Göteborg

2014-06-26 08:30:43

Idag ska jag och lilla Levi till Göteborg!

Jag köpte ett par shorts när jag var där i helgen, som visserligen var jättesnygga, men som jag insåg var för korta när jag kom hem. Så jag måste bland annat åka dit och byta dem! Jag har inget emot korta shorts, men de var så korta att man såg röven, och hade kanske funkat när jag var 17 (för min egna del alltså). Men nu när man är mamma och grejer får man väl försöka vara någon slags förebild. Egentligen så brukar inte det faktumet att jag är förälder påverka mig när jag väljer kläder. Jag tycker att man ska få klä sig precis som man vill! Och jag har ingenting emot utmanande kläder. Men gränsen går väl när man ser skinkorna…

Jag känner mig ofta uttittad när jag har klätt upp mig (eller klätt av mig, det beror väl på hur man ser det) och är ute och går med barnvagnen. Det känns till exempel inte som att folk tror att man kan ha högklackat när man skaffat barn. Då är det rejäla gummiskor som gäller! Men inte för mig. Jag har faktiskt aldrig uppskattat att kunna klä mig normalt, och fint, så mycket som jag gör nu. Efter min senaste graviditet lovade jag mig själv att aldrig ta på mig ett par leggings igen. Jag använde leggings så mycket innan och under mina graviditeter att jag inte vill veta av de längre (men jag kommer nog att använda det igen, men en rejäl paus behövde jag i alla fall)!

Här har ni shortsen! Framifrån är längden lagom, men som sagt, inte bakifrån…

Hur du binder ihop din egen midsommarkrans

2014-06-25 20:32:43

Som ni alla vet var det midsommar i helgen, och som många andra tjejer, ville jag vara fin med en midsommarkrans i håret. Så jag tänkte faktiskt dela med mig till er, utav mina bästa tips för att få till en lyckad sådan!

... eller nej. Det tänker jag inte. Såvida ni inte vill veta “hur du med blod, svett och tårar tejpar ihop din egen midsommarkrans”. För ungefär så kan man sammanfatta hur det gick till, när jag i sista stund, på midsommaraftons förmiddag satt och svor över den förbannade jävla kransen som inte ville hålla ihop.

Inför varje midsommar föreställer jag mig hur det ska gå till. Man går ut i naturen och plockar en massa fina blommor i regnbågens alla färger, som man sedan binder ihop till en vacker krans som håller hela kvällen. Men alla som någon gång har gett sig på det där som jag beskriver, vet att det inte går till så i verkliga livet… Blommor? Vart fan växer dem? Det enda man får med sig hem är en massa jävla hundkex med skogens alla insekter på. Har man riktigt tur hittar man några små smörblommor att fylla ut hundkexen med, men det är som sagt, om man har tur. Men så tänds det ett litet hopp när man går där och plockar sina hundkex. Man skymtar något rosa. “Yes, den där ska jag ha i min krans!”, tänker man, men när man kommer fram och ska plocka skiten, så sitter den på någon jävla taggbuske. Varje gång går man på den. Eller i alla fall jag. Hur gör man förresten när man ska plocka 7 olika blommor och lägga under kudden? (Om nu folk gör det, det känns ju rätt medeltida.) Finns det ens 7 olika sorters blommor i Sverige? “Maskros, maskros-med-små-frön-man-kan-blåsa-av, hundkex, smörblomma…”. Nej, jag kommer fan inte upp i mer än 4 blommor alltså.

När man väl har fått ihop sin fula krans på ett eller annat sätt, håller blommorna sig “fina” i sisådär en timma. Inte nog med att man har bundit en krans av hundkex och insekter, den är helt jävla vissen också. Så i år bad jag faktiskt Henke att köpa en bukett blommor istället. Hur mycket jag än önska att jag kunde hålla traditionen att gå ut och plocka blommor vid liv, så inser jag att det inte går. Det kommer aldrig att bli sådär mysigt och lyckat som jag föreställer mig. Jag kan i för sig inte påstå att det blev sådär jätte mycket bättre med köpta blommor. Jag slapp visserligen allt vad hundkex heter, men att få det hela till en krans var likt förbannat ett helvete. Jag gav mig ut för att få tag i någon slags gren till själva grunden på kransen. Jag smygde ner en liten avbitartång i påsen jag hade med mig, för att, när ingen såg, knippsa av en lämplig gren från ett träd och skynda mig hem igen. För Gud förlåte den som klipper av en gren från ett träd. Det borde fan vara dödsstraff på det, i alla fall om man ska tro alla tjuriga miljö-kärringar där ute.

Jag klarade mig där här gången. Ingen såg mig, och jag kom hem med något som liknade en gren. För en riktig gren var det inte, utan mer någon grön tjock stjälk som gick av när man försökte forma den till en rund ring. Men jag gav mig inte, och började försöka binda fast mina blommor med sytråd. Men det gick förbannat trögt, och Henke sa “Tejpa ihop den istället”. “Tejpa? Är du dum eller?”, tänkte jag. Men det hela slutade med att tejprullen tog helt och hållet slut, och att min krans enbart hölls ihop av en jävla massa tejp.

Men så jävla dum blev den väl inte ändå? Den är väl inget över sig precis, men jag fick till och med höra att den var fin! Tills nästa år ska jag dock lära mig hur man binder ihop en krans på riktigt…

Ny servis

2014-06-24 21:41:01

Köpte den här söta plåtservisen till Novalie nu när hon fyllde år!

Beställde den från en sida på nätet. Men bara efter att hon lekt med den en dag gick en utav kopparna sönder. Hon har haft en liknande servis innan (fast i en annan färg), och den gick aldrig sönder trots att hon slitit den med hälsan, så jag hoppas att det bara var otur. Hur som helst så ringde jag företaget där jag beställde den ifrån och berättade, och nu är en ny kopp på väg hit. Det är så skönt med folk som fattar att “kunden har rätt”, och ser det som en självklarhet att man får byta om något går sönder. Värre är det med företag som tänker tvärtom. Det förlorar man bara på i längden!

Jag kommer garanterat att beställa mer saker från den sidan i framtiden, men just nu ska jag försöka hålla tillbaka lite, då vi inte vill köpa på oss för mycket innan vi flyttar. Men jag kan tipsa er så länge: www.ruthgreta.se!

Jag kommer nog att beställa dessa söta väskor därifrån till Novalie sen när vi har flyttat:

Novi 2 år

2014-06-21 18:17:24

Idag har som sagt vårat lilla bustroll fyllt 2 år! Jag gick inte upp innan Novalie vaknade i morse, som jag påstod att jag skulle göra igår kväll. När hon vaknade, så gick jag upp och förberedde frukost och presenter, medan hon fick ligga inne i sängen med Henke och vänta…

Vi har även haft lite kalas idag. Detta året valde vi att bara bjuda de allra närmsta, det vill säga Henkes föräldrar, mina föräldrar och våra syskon och deras barn. Vi kände helt enkelt inte för att ha något stort kalas. Ibland kan jag känna att det bara blir för mycket. För mycket folk, för mycket presenter, för mycket press och stress och för mycket jobb! Och meningen är ju att det ska vara roligt, och inte att man ska känna sig helt förstörd som människa efteråt!

Och jag är helt övertygad om att Novalie är jättenöjd med sin dag!

Midsommar

2014-06-20 22:05:33

Det har varit en lugn och mysig midsommar för våran del i år! Vi har delvis firat midsommar, och delvis förberett inför i morgon, då en viss liten dam fyller två år. Eller “tå”, som hon själv säger. Det är ett sammanträffande att just två är den enda siffran hon kan (eller vill) säga. När hon ser siffror eller bokstäver (för barn verkar ju ha svårt att skilja på det) någonstans så pekar hon och säger “tå”.

Det känns helt sjukt att jag var höggravid (och låg inne på förlossningen) för två år sedan. Och nu, två år senare, sitter jag här med två barn! Och den yngsta är dessutom nio månader snart. Jag har inte riktigt tagit in hur tätt vi fick barn egentligen. Men jag är väldigt glad att jag har den biten avklarad! Graviditet och förlossning är inte min grej, som ni kanske förstått. När Levi kom blev våran lilla familj komplett och jag är inte ett dugg sugen på att skaffa fler barn nu. Jag var inte så sugen på det efter att vi fått Novalie heller, men då kände vi ändå att vi ville ha ett barn till, och då var det bara för mig att “plåga” mig igenom det. Men nu när vi har Levi, den lilla sista pusselbiten som fattades, så finns det inga som helst tankar på fler barn. Jag känner mig nöjd. Och lycklig.

På tal om lycklig. Det är verkligen något speciellt när barnen fyller år. Novalie förstår ju inte så mycket, utan det är nog mest jag som är spänd på att få gå upp och sjunga för henne i morgon, haha. Sen tror jag dock att hon kommer att uppskatta det, även om hon undrar vad fan vi håller på med…

Nej, nu får jag nog gå och lägga mig, om jag ska orka pallra mig upp innan barnen vaknar i morgon! Godnatt, och glad midsommar (för jag antar att den inte är slut än på många timmar, för många av er andra).

Jag har problem

2014-06-18 22:59:58

Jag hatar att gå och lägga mig på kvällen. Jag har svårt att somna och jag har svårt att slappa av. När jag lägger mig i sängen plågas jag av alla möjliga tankar. Jag får ångest i alla dess former. Prestationsångest bland annat. Dåligt självförtroende. Dåligt samvete. Vad jag tänker på går i perioder. Ibland har det varit riktigt jobbiga tankar, sånt som folk säkert förstår att man mår dåligt över om man ligger och tänker på. Men den senaste tiden har jag mått dåligt över så otroligt löjliga saker.

Vi kan ta ett exempel på vad jag känt prestationsångest över den senaste tiden. Ni vet barnstolarna som vi gör? När vi hade levererat en stol för ett tag sedan, låg jag i flera dagar och funderade på vad de som köpte den tyckte. Jag kunde inte känna mig helt nöjd över stolen och låg och mådde dåligt över att jag visste med mig att den var någon millimeter sned på ett ställe. Till slut hade jag ältat så mycket tankar om den där jävla stolen att jag börja inbilla mig att den skulle falla ihop om någon satte sig på den. Och så vet jag ju egentligen innerst inne att det inte är. Jag skulle inte kunna med att sälja något som jag själv inte tror på. Men jag är sån jävla perfektionist att jag egentligen inte borde syssla med såna saker som stolarna, för jag blir aldrig nöjd.

En annan grej som jag mådde dåligt över för ett tag sedan, var en intervju jag gick på för en utbildning som startar till hösten (som jag inte kommer att komma in på). Först fick man göra ett skriftligt test och sedan fick man gå på en kort intervju. När jag gick därifrån så kändes det helt okej. Men ju fler timmar som gick efter intervjun ju mer fick jag chansen att älta det, och efter ett tag kände jag ungefär som jag kände med att stolen skulle falla ihop. Det vill säga att jag gjorde så jävla dåligt ifrån mig, att jag kände att jag kanske kommer in, om typ alla andra som sökte utbildningen dör.

Ja-a. Vad finns det mer på listan över helt orelevanta saker att må dåligt över? Jo, just det ja. Loppisen vi stod på för ett tag sedan. Vi har gjort oss av med en hel del grejer det senaste, med tanke på att vi ska flytta och inte vill ha med oss för mycket. Mycket som man har haft liggandes i garderober och förråd är ju sånt som man har fått, och som man inte har hjärta att göra sig av med. Men som man å andra sidan vet med sig att man inte kommer att använda. För man byter stil, man byter smak. Man växer ur. Man kan helt enkelt inte spara allt. Och även om det kändes jobbigt att ta beslutet att göra sig av med en del saker, så trodde jag att det skulle kännas bättre efteråt. Det gjorde det inte. Det kändes förjävligt. Det känns förjävligt fortfarande. Jag har helt enkelt fruktansvärt dåligt samvete. Trots att jag vet med mig, eller i alla fall tror, att det egentligen bara är jag som bryr mig.

En annan sak som jag mår dåligt över i mellan åt, som jag nämnt tidigare, är saker jag skriver här, i bloggen. Jag ångrar mig. Ibland redan innan jag trycker på “publicera”. Jag får dåligt samvete (återigen). Jag är rädd att folk ska missuppfatta mig, störa sig på mig eller tycka illa om mig.

Jag har funderat på att söka hjälp för mina problem. Alltså gå till en psykolog eller något. Men så ser jag framför mig hur det skulle se ut. “Och vad är det som tynger dig då?”. “Nä, jag gjorde en barnstol som var en millimeter sned på ett ställe och så sålde jag lite gamla grejer på loppis!”. Haha, det är liksom inte problem det jag har. Eller, problem har jag uppenbarligen. Men det är inte det som jag mår dåligt över som är problemet, utan det är snarare att jag mår dåligt över såna saker, som är problemet…

Jag har kommit till insikt

2014-06-18 19:16:17

Idag när jag satt hos frisören och bläddrade i tidningar så fick jag upp ett reportage om hudcancer. Det handlade om hur farligt det är att sola för mycket och hur hudcancer ökat de senaste åren, framförallt hos unga tjejer. Det där är dock ingen nyhet. Jag har läst liknande reportage förr. Jag har hört folk säga det förr. Det är väl allmänt känt att det är farligt att sola för mycket? Men även om folk försökt få mig, och andra som också solar för mycket, att förstå, så har jag aldrig riktigt tagit in det. Delvis för att det nog är svårt att förstå innan det är för sent, och delvis för att samhället ger oss dubbla budskap. Det är inte direkt kritvita modeller som man ser göra reklam för bikini och underkläder på teven och i tidningar. Det är snarare tvärtom, väldigt solbrända tjejer. Idealet är att vara brun. Och någonstans tänker jag, att om alla andra solar så jävla mycket utan att få hudcancer, så kan väl jag också göra det!

När jag var mellan 14 och 18 solade jag som en jävla idiot. Jag var för det mesta solbränd året runt, efter allt pressande i solariet. Till en början såg det rätt bra ut, men jag vet att det under en period verkligen gick för långt. När jag gick i 8:an var det till och med ett par killar i klassen som sa till mig att det inte såg snyggt ut längre, att jag solat för mycket. Just då förstod jag inte dem, men nu när jag tänker tillbaka på det och ser mig själv framför mig, så förstår jag precis vad de menade. Jag såg ju fan ut som en vandrande brännskada till slut. Röd och flagning, men ändå fortsatte jag att lägga mig i den där cancergrillen. Jag är till och med nu, flera år efteråt, rädd att jag ska få cancer utav allt solande från den tiden. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men enligt hudläkaren i reportaget som jag pratade om, så kan man få cancer flera år efter ett tillfälle då man bränt sig ordentligt i solen.

Men, som rubriken lyder, jag har kommit till insikt. Det hände inte över en natt, och jag solar nog fortfarande för mycket. Men de senaste åren har jag börjat tänka till mer vad det gäller solandet. Jag smörjer nästan alltid in mig när jag ska sola, och jag känner inte att jag måste sola för att det är fint väder ute (vilket jag alltid kände förr). Jag använder visserligen solskyddsfaktor 10 och kan fortfarande ligga och pressa i flera timmar, men enligt rekommendationerna så ska man ha solskyddsfaktor 50 och sitta i skuggan (typ), så jag har fortfarande en lång väg att gå....

I reportaget så stod det att det var två grupper (inom kategorin unga tjejer), som var undantag för ökningen av hudcancer. Den ena kommer jag faktiskt inte ihåg, men den andra gruppen var småbarnsföräldrar. Som ni vet är jag ju småbarnsförälder och jag tror verkligen att det hänger ihop med att jag börjat tänka över mina solvanor. Delvis så kan man ju inte sola lika mycket längre, men framförallt så värderar man sitt liv på ett helt annat sätt när man får barn. Livet får en ny mening (eller en mening överhuvudtaget). Man går från att ha varit odödligt (eller åtminstone trott det i alla fall) och struntat i vad man råkar ut för, till att helt plötsligt vara en viktig person. Innan jag fick barn var jag inte rädd för att dö. Visst hade jag då lämnat efter mig en pojkvän och en familj i sorg om jag hade dött. Men skulle jag dö nu, skulle jag lämna två oskyldiga, förtvivlade barn efter mig. Som inte skulle förstå. Som skulle sakna, och som skulle få växa upp utan sin mamma. Tanken av att se Novalie stå i sin säng på kvällen, gråtandes och skrikande efter mamma, om jag skulle gå bort och inte kunna finnas där för henne, är hjärtskärande. Jag får inte dö. Jag har aldrig känt så förut. Och jag får absolut inte dö på grund av att jag själv valt att ligga och pressa i solen! Det betyder indirekt, att jag tycker att det är viktigare att vara brun, än att finnas kvar i livet för mina barn så länge som möjligt. För jag vet ju att det är farligt! (Anledningen till att jag tog Novalie som exempel här ovan och inte Levi, är för att han helt enkelt är för liten för att förstå. Jag kan inte se han framför mig i den situationen, även om jag tror att han också skulle sakna mig om jag försvann, på sitt sätt.)

Efter att jag var klar hos frisören idag, gick jag till Åhlens och köpte brun-utan-sol. Jag hade redan en annan sort hemma, och använder det då och då. Trots att det är sommar. Det är såklart inte samma sak som att sola, men det framkallar, så vitt jag vet, inte hudcancer i alla fall.

Den här fick det bli!

Minns att jag använde den en hel del för flera år sedan, och då var jag väldigt nöjd i alla fall. Själva krämen är brun, så man ser vart man har tagit någonstans, vilket alltså förhindrar att det blir ojämnt (men det tar ändå flera timmar innan det “sätter sig” och man duschar inte bort det med en gång, utan den fungerar helt enkelt som en vanlig brun-utan-sol). Tror dock att det är lite glitter/skimmer i den, vilket alla kanske inte gillar, men jag störde mig inte på det i alla fall. Den kan jag varmt rekommendera. Och jag kan också, som ni säkert förstår av inlägget att dömma, rekommendera att inte sola så jävla mycket!

Winnerbäck - så jävla bra

2014-06-12 21:25:53

Igår var vi (jag, Henke, Sofia och pappa) i Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Det kändes helt overkligt när han klev in på scenen, och trots att jag sett honom live innan, så kändes det som första gången. Han var så jävla bra! Det var så bra, att man nästan glömde av att man hade varit tvungen att stå och kolla på Weeping Willows i en och en halv timma först. Det var med andra ord värt väntan, och alla gäspningar i takt till förbandet. Det är säkert inga fel på Weeping Willows, men de spelade ingen musik som man kom igång till direkt. Nu tänker säkert ni, som är skeptiska till Winnerbäck, att inte han heller gör det. Men där har ni fel. Det är ett jävla drag i många utav hans låtar, och höjdpunkten igår var helt klart “solen i ögonen” som fick hela stället att sjunga med!

Det var sammanfattningsvis en helt sjukt bra kväll, och jag är så glad att jag har frälst min andra hälft. När vi träffades för 4 år sedan tyckte han inte om Winnerbäck, men nu, 4 år senare, går han ifrån en konsert med honom och säger att han inte kan fatta hur bra det var, och att det inte kan bli bättre! Jag är så stolt över att han har kommit till insikt!

Nytt

2014-06-12 18:10:55

Köpte två nya toppar igår. Jag älskar att jag inte behöver anpassa mina kläder efter en stor badboll till mage längre. Nu var det visserligen över 8 månader sedan jag var gravid senast, men jag har fortfarande inte riktigt greppat att jag faktiskt är smal igen!

Topparna kommer från Bikbok. Älskar båda två!

Ny (gammal) spjälsäng

2014-06-10 21:29:31

Jag har funderat på att skaffa en ny spjälsäng till Levi (just nu sover han i vagga och den som det var tänkt att han skulle ha sen sover Novalie fortfarande i), men i och med att vi redan har en som funkar bra så har jag inte orkat lägga så mycket energi på det. Den vi har nu är från Ikea, och som sagt, inga fel på. Men igår fick jag syn på en annons där en tjej skänkte bort en gammal spjälsäng. Så jag slog till! Henke var och hämtade den förut, men den levde väl inte riktigt upp till förväntningarna. Modellen och sådär var det inga fel på, men jag trodde att den var vit, men den var mer grå/grön-dassig. Ingen jätte festlig färg med andra ord, men det problemet går ju lätt att lösa med lite färg, så jag är riktigt nöjd över sängen i alla fall!

Den ska bli vit med lite slitage, och så ska jag bädda med ett par jätte söta sängkläder som Levi fick på sin namngivelse. Jag tror att det kommer bli jättefint!

Loppmarknad

2014-06-10 19:51:38

Jag stod på loppmarknad i helgen och sålde gamla saker. Det var en… speciell upplevelse. Eller ja, en rätt ångestladdad upplevelse faktiskt. Såhär i efterhand i alla fall.

Jag hade planerat och tänkt ut ungefär hur jag ville ha det, och ungefär vad priserna skulle ligga på. Men när vi väl kom dit och det satte igång så tappa jag det lite grann. Vi hade bestämt att vi skulle sälja saker billigt, eftersom vi hade mycket vi ville bli av med. Men såhär i efterhand känner jag att jag sålde en del saker alldeles för billigt. Jag hade inte räknat med att folk skulle vara så jävla fula! Och så in-i-helvete snåla. Visst att man vill fynda när man går på loppis, men en del vill fan ha sakerna helt gratis. Och jag är lite arg på mig själv att jag lät en del folk pruta ner sakerna så mycket. Det är inte själva förlusten av pengar som svider (för vi fick trots allt ihop rätt mycket), utan det är stoltheten man svalde, och att man nästan gav bort saker till äckliga människor som inte ens kunde tänka sig att betala 10 kronor (för något som var värt flera hundra), utan prompt skulle ha ner det till 5 kronor istället. Jag förstår mig inte på en del människor alltså.

Och det där med att vilja ha sakerna gratis. En del tog sig också friheten att faktiskt ta det helt gratis. Alltså snodde saker. Vi sålde en gammal dunväst av märket Peak Performance. Jag hade den när jag var 15 och den var inte mycket för världen nu (även om den var dyr när jag köpte den). Vi begärde bara en tjuga för den, men gubben som kollade på den ville inte ha den för det priset (?), och några minuter senare var den “spårlöst försvunnen”. Vad är det för jävla människor? 20 spänn är absolut ingenting för en sån väst, och ändå tar han den istället. Jag bryr mig som sagt inte så mycket om pengarna, 20 kronor kan jag vara utan. Men vad är det för jävla sätt? Hur jävla snål kan man egentligen bli?

Men man lär sig av sina misstag. Nästa gång jag står på loppis ska jag inte vika mig lika lätt för en del människors fula prutningar, och istället för att gå med på löjligt låga summor för fina saker, så ska jag be dem dra åt helvete. För lite så känner jag just nu. Vi var till och med med om några kärringar som hade köpt saker av oss, och som kom helt upprörda tillbaka, och ville lämna tillbaka sina saker. Vilket dem också till slut fick, för att jag inte orkade att de skulle ställa till någon jävla scen. Men allvarligt talat, vad är det med folk? Tror de att det är någon jävla butik med bytes- och ångerrätt eller? Och det dem köpte var dessutom sjukt billigt, så om de nu inte ville ha sakerna, kunde de väl bara gjort sig av med det? Hur fan kan man ens med att komma tillbaka? Jag borde bett dem dra åt helvete också egentligen.

Ja, som ni hör får man vara med om en hel del när man står på loppis. Och nu har jag lite mer kött på benen inför nästa gång (om det blir någon). Tills nästa gång kommer jag vässa armbågarna kan jag säga, och inte vika mig så jävla lätt för tattarna.