Första dagen

2014-07-22 20:10:45

Första dagen på Gotland är snart avklarad, och den har varit jätte bra! Eftersom vi åkte båt sent igår kväll har vi tagit det ganska lugnt idag. Barnens rutiner blev ganska rejält rubbade då ingen utav dem kunde somna eller komma till ro på båten. Novalie såg det som en enda stor lekplats och sprang omkring i 120 över hela båten. Hon har inga hämningar, så fort hon får chansen rusar hon iväg allt vad hon kan, utan att kolla om vi springer efter. Jag frågade pappa varför det bara är våran unge som springer omkring som en vilding och han svarade “det kallas gener”.Haha. Både mamma och pappa säger att jag var precis likadan när jag var liten…

Idag har vi som sagt tagit det rätt lugnt. Vi har varit inne en sväng i Visby och köpt glass och lekt på lekplatsen med barnen, hängt här hemma, ätit melon, grillat, tagit en kvällspromenad och haft det allmänt gött! En riktigt bra start på semestern med andra ord.

I bilen på väg till Gotland

2014-07-21 18:06:38

Jag sitter i skrivande stund i bilen på väg till Oskarshamn och båten som ska ta oss till Gotland. I mittensätet där bak, mellan två barn (den platsen jag och mina syskon alltid bråkade om när vi var små, då ingen ville sitta där)!

Det är Henkes första semesterdag, men när man åker 30 mil med två barn i bilen så infinner sig inte semesterkänslan precis (just nu sover en utav dem och den andre håller sig hyfsat lugn, annars hade detta blogginlägget varit en omöjlighet).

Fram tills nu har jag fått sitta här och ta fram den ena mutan efter den andra, för att hålla barnen i schakt. Kakor, bullar, film, telefon, dricka, pyssel… Och när inte det har funkat har jag fått ta ton och vi har haft allsång här bak i bilen. Ont i röven och ont i ryggen har jag också. Men trots att man i princip inte fått en lugn stund sen vi satte oss i bilen så känns det helt underbart att vi ska på semester, för första gången som en hel familj!

Flyttat ut

2014-07-21 12:21:22

Nu är lägenheten städad, nycklarna är lämnade och vi är officiellt hemlösa! De senaste tre nätterna har vi sovit hemma hos Henkes föräldrar, och idag åker vi mot Gotland för att tillbringa 2 veckor där, innan vi flyttar in i nya lägenheten.

Nedräkning

2014-07-14 19:47:50

Nu är det bara en vecka kvar, sen åker vi till Gotland! Vi tyckte att vi var duktiga i år, som bokade båtbiljetter i så god tid. Men ni som hängt med lite i nyheterna känner säkert till att Gotlandsbåten (den nya båten som ska konkurrera med Destination Gotland, och som det var tänkt att vi skulle åka med) står nere i någon jävla hamn i Grekland. Så det blev ingen Gotlandsbåt och vi fick likt förbannat boka nya, dyrare biljetter i sista stund.

Men det gör ingenting. Jag är bara så glad just nu, att Henke går på semester på fredag och att vi ska spendera två veckor på Gotland!

Bilder från förra året.

Stol till en kille

2014-07-13 19:55:24

Den här stolen till en liten kille blev klar för några veckor sedan! Men som vanligt får jag vänta lite med att lägga ut bilder, då folk oftast beställer stolar till dop och namngivning, och jag inte vill råka lägga ut bild på någon stol som inte nått sin ägare ännu…

Träning, ungar och föräldraledighet

2014-07-13 18:25:05

Någon som behöver tips på vad man kan göra för att komma igång med träningen? Jag har ett. Skaffa barn! Gärna två och gärna tätt. Då är träning lika med vila. Kroppen får ju visserligen jobba, men huvudet och hjärnan får vila en stund, och det behövs när man är föräldraledig. Speciellt när man har mer än ett barn och speciellt när man har varit mammaledig i över två år. En bekant på min Facebook skrev här om dan “Är fruktansvärt imponerad av människor som är föräldralediga mer än sex månader utan att ta till flaskan.”. Det är skönt med folk som kan vara ärliga! Just den dagen jag läste det, hade jag haft det tufft med barnen, så det var extra skönt att höra att man inte är ensam (inte för att jag tar till flaskan, men det är ungefär det man känner att man skulle behöva göra ibland). Att det inte bara är jag som måste tampas med skrikiga barn medan alla andra morsor dricker latte i solskenet. Det finns mycket positivt med att vara hemma med barnen, men det är fan inte lätt alla dagar!

Men vet ni vad? Till hösten är det Henke som är hemma med barnen. Jag ska börja studera! Samtidigt som jag tycker att det ska bli kul och spännande, börjar jag tänka på allt jag kommer att sakna med föräldraledigheten. Att få sova till 9, att kunna äta frukost i en timma, att krypa ihop bredvid Novalie i sängen och kolla på Spöket Laban när Levi sover middag. Att bara vara hemma om man känner för det, och att helt enkelt spendera större delen av dagen med mina barn! Det är nog det här tänket som gör att mina föräldrar (och alla andra som var föräldralediga för 100 år sedan) alltid säger “Det var aldrig några problem när ni var små, det var alltid så lätt!”. Man minns det man vill minnas. Men när jag tvingas sätta mig på bussen till högskolan i höst får jag helt enkelt tänka på bajsblöjor och ungar som skriker i kör, så kommer det nog att kännas lite lättare.

Måns Zelmerlöws otrohet hyllas

2014-07-08 21:40:19

Jag läste att Måns Zelmerlöw gått ut med att han varit otrogen mot sina tidigare flickvänner och att han nu börjat gå i terapi för sitt problem. Gt:s krönikör Frida Boisen hyllar honom till skyarna för detta, och både tackar honom, kallar honom modig och använder uttryck som “hatten av för en stjärna som vågar berätta”.

Jag tappar helt ärligt talat hakan när jag läser hennes hyllningsord till Måns. Beröm killar som älskar sina flickvänner och behandlar dem med respekt istället. Inte killar som beter sig som svin! Det är väl jättebra om Måns insett att han har problem och söker hjälp för det, men det är fan inte något som är värt att hyllas. “Åh, vad det är synd om Måns som inte kan hålla kuken i styr och går runt och sätter på andra tjejer när han är i ett förhållande”. Nej. Det är inte synd om Måns.

“För ska man vara helt ärlig handlar otrohet bara om en sak: att sätta sig själv först.” Så skriver Boisen. Och jag kan inte annat än att helt och hållet inte hålla med. Otrohet handlar väl för fan inte om att sätta sig själv först? Skulle det vara så skulle det alltså innebära att alla som har ett förhållande vill vara otrogna men “håller sig” för att inte såra sin partner. Jag kanske ska passa på att upplysa både Måns och Frida (och alla er andra som har det sinnessjuka tänket) om att om man verkligen älskar den man är tillsammans med, så vill man inte vara otrogen. Det handlar inte bara om att man inte vill såra sin partner. Det handlar om att man faktiskt inte har något som helst jävla behov utav det.

Men Frida och Måns verkar uppenbarligen vara av samma skrot och korn. Med tanke på att hon i samma krönika berättar att hon varit lika svinig själv, så känns det förmodligen skönt för henne att någon så folkkär som Måns Zelmerlöw går ut och pratar om sina brister. Hon känner igen sig och kan relatera till hans svineri, vilket resulterar i ett jävla obegripligt hyllningstal.

Jag har också varit otrogen. När jag var 15 och saknade ena hjärnhalvan. Men jag skulle aldrig kunna vara det nu. Aldrig. Jag förstår inte hur man kan göra en sån sak och sedan komma hem och se sin partner i ögonen. Jag förstår inte hur fan man kan leva med sig själv när man beter sig så (och nej, jag förstår inte hur den 15-åriga Erican kunde leva med sig själv på den tiden heller). Men till mitt försvar så tycker jag faktiskt att det är skillnad på att bete sig så när man är 15, och när man är 25. Men vissa verkar ju aldrig växa upp. Visst, ligg runt hur mycket ni vill, men ha för fan inte ett förhållande samtidigt!

Bakning

2014-07-07 19:45:55

Förra veckan hade vi lite fika för de som inte kunde komma när Novalie fyllde år. Så vi passade på att baka! Man får ta varje tillfälle. Jag tycker att det är så roligt, men det är sällan man har någon bra anledning att göra det. Det ska ju trots allt ätas upp också... Och det är ju inte varje dag man trycker i sig 24 cupcakes bara sådär.

Mina trogna läsare kanske minns svampen som vi bakade för ett tag sedan (alltså en muffins som svällde över formen och såg ut som en svamp)? Jag kan säga att övning ger färdighet, och det blir inga mer svampar nu när vi bakar! När jag säger “vi” så menar jag mig och Henke. Har är förvånansvärt bra på att baka. Bäst i familjen. Men då konkurrerar han ju visserligen bara med en bebis, en 2-åring och en förståndshandikappad flickvän, så det kanske inte säger så mycket? Men han är duktig, på riktigt. Och bra på att laga mat också!

Hur som helst. När det kommer till muffinsen så har vi förbättrat något varje gång. Första gången blev det som sagt svampar, andra gången blev det motsatsen till svampar. De sjönk alltså ihop och blev en stor grop i muffinsen. Det enda positiva med det var att man kunde fylla det med frosting… Tredje gången blev det… perfekt! I alla fall konsistensen på själva muffinsen. Men jag har fortfarande grejer jag vill förbättra.

En sak som jag lärt mig att jag inte ska använda nästa gång, är likadana formar som jag hade nu senast. Hatar när man liksom inte ser formens färg för att muffinsen syns igenom.

Göteborg

2014-06-26 08:30:43

Idag ska jag och lilla Levi till Göteborg!

Jag köpte ett par shorts när jag var där i helgen, som visserligen var jättesnygga, men som jag insåg var för korta när jag kom hem. Så jag måste bland annat åka dit och byta dem! Jag har inget emot korta shorts, men de var så korta att man såg röven, och hade kanske funkat när jag var 17 (för min egna del alltså). Men nu när man är mamma och grejer får man väl försöka vara någon slags förebild. Egentligen så brukar inte det faktumet att jag är förälder påverka mig när jag väljer kläder. Jag tycker att man ska få klä sig precis som man vill! Och jag har ingenting emot utmanande kläder. Men gränsen går väl när man ser skinkorna…

Jag känner mig ofta uttittad när jag har klätt upp mig (eller klätt av mig, det beror väl på hur man ser det) och är ute och går med barnvagnen. Det känns till exempel inte som att folk tror att man kan ha högklackat när man skaffat barn. Då är det rejäla gummiskor som gäller! Men inte för mig. Jag har faktiskt aldrig uppskattat att kunna klä mig normalt, och fint, så mycket som jag gör nu. Efter min senaste graviditet lovade jag mig själv att aldrig ta på mig ett par leggings igen. Jag använde leggings så mycket innan och under mina graviditeter att jag inte vill veta av de längre (men jag kommer nog att använda det igen, men en rejäl paus behövde jag i alla fall)!

Här har ni shortsen! Framifrån är längden lagom, men som sagt, inte bakifrån…

Hur du binder ihop din egen midsommarkrans

2014-06-25 20:32:43

Som ni alla vet var det midsommar i helgen, och som många andra tjejer, ville jag vara fin med en midsommarkrans i håret. Så jag tänkte faktiskt dela med mig till er, utav mina bästa tips för att få till en lyckad sådan!

... eller nej. Det tänker jag inte. Såvida ni inte vill veta “hur du med blod, svett och tårar tejpar ihop din egen midsommarkrans”. För ungefär så kan man sammanfatta hur det gick till, när jag i sista stund, på midsommaraftons förmiddag satt och svor över den förbannade jävla kransen som inte ville hålla ihop.

Inför varje midsommar föreställer jag mig hur det ska gå till. Man går ut i naturen och plockar en massa fina blommor i regnbågens alla färger, som man sedan binder ihop till en vacker krans som håller hela kvällen. Men alla som någon gång har gett sig på det där som jag beskriver, vet att det inte går till så i verkliga livet… Blommor? Vart fan växer dem? Det enda man får med sig hem är en massa jävla hundkex med skogens alla insekter på. Har man riktigt tur hittar man några små smörblommor att fylla ut hundkexen med, men det är som sagt, om man har tur. Men så tänds det ett litet hopp när man går där och plockar sina hundkex. Man skymtar något rosa. “Yes, den där ska jag ha i min krans!”, tänker man, men när man kommer fram och ska plocka skiten, så sitter den på någon jävla taggbuske. Varje gång går man på den. Eller i alla fall jag. Hur gör man förresten när man ska plocka 7 olika blommor och lägga under kudden? (Om nu folk gör det, det känns ju rätt medeltida.) Finns det ens 7 olika sorters blommor i Sverige? “Maskros, maskros-med-små-frön-man-kan-blåsa-av, hundkex, smörblomma…”. Nej, jag kommer fan inte upp i mer än 4 blommor alltså.

När man väl har fått ihop sin fula krans på ett eller annat sätt, håller blommorna sig “fina” i sisådär en timma. Inte nog med att man har bundit en krans av hundkex och insekter, den är helt jävla vissen också. Så i år bad jag faktiskt Henke att köpa en bukett blommor istället. Hur mycket jag än önska att jag kunde hålla traditionen att gå ut och plocka blommor vid liv, så inser jag att det inte går. Det kommer aldrig att bli sådär mysigt och lyckat som jag föreställer mig. Jag kan i för sig inte påstå att det blev sådär jätte mycket bättre med köpta blommor. Jag slapp visserligen allt vad hundkex heter, men att få det hela till en krans var likt förbannat ett helvete. Jag gav mig ut för att få tag i någon slags gren till själva grunden på kransen. Jag smygde ner en liten avbitartång i påsen jag hade med mig, för att, när ingen såg, knippsa av en lämplig gren från ett träd och skynda mig hem igen. För Gud förlåte den som klipper av en gren från ett träd. Det borde fan vara dödsstraff på det, i alla fall om man ska tro alla tjuriga miljö-kärringar där ute.

Jag klarade mig där här gången. Ingen såg mig, och jag kom hem med något som liknade en gren. För en riktig gren var det inte, utan mer någon grön tjock stjälk som gick av när man försökte forma den till en rund ring. Men jag gav mig inte, och började försöka binda fast mina blommor med sytråd. Men det gick förbannat trögt, och Henke sa “Tejpa ihop den istället”. “Tejpa? Är du dum eller?”, tänkte jag. Men det hela slutade med att tejprullen tog helt och hållet slut, och att min krans enbart hölls ihop av en jävla massa tejp.

Men så jävla dum blev den väl inte ändå? Den är väl inget över sig precis, men jag fick till och med höra att den var fin! Tills nästa år ska jag dock lära mig hur man binder ihop en krans på riktigt…

Ny servis

2014-06-24 21:41:01

Köpte den här söta plåtservisen till Novalie nu när hon fyllde år!

Beställde den från en sida på nätet. Men bara efter att hon lekt med den en dag gick en utav kopparna sönder. Hon har haft en liknande servis innan (fast i en annan färg), och den gick aldrig sönder trots att hon slitit den med hälsan, så jag hoppas att det bara var otur. Hur som helst så ringde jag företaget där jag beställde den ifrån och berättade, och nu är en ny kopp på väg hit. Det är så skönt med folk som fattar att “kunden har rätt”, och ser det som en självklarhet att man får byta om något går sönder. Värre är det med företag som tänker tvärtom. Det förlorar man bara på i längden!

Jag kommer garanterat att beställa mer saker från den sidan i framtiden, men just nu ska jag försöka hålla tillbaka lite, då vi inte vill köpa på oss för mycket innan vi flyttar. Men jag kan tipsa er så länge: www.ruthgreta.se!

Jag kommer nog att beställa dessa söta väskor därifrån till Novalie sen när vi har flyttat:

Novi 2 år

2014-06-21 18:17:24

Idag har som sagt vårat lilla bustroll fyllt 2 år! Jag gick inte upp innan Novalie vaknade i morse, som jag påstod att jag skulle göra igår kväll. När hon vaknade, så gick jag upp och förberedde frukost och presenter, medan hon fick ligga inne i sängen med Henke och vänta…

Vi har även haft lite kalas idag. Detta året valde vi att bara bjuda de allra närmsta, det vill säga Henkes föräldrar, mina föräldrar och våra syskon och deras barn. Vi kände helt enkelt inte för att ha något stort kalas. Ibland kan jag känna att det bara blir för mycket. För mycket folk, för mycket presenter, för mycket press och stress och för mycket jobb! Och meningen är ju att det ska vara roligt, och inte att man ska känna sig helt förstörd som människa efteråt!

Och jag är helt övertygad om att Novalie är jättenöjd med sin dag!

Midsommar

2014-06-20 22:05:33

Det har varit en lugn och mysig midsommar för våran del i år! Vi har delvis firat midsommar, och delvis förberett inför i morgon, då en viss liten dam fyller två år. Eller “tå”, som hon själv säger. Det är ett sammanträffande att just två är den enda siffran hon kan (eller vill) säga. När hon ser siffror eller bokstäver (för barn verkar ju ha svårt att skilja på det) någonstans så pekar hon och säger “tå”.

Det känns helt sjukt att jag var höggravid (och låg inne på förlossningen) för två år sedan. Och nu, två år senare, sitter jag här med två barn! Och den yngsta är dessutom nio månader snart. Jag har inte riktigt tagit in hur tätt vi fick barn egentligen. Men jag är väldigt glad att jag har den biten avklarad! Graviditet och förlossning är inte min grej, som ni kanske förstått. När Levi kom blev våran lilla familj komplett och jag är inte ett dugg sugen på att skaffa fler barn nu. Jag var inte så sugen på det efter att vi fått Novalie heller, men då kände vi ändå att vi ville ha ett barn till, och då var det bara för mig att “plåga” mig igenom det. Men nu när vi har Levi, den lilla sista pusselbiten som fattades, så finns det inga som helst tankar på fler barn. Jag känner mig nöjd. Och lycklig.

På tal om lycklig. Det är verkligen något speciellt när barnen fyller år. Novalie förstår ju inte så mycket, utan det är nog mest jag som är spänd på att få gå upp och sjunga för henne i morgon, haha. Sen tror jag dock att hon kommer att uppskatta det, även om hon undrar vad fan vi håller på med…

Nej, nu får jag nog gå och lägga mig, om jag ska orka pallra mig upp innan barnen vaknar i morgon! Godnatt, och glad midsommar (för jag antar att den inte är slut än på många timmar, för många av er andra).

Jag har problem

2014-06-18 22:59:58

Jag hatar att gå och lägga mig på kvällen. Jag har svårt att somna och jag har svårt att slappa av. När jag lägger mig i sängen plågas jag av alla möjliga tankar. Jag får ångest i alla dess former. Prestationsångest bland annat. Dåligt självförtroende. Dåligt samvete. Vad jag tänker på går i perioder. Ibland har det varit riktigt jobbiga tankar, sånt som folk säkert förstår att man mår dåligt över om man ligger och tänker på. Men den senaste tiden har jag mått dåligt över så otroligt löjliga saker.

Vi kan ta ett exempel på vad jag känt prestationsångest över den senaste tiden. Ni vet barnstolarna som vi gör? När vi hade levererat en stol för ett tag sedan, låg jag i flera dagar och funderade på vad de som köpte den tyckte. Jag kunde inte känna mig helt nöjd över stolen och låg och mådde dåligt över att jag visste med mig att den var någon millimeter sned på ett ställe. Till slut hade jag ältat så mycket tankar om den där jävla stolen att jag börja inbilla mig att den skulle falla ihop om någon satte sig på den. Och så vet jag ju egentligen innerst inne att det inte är. Jag skulle inte kunna med att sälja något som jag själv inte tror på. Men jag är sån jävla perfektionist att jag egentligen inte borde syssla med såna saker som stolarna, för jag blir aldrig nöjd.

En annan grej som jag mådde dåligt över för ett tag sedan, var en intervju jag gick på för en utbildning som startar till hösten (som jag inte kommer att komma in på). Först fick man göra ett skriftligt test och sedan fick man gå på en kort intervju. När jag gick därifrån så kändes det helt okej. Men ju fler timmar som gick efter intervjun ju mer fick jag chansen att älta det, och efter ett tag kände jag ungefär som jag kände med att stolen skulle falla ihop. Det vill säga att jag gjorde så jävla dåligt ifrån mig, att jag kände att jag kanske kommer in, om typ alla andra som sökte utbildningen dör.

Ja-a. Vad finns det mer på listan över helt orelevanta saker att må dåligt över? Jo, just det ja. Loppisen vi stod på för ett tag sedan. Vi har gjort oss av med en hel del grejer det senaste, med tanke på att vi ska flytta och inte vill ha med oss för mycket. Mycket som man har haft liggandes i garderober och förråd är ju sånt som man har fått, och som man inte har hjärta att göra sig av med. Men som man å andra sidan vet med sig att man inte kommer att använda. För man byter stil, man byter smak. Man växer ur. Man kan helt enkelt inte spara allt. Och även om det kändes jobbigt att ta beslutet att göra sig av med en del saker, så trodde jag att det skulle kännas bättre efteråt. Det gjorde det inte. Det kändes förjävligt. Det känns förjävligt fortfarande. Jag har helt enkelt fruktansvärt dåligt samvete. Trots att jag vet med mig, eller i alla fall tror, att det egentligen bara är jag som bryr mig.

En annan sak som jag mår dåligt över i mellan åt, som jag nämnt tidigare, är saker jag skriver här, i bloggen. Jag ångrar mig. Ibland redan innan jag trycker på “publicera”. Jag får dåligt samvete (återigen). Jag är rädd att folk ska missuppfatta mig, störa sig på mig eller tycka illa om mig.

Jag har funderat på att söka hjälp för mina problem. Alltså gå till en psykolog eller något. Men så ser jag framför mig hur det skulle se ut. “Och vad är det som tynger dig då?”. “Nä, jag gjorde en barnstol som var en millimeter sned på ett ställe och så sålde jag lite gamla grejer på loppis!”. Haha, det är liksom inte problem det jag har. Eller, problem har jag uppenbarligen. Men det är inte det som jag mår dåligt över som är problemet, utan det är snarare att jag mår dåligt över såna saker, som är problemet…

Jag har kommit till insikt

2014-06-18 19:16:17

Idag när jag satt hos frisören och bläddrade i tidningar så fick jag upp ett reportage om hudcancer. Det handlade om hur farligt det är att sola för mycket och hur hudcancer ökat de senaste åren, framförallt hos unga tjejer. Det där är dock ingen nyhet. Jag har läst liknande reportage förr. Jag har hört folk säga det förr. Det är väl allmänt känt att det är farligt att sola för mycket? Men även om folk försökt få mig, och andra som också solar för mycket, att förstå, så har jag aldrig riktigt tagit in det. Delvis för att det nog är svårt att förstå innan det är för sent, och delvis för att samhället ger oss dubbla budskap. Det är inte direkt kritvita modeller som man ser göra reklam för bikini och underkläder på teven och i tidningar. Det är snarare tvärtom, väldigt solbrända tjejer. Idealet är att vara brun. Och någonstans tänker jag, att om alla andra solar så jävla mycket utan att få hudcancer, så kan väl jag också göra det!

När jag var mellan 14 och 18 solade jag som en jävla idiot. Jag var för det mesta solbränd året runt, efter allt pressande i solariet. Till en början såg det rätt bra ut, men jag vet att det under en period verkligen gick för långt. När jag gick i 8:an var det till och med ett par killar i klassen som sa till mig att det inte såg snyggt ut längre, att jag solat för mycket. Just då förstod jag inte dem, men nu när jag tänker tillbaka på det och ser mig själv framför mig, så förstår jag precis vad de menade. Jag såg ju fan ut som en vandrande brännskada till slut. Röd och flagning, men ändå fortsatte jag att lägga mig i den där cancergrillen. Jag är till och med nu, flera år efteråt, rädd att jag ska få cancer utav allt solande från den tiden. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men enligt hudläkaren i reportaget som jag pratade om, så kan man få cancer flera år efter ett tillfälle då man bränt sig ordentligt i solen.

Men, som rubriken lyder, jag har kommit till insikt. Det hände inte över en natt, och jag solar nog fortfarande för mycket. Men de senaste åren har jag börjat tänka till mer vad det gäller solandet. Jag smörjer nästan alltid in mig när jag ska sola, och jag känner inte att jag måste sola för att det är fint väder ute (vilket jag alltid kände förr). Jag använder visserligen solskyddsfaktor 10 och kan fortfarande ligga och pressa i flera timmar, men enligt rekommendationerna så ska man ha solskyddsfaktor 50 och sitta i skuggan (typ), så jag har fortfarande en lång väg att gå....

I reportaget så stod det att det var två grupper (inom kategorin unga tjejer), som var undantag för ökningen av hudcancer. Den ena kommer jag faktiskt inte ihåg, men den andra gruppen var småbarnsföräldrar. Som ni vet är jag ju småbarnsförälder och jag tror verkligen att det hänger ihop med att jag börjat tänka över mina solvanor. Delvis så kan man ju inte sola lika mycket längre, men framförallt så värderar man sitt liv på ett helt annat sätt när man får barn. Livet får en ny mening (eller en mening överhuvudtaget). Man går från att ha varit odödligt (eller åtminstone trott det i alla fall) och struntat i vad man råkar ut för, till att helt plötsligt vara en viktig person. Innan jag fick barn var jag inte rädd för att dö. Visst hade jag då lämnat efter mig en pojkvän och en familj i sorg om jag hade dött. Men skulle jag dö nu, skulle jag lämna två oskyldiga, förtvivlade barn efter mig. Som inte skulle förstå. Som skulle sakna, och som skulle få växa upp utan sin mamma. Tanken av att se Novalie stå i sin säng på kvällen, gråtandes och skrikande efter mamma, om jag skulle gå bort och inte kunna finnas där för henne, är hjärtskärande. Jag får inte dö. Jag har aldrig känt så förut. Och jag får absolut inte dö på grund av att jag själv valt att ligga och pressa i solen! Det betyder indirekt, att jag tycker att det är viktigare att vara brun, än att finnas kvar i livet för mina barn så länge som möjligt. För jag vet ju att det är farligt! (Anledningen till att jag tog Novalie som exempel här ovan och inte Levi, är för att han helt enkelt är för liten för att förstå. Jag kan inte se han framför mig i den situationen, även om jag tror att han också skulle sakna mig om jag försvann, på sitt sätt.)

Efter att jag var klar hos frisören idag, gick jag till Åhlens och köpte brun-utan-sol. Jag hade redan en annan sort hemma, och använder det då och då. Trots att det är sommar. Det är såklart inte samma sak som att sola, men det framkallar, så vitt jag vet, inte hudcancer i alla fall.

Den här fick det bli!

Minns att jag använde den en hel del för flera år sedan, och då var jag väldigt nöjd i alla fall. Själva krämen är brun, så man ser vart man har tagit någonstans, vilket alltså förhindrar att det blir ojämnt (men det tar ändå flera timmar innan det “sätter sig” och man duschar inte bort det med en gång, utan den fungerar helt enkelt som en vanlig brun-utan-sol). Tror dock att det är lite glitter/skimmer i den, vilket alla kanske inte gillar, men jag störde mig inte på det i alla fall. Den kan jag varmt rekommendera. Och jag kan också, som ni säkert förstår av inlägget att dömma, rekommendera att inte sola så jävla mycket!

Winnerbäck - så jävla bra

2014-06-12 21:25:53

Igår var vi (jag, Henke, Sofia och pappa) i Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Det kändes helt overkligt när han klev in på scenen, och trots att jag sett honom live innan, så kändes det som första gången. Han var så jävla bra! Det var så bra, att man nästan glömde av att man hade varit tvungen att stå och kolla på Weeping Willows i en och en halv timma först. Det var med andra ord värt väntan, och alla gäspningar i takt till förbandet. Det är säkert inga fel på Weeping Willows, men de spelade ingen musik som man kom igång till direkt. Nu tänker säkert ni, som är skeptiska till Winnerbäck, att inte han heller gör det. Men där har ni fel. Det är ett jävla drag i många utav hans låtar, och höjdpunkten igår var helt klart “solen i ögonen” som fick hela stället att sjunga med!

Det var sammanfattningsvis en helt sjukt bra kväll, och jag är så glad att jag har frälst min andra hälft. När vi träffades för 4 år sedan tyckte han inte om Winnerbäck, men nu, 4 år senare, går han ifrån en konsert med honom och säger att han inte kan fatta hur bra det var, och att det inte kan bli bättre! Jag är så stolt över att han har kommit till insikt!

Nytt

2014-06-12 18:10:55

Köpte två nya toppar igår. Jag älskar att jag inte behöver anpassa mina kläder efter en stor badboll till mage längre. Nu var det visserligen över 8 månader sedan jag var gravid senast, men jag har fortfarande inte riktigt greppat att jag faktiskt är smal igen!

Topparna kommer från Bikbok. Älskar båda två!

Ny (gammal) spjälsäng

2014-06-10 21:29:31

Jag har funderat på att skaffa en ny spjälsäng till Levi (just nu sover han i vagga och den som det var tänkt att han skulle ha sen sover Novalie fortfarande i), men i och med att vi redan har en som funkar bra så har jag inte orkat lägga så mycket energi på det. Den vi har nu är från Ikea, och som sagt, inga fel på. Men igår fick jag syn på en annons där en tjej skänkte bort en gammal spjälsäng. Så jag slog till! Henke var och hämtade den förut, men den levde väl inte riktigt upp till förväntningarna. Modellen och sådär var det inga fel på, men jag trodde att den var vit, men den var mer grå/grön-dassig. Ingen jätte festlig färg med andra ord, men det problemet går ju lätt att lösa med lite färg, så jag är riktigt nöjd över sängen i alla fall!

Den ska bli vit med lite slitage, och så ska jag bädda med ett par jätte söta sängkläder som Levi fick på sin namngivelse. Jag tror att det kommer bli jättefint!

Loppmarknad

2014-06-10 19:51:38

Jag stod på loppmarknad i helgen och sålde gamla saker. Det var en… speciell upplevelse. Eller ja, en rätt ångestladdad upplevelse faktiskt. Såhär i efterhand i alla fall.

Jag hade planerat och tänkt ut ungefär hur jag ville ha det, och ungefär vad priserna skulle ligga på. Men när vi väl kom dit och det satte igång så tappa jag det lite grann. Vi hade bestämt att vi skulle sälja saker billigt, eftersom vi hade mycket vi ville bli av med. Men såhär i efterhand känner jag att jag sålde en del saker alldeles för billigt. Jag hade inte räknat med att folk skulle vara så jävla fula! Och så in-i-helvete snåla. Visst att man vill fynda när man går på loppis, men en del vill fan ha sakerna helt gratis. Och jag är lite arg på mig själv att jag lät en del folk pruta ner sakerna så mycket. Det är inte själva förlusten av pengar som svider (för vi fick trots allt ihop rätt mycket), utan det är stoltheten man svalde, och att man nästan gav bort saker till äckliga människor som inte ens kunde tänka sig att betala 10 kronor (för något som var värt flera hundra), utan prompt skulle ha ner det till 5 kronor istället. Jag förstår mig inte på en del människor alltså.

Och det där med att vilja ha sakerna gratis. En del tog sig också friheten att faktiskt ta det helt gratis. Alltså snodde saker. Vi sålde en gammal dunväst av märket Peak Performance. Jag hade den när jag var 15 och den var inte mycket för världen nu (även om den var dyr när jag köpte den). Vi begärde bara en tjuga för den, men gubben som kollade på den ville inte ha den för det priset (?), och några minuter senare var den “spårlöst försvunnen”. Vad är det för jävla människor? 20 spänn är absolut ingenting för en sån väst, och ändå tar han den istället. Jag bryr mig som sagt inte så mycket om pengarna, 20 kronor kan jag vara utan. Men vad är det för jävla sätt? Hur jävla snål kan man egentligen bli?

Men man lär sig av sina misstag. Nästa gång jag står på loppis ska jag inte vika mig lika lätt för en del människors fula prutningar, och istället för att gå med på löjligt låga summor för fina saker, så ska jag be dem dra åt helvete. För lite så känner jag just nu. Vi var till och med med om några kärringar som hade köpt saker av oss, och som kom helt upprörda tillbaka, och ville lämna tillbaka sina saker. Vilket dem också till slut fick, för att jag inte orkade att de skulle ställa till någon jävla scen. Men allvarligt talat, vad är det med folk? Tror de att det är någon jävla butik med bytes- och ångerrätt eller? Och det dem köpte var dessutom sjukt billigt, så om de nu inte ville ha sakerna, kunde de väl bara gjort sig av med det? Hur fan kan man ens med att komma tillbaka? Jag borde bett dem dra åt helvete också egentligen.

Ja, som ni hör får man vara med om en hel del när man står på loppis. Och nu har jag lite mer kött på benen inför nästa gång (om det blir någon). Tills nästa gång kommer jag vässa armbågarna kan jag säga, och inte vika mig så jävla lätt för tattarna.

To die for light pink

2014-05-28 06:09:19

Efter väldigt mycket beslutsångest valde jag den ljusrosa bikinin! Det känns som att jag gjorde rätt val (mellan denna och den vita med turkos spets). Men nu har jag börjat fundera på den helvita istället… Haha. “Det här börjar bli sjukt” för att citera Henke, om mina jävla överläggningar av vilken bikini jag ska välja. Snart har jag hela sortimentet hemma, så om det är någon annan som velar mellan färg och storlek så är det bara att komma hit och prova!

Jag tog storlek M i överdel och S i underdel. I vanliga fall har jag S/36 på trosor och C/D-kupa, så deras storleksguide stämde ganska bra (ändå var jag dum och valde L på överdelen först). Anledningen till att jag fortfarande funderar på att byta till en annan färg (och ja, man får byta fast att man provat den, så länge skyddsplasten är kvar) är att denna kanske är lite väl rosa och gulligull? Ni som läser nu undrar säkert “Herregud! Har hon inte värre problem än såhär?”. Och nej, jag antar att jag inte har det…

Födelsedag och ny lägenhet

2014-05-26 18:16:10

Idag har vi firat Henke som fyller 28 år! Det har dessutom blivit klart att vi ska få flytta till en 4:a om två månader, så det har funnits fler anledningar att fira! Egentligen hade jag tänkt överraska Henke med någon god middag, men eftersom det har varit så himla fint väder gick vi bort till en lekplats och dukade upp picknick istället, medan Levi sov i vagnen och Novalie lekte fridfullt. Eller ja, det var tanken i alla fall. Men Levi låg mest och gnydde i vagnen och Novalie hällde ut sitt paket med småkex över hela filten, klämde på sin festis så det kom dricka överallt, bet ett bett på alla jordgubbar och la tillbaka, och så vidare… Men vet ni vad? Det var hur mysigt som helst ändå. Det där hör liksom till när man har barn! Både jag och Henke fick nog lite “perfect-moment”-känsla idag på picknicken. Det var ju gött väder, god mat, underbara barn, Henke uppskattade sin present mycket och på toppen av allt fick vi beskedet om den nya lägenheten idag!

På tal om lägenheten. Det är alltså en 4:a, på 110 m2. Just nu bor vi i en 3:a på 67 m2. Det är mycket jag gillar med våran nuvarande lägenhet, framför allt att den är nybyggd och fräsch. Lägenheten vi ska flytta till har inte alls samma standard, men den är å andra sidan 40 kvadratmeter större och så ligger den mer barnvänligt. Kanske inte i ett område som vi hade tänkt oss från början, men när vi var där och kollade på lägenheten så gillade vi det. Och tillbaka till det där med standard. Det viktigaste är ju inte att det är parkettgolv och helkaklat badrum, utan att det finns mer utrymme för barnen, att de får varsitt rum, och att man kan gå utanför lägenheten utan att behöva oroa sig för att barnen ska bli överkörda på grund utav trafiken. Det är lite mer radhuskänsla över den nya lägenheten och det gillar jag! Samtidigt är det alltid kul med förändringar. Jag och Henke har ju flyttat ett par gånger under tiden vi har varit tillsammans, och det är kul med lite miljöombyte i mellan åt. Nu menar jag inte att vi ska flytta runt i all evighet. Men vi båda är i alla fall spända på att flytta nu och ser fram emot det!

Jag vet att jag har en del bekanta som varit intresserade utav våran lägenhet om den blir ledig. Jag pratade med hyresvärden idag, och tyvärr så verkade det som att han redan hade folk på kö, så det blir nog svårt för mig att “ge” den till någon jag känner…

Min present till Henke!

Söndag

2014-05-25 18:24:38

Det har varit en händelserik dag! Eftersom det är morsdag, så har jag blivit uppvaktad av min familj, och eftersom Henke fyller år imorgon så har vi haft hans familj här på lite fika. Jag har dessutom varit och kollat på min systerdotter Ottilia, som har haft dansuppvisning. Hon var så nervös innan, grät och ville inte gå upp på scenen. Men när det väl var dags för hennes grupp, gick hon upp och dansade som om hon aldrig gjort något annat! Det var inte ett torrt öga i våran släkt…

Dagen i bilder:

En jättefin fotlänk som jag fick utav mina hjärtan idag!

Jag gick upp 7 i morse för att skala 2 kg räkor… (hade dock inte gått upp så tidigt om det inte vore för att Levi väckte mig). Men det var det värt för räkmackorna blev väldigt goda!

Novalie och Ella har fattat tyckte för att pussa varandra, och gör det gärna många gånger, med skratt och fniss i mellan!

Såhär har jag sett ut idag!

Och här är våran lilla dansprinsessa!

Shopping

2014-05-24 20:27:31

En utav nackdelarna med att ha mig som flickvän är mina impulsryck jag får ibland. Oftast handlar det om kläder (eller något annat man kan köpa) som jag känner att jag måste köpa nu, nu, nu! Idag fick jag ett sånt ryck. Vi var inne på H&M i Alingsås och jag fick syn på, och provade, ett linne. Jag kände att det linnet var exakt vad jag var ute efter! Men det var fel färg. Vitt i all ära. Bröst i all ära också, för det var så genomskinligt att jag lika gärna hade kunnat gå utan linne (men jag köpte det ändå, i hopp om att hitta någon snygg bh/bikini/topp att ha under). För övrigt var det så litet också, att Henke frågade om det var till mig eller Levi när jag gick runt med de i affären.

Linnet fanns alltså bara i vitt, och jag kände att jag ville ha det i alla färger. På H&M’s hemsida var det helt och hållet slutsålt, så jag kände att det bara fanns en sak att göra. Åka till Borås. Jag fick langa fram min fjäskigaste sida, och lova Henke guld och gröna skogar, bara vi åker till Borås! Han var inte svårövertalad (som vanligt) och vi åkte mot Borås!

Allt för detta lilla tygstycke…

Varför räkna barns ålder i månader?

2014-05-23 13:22:26

Varför svarar man i månader när man pratar om sina barns ålder? Och när slutar folk egentligen att göra det? Jag slutade att ange Novalies ålder i månader när hon blev 1 år. Om någon frågade hur gammal hon var när hon var till exempel 1 år och 4 månader, då svarade jag just “1 år och 4 månader”. Inte 16 månader (fick räkna i huvudet för att ens komma fram till att 1 år och 4 månader motsvarar 16 månader). För en som mig, som är extremt dålig på huvudräkning är detta rätt förvirrande ibland. Jag förstår inte ens varför man ska svara så exakt. “Hon är strax över ett år” tycker jag fungerar alldeles utmärkt att svara om en så kallad “16-månaders”, eller “snart ett och ett halvt”. Men jag vill inte klandra någon. Även om jag tycker att det är konstigt, så är det ju ett allmänt “fenomen”. Det är ju inte bara mammor och pappor som räknar i månader, utan det heter ju till exempel “18-månaders kontroll” på BVC. Jag tycker att det borde heta 1,5 års kontroll! Inte för att det spelar så jävla stor roll egentligen, men man anger ju inte direkt sin egna ålder i månader. Tänk om någon skulle fråga mig hur gammal jag är, och jag svarar 288 månader (var tvungen att räkna på miniräknare för att få fram hur många månader det går på 24 år, nu är jag ju visserligen inte exakt 24 år men ni fattar grejen). Då skulle den personen få känna på hur det känns för mig varje gång en förälder svarar “15,17 eller 19 månader”.

Som sagt, upp till ett års dagen är det förståeligt (då är det ju månader som gäller), men efter det? När slutar man om man inte slutar efter ett år? Två? Tre? Det kan ju bli en jävla massa månader att hålla reda på då...

När man är gravid borde man dock räkna i månader. Men då räknar man i veckor istället! Har man aldrig varit gravid själv, och man frågar någon annan gravid hur långt gången hon är, så frågar man ju alltid "Vilken månad är du i?" (det gjorde i alla fall alltid jag innan). Men en gravid kvinna har oftast ingen aning. "Hmm, månad? Jag är ju i vecka 25...". Det är konstigt det där... Varför ska man krångla till det så mycket för?

Fredagstankar

2014-05-23 12:48:27

Är det bara jag som blir extremt kissnödig varje gång man varit ute och börjar närma sig hemmet? Eller är det något “inbyggt” som alla människor känner? Det slår aldrig fel. Varje gång jag kommer innanför dörrarna till trapphuset och ska ta mig upp med hissen (eftersom jag har vagnen med mig), håller jag alltid på att kissa ner mig. Men jag känner mig aldrig kissnödig innan, utan det kommer från ingenstans, så fort min kropp känner av att vi snart är hemma. Höll precis på att kissa ner mig när jag skulle hem från stan nämligen, det var därför jag kom att tänka på det…

Barnen har somnat i vagnen, och nu sover båda samtidigt. Dagtid. Det har inte hänt sen… aldrig någonsin förut! Så jag passar på att njuta utav lugnet en stund. Och utav att äta lunch i lugn och ro. Missförstå mig rätt. Det kan vara jättemysigt att äta lunch med barnen (faktiskt), även om det innebär en hel del jobb. Men ibland är det skönt att bara äta utan att det flyger mat över hela köket.

Dagens lunch är gårdagens rester, vegetarisk lasagne! Vegetariskt är underskattat tycker jag, det kan vara riktigt gott, och ofta billigare än annan mat också.

To die for swimwear

2014-05-22 09:33:15

Jag önska att jag kunde inleda det här inlägget med “Äntligen har den kommit!”, men istället känner jag lite “Fan, det här var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig…”. Jag pratar om bikinin som jag beställde från To Die For för ett par veckor sedan.

Eftersom jag inte har blivit sponsrad och fått bikinin gratis (som nästan alla andra bloggerskor), så kan jag, till skillnad från dem, vara ärlig! Först och främst var färgen en besvikelse. På bilderna ser denna bikinin mörkrosa ut, men i verkligheten är den neonrosa. Det är också den största anledningen till att jag kommer skicka tillbaka den. Sen tyckte jag att spetsen var lite jobbig, för man behövde liksom hålla på och vika ner den på trosorna, så att den inte vek sig dubbel liksom. Och storlek var inte heller bra (det kan ju visserligen inte dem rå för). Jag tog L i överdel men den var alldeles för stor för min smak! Jag har C/D-kupa i vanliga fall och brukar ha L på bikiniöverdelar annars.  Underdelen satt dock bra! Man fick snygg rumpa som dem lovar, och S passade jätte bra på mig. Hade absolut inte kunnat ta en storlek mindre, för då hade det blivit stringbikini!

Först kände jag bara för att skicka tillbaka den rakt av. Men nu funderar jag på att byta till en annan färg…

Kan inte bestämma mig om jag ska ta denna istället…

... eller denna!

Bränd

2014-05-21 20:34:17

Jag hade tubtopp på mig idag, för att undvika fula ränder efter solen.

Jag föredrar visserligen det här (se bilden nedan) framför ränder efter linne eller bh-band. Men det är ändå ingen höjdare faktiskt…

Jag övervägde att smörja in mig med solskyddsfaktor innan jag gick ut, och såhär med facit i hand borde jag ha gjort det! Jag brukar vara väldigt duktig på det annars, men idag gjorde jag en miss helt enkelt.

Att gå ut med två barn

2014-05-21 14:14:20

Herregud, vilket projekt det är att ta sig utanför dörrarna med två barn!

För ett tag sedan när jag var mitt uppe i paniken, svetten och skriken och inte riktigt visste i vilken ände jag skulle börja i, sa min mamma något i stil med “Vad är det som är så jobbigt? Det är väl bara att ta på dem kläder och gå ut?”. Det kanske ska tilläggas att min mamma fick fyra barn inom loppet av fem år. Så hon om någon borde veta. Men vi kanske var änglabarn jag och mina syskon? Den teorin spricker dock rätt fort när jag kommer att tänka på hur många gånger mina föräldrar har sagt att Novalie är en kopia av hur jag var när jag var liten. Har man ett barn som är som Novalie, så spelar det ingen roll hur lugna och fina de andra är. Man har fullt upp helt enkelt.

Men tillbaka till frågan som min mamma ställde. Vad är det då som är så jobbigt? Jo, det ska jag tala om. För det första, det tar tid! De få gångerna jag lämnar lägenheten utan barn får jag en chock nu för tiden. Då är det bara att ta på sig kläderna och gå! Men med barnen alltså... Först och främst så är det blöjbyten. Två barn innebär i princip två blöjbyten var innan vi hinner iväg någonstans. Varsin kissblöja och varsin bajsblöja. Att bajsa passar barnen dessutom oftast på att göra när man tagit på alla kläder och satt dem i vagnen. Så det är helt enkelt bara att ta av allting och göra om hela proceduren en gång till. Jag måste se till att skötväskan innehåller termos med varmt vatten, nappflaska, vällingpulver, extrakläder, blöjor, våtservetter, underlägg för blöjbyten med mera… En del grejer kan jag i för sig lägga dit i förväg, men jag måste alltid dubbelkolla och en del grejer går ju faktiskt inte lägga dit i förväg, så som varmt vatten till exempel. Ni hör att det mesta fokuset ligger på barnen, och mitt i det här så ska man lyckas hinna med sig själv också! Och det är inte direkt att all packning, all påklädning och alla blöjbyten sker till ljudet av någon ljuvlig musik precis, utan oftast är det minst en unge som gallskriker i bakgrunden, eller om man har tur, bara ligger och smågnyr lite stressande. Är det dessutom vinter behöver barnen en jävla massa kläder, och oftast vet man inte själv hur mycket man ska ta på dem, “Blir det här för varmt? Eller för kallt?”. Är det sommar så ska dem smörjas in med solkräm, det ska på solhattar och kepsar och tunna kläder som varken ska vara för varma eller för kalla. Det är alltid tusen saker att tänka på.

Så nej, det är inte bara att ta på dem kläder och gå. Jag tror att min mamma har glömt av hur det var… Men hur jobbigt den än är, så är det självklart värt det. Och man kommer in i det. Eller ja, man kanske inte kommer in i det, för hur mycket jag än tänker att jag inte ska stressa upp mig, så gör jag det i alla fall. Men man vänjer sig vid att det är så det är. Man vet om och accepterar att det tar tid helt enkelt.

Tisdag

2014-05-20 19:41:22

Tänkte skriva ett inlägg tidigare idag, men internet fungerade inte. För att fixa det, så gjorde jag som jag brukar. Det vill säga, drar ut sladdar, slår och rycker och vrider och blåser på våran jävla router! Och det fungerar (oftast, dock inte idag). När inte internet har fungerat tidigare så har jag alltid frågat Henke vad jag ska göra. “Ta ut sladden ur routern och sätt in den igen, och vänta i fem minuter”. Efter att ha gjort det ett x antal gånger, med mitt fruktansvärt dåliga tålamod och utan resultat, gick jag helt enkelt på metoden som jag skrev om här ovan. Vem sa att våld inte löser några problem? Det brukar i alla fall lösa våra internetproblem alldeles utmärkt! Men som sagt, inte idag. Problemet var enklare att lösa än så. Novalie hade dragit ur kontakten… Det borde ju vara det första man kollar, men jag hade inte en tanke på det!

Annars då? Jo, det känns som att jag har kommit in i klimakteriet, för jag är fan varm jämt. Eller blir väldigt lätt i alla fall. Just nu tror jag dock att det har med vädret att göra (har ju varit jävligt fuktigt de senaste dagarna). Så fort jag ska någonstans så är det oftast en bit att gå, och jag blir jämt lika jävla varm. Jag trodde att det hade med graviditeterna att göra (för jag har ju varit gravid rätt mycket det senaste), men det har inte blivit bättre nu när jag inte är gravid, snarare tvärtom… Om ni ville veta menar jag. I vanliga fall hade jag blivit överlycklig vad det till exempel gäller morgondagens väderprognos, det vill säga 25 grader och strålande sol, men nu för tiden är såna besked mest ångestladdade….

Jag kan också passa på att slå ett slag för Linas matkasse. Vi körde ju på det en hel del förra året, men har haft ett litet uppehåll på grund utav att vi tycker att det var lite dyrt. Nu fick vi en kasse av misstag, för att jag glömt att avboka den. Men de veckorna vi har Linas matkasse är fan de enda veckorna vi äter riktigt bra mat. Vi har i för sig ätit rätt nyttigt det senaste, men verkligen inte varierat. Kassen kostar visserligen 789 kronor (för 5 rätter), men oftast är det verkligen värt det!

Idag var det rostbiff och ungsrostad potatissallad på menyn! Vet inte om det berodde på att jag var jävligt hungrig, men det var väldigt gott.

Passar på att slänga in en bild på mig också!

4 år

2014-05-18 19:10:50

I torsdags var det fyra år sedan jag och Henke blev tillsammans! Fyra år låter jävligt långt, men när man tänker på att vi hunnit skaffa två barn under den tiden så känns det genast ganska kort ändå... För att fira detta var vi ute och åt i fredags (kände hellre för att ta det på fredagen, sen var det ju dessutom medlemskväll på gymmet i torsdags och det ville man ju inte missa…). Vi var på samma restaurang som vi åt på för nästan exakt fyra år sedan (fast då var det för att fira Henkes födelsedag). Som ni hör är vi rätt dåliga på att gå ut och äta spontant, utan det blir oftast bara av när det är någon speciell dag. Men det ska vi försöka ändra på! “Det här får vi göra oftare”, som man brukar säga (och inte bara om restaurangbesök utan om allt möjligt). Och sen tar det likt förbannat lika lång tid innan man gör det igen i alla fall…

Bild från i torsdags!