnet. Jag sa att det inte var någon fara och att jag inte trodde att han skulle våga det ändå. Men det hann inte ens gå 2 minuter från att jag släppte lös Levi på stranden till att han sprang rätt ner i vattnet med kläderna på och gjorde magplask.

Det må se harmoniskt ut på bilden nedan, men att gå till stranden med dessa två är allt annat än avkopplande. Levi är överallt och ingenstans. Han försöker gå ut till vägen, ut bland buskarna och kolla på ankor, ut på bryggan och ner i vattnet. Han tog alla sandleksaker vi hade med oss och kasta ut i sjön så jag ofrivilligt fick bada och doppa mig till midjan. Novalie har visserligen lugnat ner sig lite, men hon kan hon med. Men trots det är de helt underbara (eller kanske just därför)!

Projekt: boka läkartid!

2015-06-04 14:44:07

Jag misstänker att en hel del av er är väldigt spända på att få höra upplösningen av mitt lilla projekt som jag bekände igår, det vill säga projekt: boka läkartid! För det är precis vad det är, ett projekt. Varför göra det så enkelt för patienterna som att bara låta dem ringa och boka en tid, när man kan dra ut på det så länge att alla hinner dö innan de fått tag på en tid istället?

Men idag kändes det ändå bra. Jag kände det när jag gick upp. “Idag får jag en läkartid, idag kommer det att ske”. Men oj så fel man kunde ha. Det är större chans att jag blir USA:s president än att jag får en läkartid på vårdcentralen i Alingsås. De orden kan ni se som en liten ledtråd till hur det gick när jag ringde dit i morse…

Jag ringde 7.45 i vanlig ordning, och idag, hör och häpna, svarade jag när de ringde upp. Men tror ni att jag fick någon jävla tid? Nej. “Om man har ont i ryggen så brukar vi hänvisa till sjukgymnast som först får göra en bedömning”. Okej? Så jag har alltså i en månads tid försökt ringa och få en jävla akuttid för att få höra något som den första människan jag pratade med hade kunnat säga!? Jag förtydligade min oro för henne och att jag ville att en läkare skulle kolla på mig. Då sa hon “akuttiderna är tyvärr slut”. Först kände jag hur tårarna höll på att komma. Med gråten i halsen svarade jag “mm, okej, aa” på hennes uttalanden om hur fullbokat det är just nu. Sedan fick jag nog, och sa precis vad jag kände. “Jag har försökt få tag på en jävla tid i en månad nu och ändå får jag ingen när jag ringer på morgonen! Jag ligger fan och har dödsångest på kvällarna, jag måste få träffa en läkare!”. Svaret löd “om du inte är nöjd med det här så får jag be dig försöka ringa imorgon igen”.

Ni anar inte hur sjukt sugen jag är på att ringa dit i morgon igen. I can’t wait! Jag kan bara inte få nog av att ställa klockan på 7.45 mina lediga dagar och ringa och småprata med personalen på vårdcentralen för att inte få ut ett skit…

Onsdag

2015-06-03 21:32:05

För ett tag sedan svarade jag på en fråga i bloggen, angående hur det är att studera samtidigt som man är småbarnsförälder. Jag svarade något i stil med att det inte var några problem alls. Jag vet inte vad jag hade tagit för energihöjande den dagen, men jag skulle verkligen behöva en rejäl dos utav det idag. Dagar som denna skulle jag inte ens rekommendera min värsta fiende att studera i samband med småbarnsåren. Jag har visserligen inte studerat idag, men det är just det som är problemet. Jag är ju som sagt föräldraledig igen, och på hela dagen har jag inte fått en enda lucka till att plugga. Jag tänker på de pappor som inte varit föräldralediga och tror att de ska kunna renovera huset under pappaledigheten. Jo, tjena. Det går knappt gå på toaletten när man är föräldraledig! Eller går gör det, men inte ifred. Ett vanligt toalettbesök nu för tiden kan innebära att den ena ungen sitter i knät och att den andra leker med någon liten gubbe som trippar upp för ens ben. Eller så tror man att man ska få vara ifred, men så blir det sådär misstänksamt tyst i lägenheten att man springer upp och inser att den ena ungen står uppe på bordet och hoppar medan den andra hänger i gardinen. Man kan aldrig slappna av helt enkelt, inte ens när man är på toa.

Har förresten försökt boka tid till en läkare i några veckor nu. Det går sådär. Vad är det med vårdcentralerna nu för tiden? För att lyckas få en tid måste man ringa EXAKT kl 7.45 på morgonen och fightas med andra hypokondriker om en så kallad “halvakut tid”. Detta kan till synes verka enkelt. Men jag har som sagt fortfarande inte lyckats. De dagarna jag är uppe den tiden glömmer jag antingen av det eller så ringer jag för sent. De dagar då jag inte är uppe den tiden, ja då är jag som sagt inte uppe. Att jag ställer klockan om jag verkligen inte behöver händer väldigt sällan (och då är alltså döende, vilket jag tror att jag är, inte skäl nog för att ställa klockan). Men igår fick jag nog av mig själv och bestämde mig för att trots allt ställa klockan. 7.44 i morse ringde den, och jag kontaktade vårdcentralen med en gång. Jag fick knappa in mitt telefonnummer och den automatiska telefonsvararen sa att de skulle ringa upp mig kl 8.15. “Yes!”, tänkte jag. “Nu kommer jag äntligen få en tid!”. Sen somna jag om. Så nära, men ändå så långt ifrån…

Nej, nu ska jag lägga mig. Så jag orkar gå upp och ringa vårdcentralen imorgon igen, bland annat.

Föräldraledig igen

2015-06-02 18:17:07

Gud vad fort de senaste 9 månaderna har gått! Det var 9 månader sedan jag började på högskolan och 9 månader sedan Henke blev föräldraledig. I måndags bytte vi roller. Eller ja, Henke började jobba och jag blev föräldraledig igen. Fast faktum är att jag inte är helt klar med skolan ännu, så vi går lite omlott. Eller jag går omlott snarare. Jag är föräldraledig på dagarna och pluggar på kvällarna. Så blir det fram tills på fredag då sista inlämningsuppgiften ska in. Det ska bli helt obeskrivligt skönt med lite ledighet (så ledigt som det kan bli när man har barn i 1-3 års åldern)! Det blir dessutom inget pluggande i sommar heller, för jag fick omprövning på tentan i matematik och fick GODKÄNT! Också obeskrivligt skönt.

Igår var som sagt min första föräldradag på 9 månader. Det känns helt underbart att få spendera dagarna med mina små älsklingar. I morse låg jag och Novalie och skedade och drog oss till klockan 9. Sedan gick vi upp och in till lillemans rum, där han stod i sin säng med sitt ruffsiga hår och i vanlig ordning sa “Oj! Oj”, och pekade på saker runt omkring sig som han tycker är “Oj!”. Till exempel att nappen ramlat ner på golvet, eller rullgardinen som han tycker att det är dags att dra upp. Resten av dagen har vi spenderat här hemma bara. Vädret får ju en inte att vilja gå ut precis. När det är så här kallt under sommarmånaderna brukar jag av okänd anledning komma att tänka på Gyllene tiders textrad “Juni, juli, augusti, vindarna är varma då!”. Det året dem skrev den låten måste varit det enda året som vindarna faktiskt var varma under dessa månader. Nu är det juni men vindarna är fan inte varma kan jag tala om. Det senaste har de varit så kallt ute att jag haft lust att ta fram vinterjackan igen.

Hur som helst. Jag har hunnit med att städa lite idag också (har ju inte legat och solat på stranden precis). Dock helt i onödan, eftersom det är fullkomligt omöjligt att behålla det städat med barn i hemmet. När man går runt och städar undan går de efter en likt en svans och röjer ut allt som man plockar in. Barn har en tendens att alltid vilja leka med (eller bara hysta ut) exakt det som man själv plockar undan… Därför får jag ibland skynda mig att städa undan saker innan de ser, så att det kan få vara undanstädat en stund i alla fall!

Stolen till höger på bilden köpte jag för övrigt förra veckan. Hade någon sagt till mig för några år sedan att jag skulle köpa möbler som ser ut som något hämtat från tippen skulle jag inte trott den personen. Jag hatade den stilen och kunde till exempel inte förstå min mamma som satte in träpanel i mitt rum när hon och hennes sambo byggde nytt hus (eller beställde nytt hus snarare). Eller förstå var ganska milt uttryckt. Jag höll på att skapa mig hysterisk för att de skulle sätta in den där jävla träpanelen. Men tiderna förändras och för några månader sedan satte jag in träpanel i min dotters rum…

Köpte den stolen och en till. En grön barnstol till antingen Novalie eller Levi. Har inte bestämt mig för om den ska få vara grön eller om jag ska måla om den. Men det lutar åt att den får behålla sin nuvarande färg!

Bröllop

2015-06-01 19:14:57

I lördags var vi på bröllop! Det var en av Henkes närmsta kompisar Jimmy och hans fina tjej Victoria som gifte sig.