Fullspäckad dag

2015-01-30 21:35:09

Idag har varit en fullspäckad dag. I förmiddags var vi på öppna förskolan och släppte loss våra vildingar. När vi skulle åka dit sa Novalie “inte vill åka förskolan”, när vi skulle hem var det “inte vill åka hem”, och jag fick bära henne skrikandes ut från lokalerna. Levi skrek han också, men det var nog för att han var trött och allmänt sig själv. Jag och Henke har de finaste och underbaraste barnen i världen, men ibland känns det även som att vi har de gnälligaste.

När vi satt i bilen förut pratade vi lite om hur livet förändrats sen vi skaffade barn. Om hur små vardagliga bestyr, så som att handla, gå till stan, eller ja, vad som helst som innefattar att lämna huset och gå ut i allmänheten, är hundra gånger jobbigare nu än vad det var innan man skaffade barn. Innan var det ju inte ens jobbigt. Nu måste man ha en strukturerad plan för allt man ska göra.

För det första så är steget mellan tanken på att man ska åka iväg någonstans och att man faktiskt åker iväg någonstans väldigt stort. Förr kunde man tänka “vi drar in till stan en sväng”, och så tog man på sig och gick (bortsett från under tonåren då när man skulle stå och sminka sig i tre timmar först). Men nu är det verkligen hundra saker att tänka på innan man kan lämna hemmet. När åt barnen senast? Behöver de äta innan vi åker? Ska vi ha med någon mat? Vad ska de ha för kläder? Behöver vi ha med extrakläder? Blöjor? Våtservetter? Välling? Kommer någon av barnen behöva sova under tiden vi är borta och hur löser vi i så fall det? För att inte tala om själva processen att ta på barnen kläder. Speciellt om de är motstridiga (vilket de ofta är). Sen kan jag tala om att om det är inför en tur på stan som vi förbereder oss så är det redan på förhand dömt att gå åt helvete. Hur mycket man än vill så går det inte att ha en trevlig och avkopplande stund på stan tillsammans med en 1-åring och en 2,5-åring. I alla fall inte om man har något annat syfte än att lägga 100% uppmärksamhet på barnen. Det vill säga om man skulle vilja titta i en butik, köpa något eller ta något att äta.

Jag vill inte med detta säga att mitt liv blivit jobbigare bara för att jag skaffade barn. Eller jo, förresten. Det har blivit jobbigare att handla och det har blivit jobbigare att gå på stan. Men om det faktum att jag blivit mamma till två underbara barn har medfört att det blivit jobbigare på de planen, så har det berikat mitt liv så enormt mycket på väldigt många andra plan. Och även om det är väldigt gnälligt i mellan åt (eller väldigt ofta just nu faktiskt), och även om de “suger ut varje uns av energi” (som Henke skrev till mig i ett sms i veckan, när han uppenbarligen var lite trött på föräldraledigheten), så är dem det finaste vi har och ett liv utan dem är helt otänkbart.

Efter öppna förskolan åkte vi faktiskt just till stan, och det gick väl ungefär som jag skrev om ovan: åt helvete. Jag försökte hålla Novalie i styr genom mutor. Hon fick en klubba. Den åt hon på i ungefär en halv minut, sedan sa hon “inte vill ha klubba”. Det är väldigt mycket “inte vill” just nu. Efter stan åkte vi till Henkes föräldrar, och det var hör och häpna, något som Novalie faktiskt ville. Vi brukar träffa dem väldigt ofta, men nu har vi inte setts på nästan två veckor, så Novalie har sagt “åka farmor-farfar” varenda gång vi har varit på väg någonstans de senaste dagarna.

Nu önska jag att jag kunde avsluta genom att skriva att barnen ligger och sover som stockar och att jag njuter av lite egentid. Men Levi ligger i skrivande stund och gallskriker i sin säng (jag kan inte göra så mycket åt det), Novalie vaknar stup i kvarten så dit får jag också springa in med jämna mellanrum, och den lilla egentid jag fått ikväll har gått åt till att sitta och plugga. Jag antar att ni som läser det här och inte redan har barn, blir väldigt sugna på att skaffa…

Nu ska jag ta en dusch, om det så blir till ljudet av gallskrik eller ej, och sedan lägga mig för att ladda om inför nya aktiviteter imorgon!

25 år

2015-01-21 22:18:52

Jag fyllde 25 i söndags! Dagen startade bra, med sång och frukost på sängen. Förr kunde man dock njuta lite mer av såna tillfällen, nu (när man har barn) blir det rätt kaosartat. Det tog inte många sekunder innan det var juice i hela sängen, och Levi fick vi spänna fast i sin matstol för han for bara omkring som en virvelvind i sängen. Men det är sånt där man får på köpet med barn, det är i alla fall härligt att de är fulla med liv!

Presenter fick jag också, och jag måste säga att jag är imponerad över hur fina saker Henke gått och köpt på helt fri hand (utan att jag pekat ut det). Jag vet, jag pratar som att han vore helt utvecklingsstörd. Men killar har ju en tendens att inte lyckas med sånt där…

Jag fick även fina saker av alla andra som också var här och firade mig!

Vad han dock inte lyckades lika bra med var att köpa födelsedagskort. När jag drog upp kortet ur kuvertet höll jag nästan på att kräkas upp frukosten. “Jag tycker det är så tråkigt med vanliga shabbychic-kort, så jag köpte ett roligt kort istället”, var hans motivering till kortinköpet. Men jag vet inte om det var så roligt, mer på gränsen till vidrigt, haha…

I lördags var min familj här och firade mig och i söndags var Henkes familj här. Det var trevligt! Jag brukar knappt fira min födelsedag överhuvudtaget annars. Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker nog inte att det är så mycket att fira.

Sänghimmel

2015-01-18 19:24:47

Novalies nya sänghimmel!

Hundvakt

2015-01-12 00:39:33

Just det ja, jag har glömt att berätta. De senaste två veckorna, och två veckor framöver, har vi en ny liten familjemedlem här hemma. Låt mig presentera Tyson:

Tyson är mammas hund som vi passar för tillfället, då hon och Peter är utomlands. Men faktum är att Tyson var min en gång i tiden. När jag var 17 år och hade sommarjobbat som lokalvårdare i 4 veckor, tog jag pengarna som jag tjänat och köpte denna lilla blandning mellan papillon och chihuahua. Egentligen ville jag ha en renrasig chihuahua ala Paris Hilton (jag menar inte att Paris Hilton är en chihuahua alltså, utan hennes hund), men det hade jag inte råd med, så det fick helt enkelt bli en annan variant istället. Tyson var med andra ord inte riktigt hunden jag hade drömt om. Han var lite större, han hade lite längre tunga än normala hundar (av någon anledning så har han alltid tungan ute) och hans andedräkt är och var inte riktigt vad man hade önskat. Men trots det så var det kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Tyson.

Jag minns när vi skulle åka och hämta Tyson och träffa honom för första gången. Vi åkte bil till ett hus långt ute på landsbygden, men det var ingen idyll vi kom fram till direkt, utan senare ett hem som vittna om ett liv i misär. Just hur själva huset såg ut kan jag inte yttra mig om för det minns jag inte. Men hon som bodde där var en sliten, medelålders kvinna som rökte inomhus och gick runt i sunkiga kläder. Hennes son, som kan ha varit i min ålder, minns jag inte heller speciellt mycket utav, bortsett från ett himla trevligt yttrande som han gjorde. Jag kommer inte ihåg varför eller i vilket sammanhang han sa det (men det kanske å andra sidan inte har någon betydelse). Han pekade finger åt sin mamma och så sa han “sätt dig på den här och rotera”. Ehm, jaha… Så kan man ju också tala till varandra i familjen. Jag vet inte om han sa så för att imponera på mig eller för att han var allmänt dum i huvudet (eller både och), men på en skala mellan 0-10 på hur imponerad jag blev hamna han kanske på ca -5.

Men så kom han inspringandes och lyste upp rummet. En lurvig pytteliten vit och brun valp, med noll motorik och kroppskontroll och med ben som gled isär likt Bambi på hal is. Och som alltid, med tungan ute. Lilla Tyson. Det var med sann glädje som vi tog honom ifrån det där hemmet!

Innan mamma gick med på att jag skulle få köpa en hund ville hon försäkra sig om att jag faktiskt skulle ta hand om honom själv. Ni har säkert en liten aning hur det blev med den saken, med tanke på att jag just nu passar min “egna” hund. Men faktum är att jag aldrig har övergett Tyson, utan att mamma faktiskt ville ha kvar honom hemma när jag flyttade. Och eftersom hon alltid haft andra hundar också, så har det känts som det bästa för Tyson.

Mycket följer med ansvaret som matte, och jag, Tyson och min fyra år yngre bror (samt “hans” hund) började på hundkurs! Det var med handen på hjärtat inte riktigt våran grej. Jag var 17, Andreas var 13 och resten i vår grupp var typ 9. Så vi kände oss lite felplacerade om man säger så. Jag minns att det var kaos, speciellt för Andreas. Hans hund var inte riktigt samarbetsvillig, och vid något tillfälle bytte han hund till en av mammas andra hundar, för att det skulle bli lite lugnare. Den “lugna” hunden som han fick byta till hoppade upp och bet en av lärarna i näsan, så det kanske säger en del om den olugna hunden… Men även om inte hundkursen gav det som var tanken att den skulle ge (eftersom jag sitter här med en hund som skäller för allt vad han är värd så fort han hör ett litet ljud), så gav den mig i alla fall roliga minnen tillsammans med min bror. En gång när vi hade teori och satt inne i det där kalla klubbhuset, så blev jag och Andreas utslängda. Det stod “klämma och känna” på tavlan, som ett moment i kursen. När jag och Andreas fick syn på det och sedan på varandra kunde vi inte hålla oss för skratt, och läraren förstod inte vad som var så roligt och bad oss att lämna rummet… Föräldrarna satt också med i lokalen vid det tillfället, så mamma fick sitta kvar längst bak i rummet och skämmas över sina barn medan vi fick lämna och skratta av oss på utsidan istället.

Det går bra nu

2015-01-11 01:02:32

Jag vet inte om det är fel på mig eller om det är fel på min symaskin, men en sak är säker och det är att jag inte tänker använda den igen på ett jävla tag. Såhär en lördagskväll klockan 12 fick jag för mig att sy upp gardinerna i vardagsrummet, som hängt ner i golvet och sett allmänt fula ut i sisådär 3 år nu, 35 cm för långa. När jag äntligen tog tag i saken och gick in för att sy upp dem, gick allting emot mig. Ju mer jag sydde ju mer korva tråden och tyget ihop sig och resultatet vittnar ju inte om att människan bakom verket studerat textil, mode och design i 2 år precis. Jag fick en genialisk idé och tänkte att jag kunde stryka gardinen för att få bort det “korviga”. Jag tog fram strykjärnet och den lilla tillhörande strykbrädan med ett sista hopp om att rädda situationen och gardinen. Det hoppet gick ganska snabbt upp i rök och det gjorde bokstavligt talat gardinen också. Strykjärnet brände hål i gardinfanskapet, och än en gång fick jag en påminnelse om hur all information om tyger som jag fick på gymnasiet gick in genom ena örat och ut genom andra.

Jag gick till Henke för att få lite sympati. Jag förklara för honom att det som känndes mest jobbigt var att jag gick in för att sy gardinen och räknade med att det skulle bli bra, och därför blev nederlaget extra jobbigt. Han sa att han förstod mig och jämförde det med att laga mat. Vilket fick mig att tänka tillbaka på gårdagen, för då hade jag exakt en sån matlagningsupplevelse (jag har flyt den här helgen). Ni vet när man står där vid spisen med en bra tanke och en bra känsla, och på riktigt tror att ens mat kommer att bli så jävla god. Jag lagade kyckling och i mitt huvud såg jag en krämig god kycklinggratäng med soltorkade tomater, vitlök, spenat och riven ost framför mig. I verkligheten, närmare bestämt inne i våran ugn, såg jag dock något helt annat. Blek kycklingfilé badandes i någon äcklig grynig och vattnig massa, till det vidbränd spenat som liksom bränt fast på ugnsformens kanter. Innan man började ana hur äckligt det skulle bli, sa Henke “Måste du laga så god mat?”. Han försöker nämligen äta lite mindre och nyttigare och ville väl inte bli frestad att äta för mycket. Men det var tydligen Henkes “lucky day” igår…

Jag har tyvärr ingen bild på maten, den kvalificerade sig inte in till att vara med på bild om man säger så. Men det gjorde gardinen, trots allt. Henke sa att det i alla fall ser bättre ut än innan, och det kan jag väl kanske vara beredd att hålla med om (men då kanske jag ska tillägga att allt är bättre än hur det var innan).

Sammanfattning av 2014

2015-01-05 21:22:54

Jag har sett att många andra som bloggar har sammanfattat sitt år (2014) och jag tänkte att jag skulle göra samma sak. Men så fort jag började bläddra bland alla (miljoner) bilder jag har insåg jag hur svårt det skulle bli. Så med risk för att glömma viktiga händelser och med risk för att personer jag umgåtts med förra året inte kommer att finnas med på dessa bilder, kommer nu en sammanfattning av mitt 2014!

Vi inledde januari och år 2014 med att fira jul. Ja, så kan man också börja sitt år. Medan mamma hade fyllt kylen och frysen med julmat till 20 personer på julafton, låg alla familjer hemma med magsjuka. Så vi fick helt enkelt ta igen firandet när alla blev friska, och det var inte föränn i januari…

Min pappas 50-års dag fick vi också fira på fel datum. Han valde som alla andra medelåldersmänniskor att dra utomlands när han fyllde år, och därför överraskade vi honom redan i januari (trots att han fyllde 50 i mars). Han började misstänka att Camilla, hans flickvän, planerade någon form av överraskningfest för honom, och var då väldigt tydlig med att han skulle bli förbannad om hon drog med honom någonstans och hela släkten väntade där. Så därför blev det bara en liten sammankomst med de närmsta i familjen! Pappa anade inte ett skit dagen det väl begav sig, men skulle självklart, då han påstår att han inte kan bli lurad, ändå hävda att han listat ut allting i förväg…

Jag och Henke började tillverka personliga barnstolar i trä. Det blev en del stolar under årets gång, vi har dock lagt den verksamheten på is, då det var väldigt tidskrävande och vi helt enkelt inte kan prioritera det längre.

Henkes systerdotter, och barnens kusin Ella fyllde två år!

Min systerdotter Ottilia fyllde fyra, och jag fick äran att sy maskeraddräkter till henne och Novalie!

Vi hade namngivning för Levi!

Sofia och Magnus hade namngivning för Vilton, och jag fick förfrågan nedanför, och sa: Ja!

Novalie fyllde 2 år och det firades med kalas, tårta och cupcakes!

Jag började träna igen, och nådde samma vikt som jag hade innan jag blev gravid första gången!

Vi spenderade som vanligt två underbara veckor av sommaren på Gotland.

När vi kom tillbaka från semestern flyttade vi till en ny lägenhet!

Där jag har fixat och donat med allt möjligt i inredningsväg…

Vi har umgåtts med många härliga människor!

Jag började studera på högskolan! Jag gick all in på styling och utseende första dagen, för att sedan successivt gå ner mig…

Våran lilla Levi blev stor, och fyllde hela 1 år, som firades ordentligt med kalas!

Jag och Henke hade våra gitarrkvällar. Han på gitarr och jag på... något som skulle likna sång men som mer lät som ett obehagligt skärande ända in i själen. Vid något tillfälle då jag insåg hur bristande min sångförmåga var, gick jag in på barnens rum och hämtade en maracas istället. Jag trodde att jag skulle glänsa med den vid sidan av gitarren, men istället insåg jag att det inte bara var rösten som inte höll måttet utan att jag även har total avsaknad av taktkänsla.

År 2014 gick i bakningens tecken, och jag levererade fina bakverk gång efter gång…

Min vän Kaddi förlovade sig och hade en stor förlovningsfest!

Hon fyllde även 25 år och det firade vi i deras nya lägenhet…

Året avslutades med jul- och nyårsfirande med våra familjer!