Brytningsfel eller blind?

2015-05-24 20:43:45

Då var det jag länge befarat bekräftat. Jag ser dåligt. Eller dåligt och dåligt. Om du frågar mig så är jag halvblind. Frågar du optikern som jag var hos igår så ser jag bättre än medel. Svart på vitt är det i alla fall att jag har ett brytningsfel och att jag är i behov av glasögon.

Ni som känner mig vet att jag alltid tror det värsta, vad det än gäller. Detta fallet är inget undantag. Istället för att tänka som jag tror att en normal människa hade gjort, det vill säga “Okej, jag har börjat se lite sämre, det borde bero på något enkelt brytningsfel. Jag ringer och bokar en tid hos optikern och kollar upp det!”, så tänker jag “Okej, jag ser inte ett jävla skit. Jag håller på att bli blind! Vad kan det här bero på? Är det gråstarr, grönstarr eller någon annan jävla starr jag har fått? Eller är det någon elakartatad cancertumör som har spridit sig i kroppen och liksom bryter ner min syn? Nej, jag får ringa första bästa begravningsbyrå och börja planera för den här skiten kommer döda mig!”. Det är lite så tankarna går hos mig så fort någonting med min kropp inte stämmer till 100%. Jag kan inte gå efter vad som är mest sannolikt. Finns det minsta risk att det är något allvarligt är jag övertygad om att det är det som jag drabbats av. Jag är med andra ord hypokondriker.

Hur som helst. Igår begav jag mig till optikern och min inbokade synundersökning, redo att få min dödsdom. Eller nja, dödsdom är att ta i kanske (den kan jag ju inte få föränn en läkare har tittat på mig liksom). Men åtminstone redo att få en remiss till ögonläkare samt bekräftelse på att mina ögon höll på att ruttna. Jag var helt säker på att jag åtminstone fått gråstarr och att jag var i behov av en gråstarrsoperation. Men synundersökningen blev inte så fruktansvärd som jag hade väntat mig. Ingen gråstarr och inget som överhuvudtaget tydde på att mina ögon var skadade. Helt tipp-topp var det ju dock inte eftersom jag faktiskt fick bekräftat att min syn inte längre var perfekt. Men eftersom jag hade ställt in mig på att ögonen var ruttna och att jag i princip behövde skaffa porslinsögon så kändes brytningsfel som en ganska schysst “diagnos”. “Hoping for the best but expecting the worst”, som Alphaville brukar säga. Något positivt finns det allt i att gå runt och ha dödsångest för minsta lilla förkylning. Man blir nästan alltid positivt överraskad!

Nej, efter konstaterandet från optikern får jag helt enkelt annullera ordern på blindkäppen (och begravningskistan) som jag beställde och skaffa mig ett par brillor istället!

Nytt golv i köket!

2015-05-20 12:01:50

Före:

Efter:

Före:

Efter:

Underkänd

2015-05-08 11:34:47

Nästan ett läsår på högskolan har passerat och nu, med några veckor kvar av terminen, inträffar mitt första nederlag studiemässigt. Underkänt på matematiktentan. Ett underkänt har aldrig svidit så mycket. Kanske beror det på att studierna känns viktigare nu än vad de gjorde förr, kanske för att jag faktiskt pluggar till proven (tentorna) nu. När man har lagt ner så mycket tid och energi som jag gjorde inför den här tentan, känns det jävligt surt att inte få utdelning för det. Det som gör det hela ännu värre är att omtentan äger rum den 27 augusti. Nej men vad roligt! Det blir alltså matteplugg hela sommaren. Eller inte. Jag har ägnat tillräckligt av min lediga tid på liggande stolen, värmlandsmodellen och fan och hans moster och tänker inte lägga en enda minut till på den skiten.

Att detta skulle inträffa i samband med just matte (eller matematik som det så fint heter) kommer inte som en stor chock precis. Tentaresultatet kom visserligen som en chock då det faktiskt kändes bra när jag skrev den. Men jag hade lika gärna kunnat sitta där i flera timmar och skriva en rolig historia istället, så som mina svar blev sågade vid rättningen. Men matte som sagt, det är inte mitt starka ämne. I början av mattekursen fick vi elever varsitt papper där vi skulle rita det som vi kände eller såg framför oss när vi hörde ordet matematik. Det första jag kom och tänka på var döden, så jag ritade en dödskalle. När jag tittade mig omkring såg jag teckningar med äpplen och andra ting i fina färger, och önska att min teckning innehållit lite mer av den varan… Tanken är nog att den bilden av matematik, som i mitt fall var väldigt negativ, ska förändras under utbildningens gång. Men efter det senaste tentabeskedet kan jag inte påstå att det på något sätt går i rätt riktning. Om jag skulle utveckla den bilden idag så skulle det kunna se ut på flera olika sätt. Antingen skulle jag kunna ta en svart penna och med all min kraft bara kladda över dödskalle-fanskapet, eller också bara rent av riva sönder, alternativt bränna upp skiten.

När jag stängde min väska igår (och tentan befann sig i den) råkade dragkedjan fastna i ett papper som låg inuti väskan. “Åh nej, inte tentan!”, var min första tanke. “Jag som hade tänkt rama in den och sätta upp på väggen här hemma!”. Hmm. Undra vart man skulle kunna sätta den någonstans? I hallen kanske. Så att alla som kommer på besök kan se vilken jävla Einstein som bor hemma hos oss. Eller så att Henke blir påmind om vilken otroligt smart flickvän han har varje gång han ska gå till jobbet. Om man riktigt vill skryta så skulle man kunna sätta den på utsidan av ytterdörren, men då är nog risken att någon förbipasserande tar den för stor…

Nej, jag behöver semester ifrån allt vad matte heter ett tag, och får samla nya krafter igen när jag har smält det här bakslaget.

Till detta ska tilläggas att jag fått högsta betyg på i stort sett allt jag gjort på högskolan och att jag faktiskt fick alla rätt på ena delen av mattetentan (som alltså var uppdelad i två delar och där jag fick underkänt på den andra delen). Men ibland har jag svårt att se det så och fokuserar bara på det som inte går min väg…