To die for light pink

2014-05-28 06:09:19

Efter väldigt mycket beslutsångest valde jag den ljusrosa bikinin! Det känns som att jag gjorde rätt val (mellan denna och den vita med turkos spets). Men nu har jag börjat fundera på den helvita istället… Haha. “Det här börjar bli sjukt” för att citera Henke, om mina jävla överläggningar av vilken bikini jag ska välja. Snart har jag hela sortimentet hemma, så om det är någon annan som velar mellan färg och storlek så är det bara att komma hit och prova!

Jag tog storlek M i överdel och S i underdel. I vanliga fall har jag S/36 på trosor och C/D-kupa, så deras storleksguide stämde ganska bra (ändå var jag dum och valde L på överdelen först). Anledningen till att jag fortfarande funderar på att byta till en annan färg (och ja, man får byta fast att man provat den, så länge skyddsplasten är kvar) är att denna kanske är lite väl rosa och gulligull? Ni som läser nu undrar säkert “Herregud! Har hon inte värre problem än såhär?”. Och nej, jag antar att jag inte har det…

Födelsedag och ny lägenhet

2014-05-26 18:16:10

Idag har vi firat Henke som fyller 28 år! Det har dessutom blivit klart att vi ska få flytta till en 4:a om två månader, så det har funnits fler anledningar att fira! Egentligen hade jag tänkt överraska Henke med någon god middag, men eftersom det har varit så himla fint väder gick vi bort till en lekplats och dukade upp picknick istället, medan Levi sov i vagnen och Novalie lekte fridfullt. Eller ja, det var tanken i alla fall. Men Levi låg mest och gnydde i vagnen och Novalie hällde ut sitt paket med småkex över hela filten, klämde på sin festis så det kom dricka överallt, bet ett bett på alla jordgubbar och la tillbaka, och så vidare… Men vet ni vad? Det var hur mysigt som helst ändå. Det där hör liksom till när man har barn! Både jag och Henke fick nog lite “perfect-moment”-känsla idag på picknicken. Det var ju gött väder, god mat, underbara barn, Henke uppskattade sin present mycket och på toppen av allt fick vi beskedet om den nya lägenheten idag!

På tal om lägenheten. Det är alltså en 4:a, på 110 m2. Just nu bor vi i en 3:a på 67 m2. Det är mycket jag gillar med våran nuvarande lägenhet, framför allt att den är nybyggd och fräsch. Lägenheten vi ska flytta till har inte alls samma standard, men den är å andra sidan 40 kvadratmeter större och så ligger den mer barnvänligt. Kanske inte i ett område som vi hade tänkt oss från början, men när vi var där och kollade på lägenheten så gillade vi det. Och tillbaka till det där med standard. Det viktigaste är ju inte att det är parkettgolv och helkaklat badrum, utan att det finns mer utrymme för barnen, att de får varsitt rum, och att man kan gå utanför lägenheten utan att behöva oroa sig för att barnen ska bli överkörda på grund utav trafiken. Det är lite mer radhuskänsla över den nya lägenheten och det gillar jag! Samtidigt är det alltid kul med förändringar. Jag och Henke har ju flyttat ett par gånger under tiden vi har varit tillsammans, och det är kul med lite miljöombyte i mellan åt. Nu menar jag inte att vi ska flytta runt i all evighet. Men vi båda är i alla fall spända på att flytta nu och ser fram emot det!

Jag vet att jag har en del bekanta som varit intresserade utav våran lägenhet om den blir ledig. Jag pratade med hyresvärden idag, och tyvärr så verkade det som att han redan hade folk på kö, så det blir nog svårt för mig att “ge” den till någon jag känner…

Min present till Henke!

Söndag

2014-05-25 18:24:38

Det har varit en händelserik dag! Eftersom det är morsdag, så har jag blivit uppvaktad av min familj, och eftersom Henke fyller år imorgon så har vi haft hans familj här på lite fika. Jag har dessutom varit och kollat på min systerdotter Ottilia, som har haft dansuppvisning. Hon var så nervös innan, grät och ville inte gå upp på scenen. Men när det väl var dags för hennes grupp, gick hon upp och dansade som om hon aldrig gjort något annat! Det var inte ett torrt öga i våran släkt…

Dagen i bilder:

En jättefin fotlänk som jag fick utav mina hjärtan idag!

Jag gick upp 7 i morse för att skala 2 kg räkor… (hade dock inte gått upp så tidigt om det inte vore för att Levi väckte mig). Men det var det värt för räkmackorna blev väldigt goda!

Novalie och Ella har fattat tyckte för att pussa varandra, och gör det gärna många gånger, med skratt och fniss i mellan!

Såhär har jag sett ut idag!

Och här är våran lilla dansprinsessa!

Shopping

2014-05-24 20:27:31

En utav nackdelarna med att ha mig som flickvän är mina impulsryck jag får ibland. Oftast handlar det om kläder (eller något annat man kan köpa) som jag känner att jag måste köpa nu, nu, nu! Idag fick jag ett sånt ryck. Vi var inne på H&M i Alingsås och jag fick syn på, och provade, ett linne. Jag kände att det linnet var exakt vad jag var ute efter! Men det var fel färg. Vitt i all ära. Bröst i all ära också, för det var så genomskinligt att jag lika gärna hade kunnat gå utan linne (men jag köpte det ändå, i hopp om att hitta någon snygg bh/bikini/topp att ha under). För övrigt var det så litet också, att Henke frågade om det var till mig eller Levi när jag gick runt med de i affären.

Linnet fanns alltså bara i vitt, och jag kände att jag ville ha det i alla färger. På H&M’s hemsida var det helt och hållet slutsålt, så jag kände att det bara fanns en sak att göra. Åka till Borås. Jag fick langa fram min fjäskigaste sida, och lova Henke guld och gröna skogar, bara vi åker till Borås! Han var inte svårövertalad (som vanligt) och vi åkte mot Borås!

Allt för detta lilla tygstycke…

Varför räkna barns ålder i månader?

2014-05-23 13:22:26

Varför svarar man i månader när man pratar om sina barns ålder? Och när slutar folk egentligen att göra det? Jag slutade att ange Novalies ålder i månader när hon blev 1 år. Om någon frågade hur gammal hon var när hon var till exempel 1 år och 4 månader, då svarade jag just “1 år och 4 månader”. Inte 16 månader (fick räkna i huvudet för att ens komma fram till att 1 år och 4 månader motsvarar 16 månader). För en som mig, som är extremt dålig på huvudräkning är detta rätt förvirrande ibland. Jag förstår inte ens varför man ska svara så exakt. “Hon är strax över ett år” tycker jag fungerar alldeles utmärkt att svara om en så kallad “16-månaders”, eller “snart ett och ett halvt”. Men jag vill inte klandra någon. Även om jag tycker att det är konstigt, så är det ju ett allmänt “fenomen”. Det är ju inte bara mammor och pappor som räknar i månader, utan det heter ju till exempel “18-månaders kontroll” på BVC. Jag tycker att det borde heta 1,5 års kontroll! Inte för att det spelar så jävla stor roll egentligen, men man anger ju inte direkt sin egna ålder i månader. Tänk om någon skulle fråga mig hur gammal jag är, och jag svarar 288 månader (var tvungen att räkna på miniräknare för att få fram hur många månader det går på 24 år, nu är jag ju visserligen inte exakt 24 år men ni fattar grejen). Då skulle den personen få känna på hur det känns för mig varje gång en förälder svarar “15,17 eller 19 månader”.

Som sagt, upp till ett års dagen är det förståeligt (då är det ju månader som gäller), men efter det? När slutar man om man inte slutar efter ett år? Två? Tre? Det kan ju bli en jävla massa månader att hålla reda på då...

När man är gravid borde man dock räkna i månader. Men då räknar man i veckor istället! Har man aldrig varit gravid själv, och man frågar någon annan gravid hur långt gången hon är, så frågar man ju alltid "Vilken månad är du i?" (det gjorde i alla fall alltid jag innan). Men en gravid kvinna har oftast ingen aning. "Hmm, månad? Jag är ju i vecka 25...". Det är konstigt det där... Varför ska man krångla till det så mycket för?

Fredagstankar

2014-05-23 12:48:27

Är det bara jag som blir extremt kissnödig varje gång man varit ute och börjar närma sig hemmet? Eller är det något “inbyggt” som alla människor känner? Det slår aldrig fel. Varje gång jag kommer innanför dörrarna till trapphuset och ska ta mig upp med hissen (eftersom jag har vagnen med mig), håller jag alltid på att kissa ner mig. Men jag känner mig aldrig kissnödig innan, utan det kommer från ingenstans, så fort min kropp känner av att vi snart är hemma. Höll precis på att kissa ner mig när jag skulle hem från stan nämligen, det var därför jag kom att tänka på det…

Barnen har somnat i vagnen, och nu sover båda samtidigt. Dagtid. Det har inte hänt sen… aldrig någonsin förut! Så jag passar på att njuta utav lugnet en stund. Och utav att äta lunch i lugn och ro. Missförstå mig rätt. Det kan vara jättemysigt att äta lunch med barnen (faktiskt), även om det innebär en hel del jobb. Men ibland är det skönt att bara äta utan att det flyger mat över hela köket.

Dagens lunch är gårdagens rester, vegetarisk lasagne! Vegetariskt är underskattat tycker jag, det kan vara riktigt gott, och ofta billigare än annan mat också.

To die for swimwear

2014-05-22 09:33:15

Jag önska att jag kunde inleda det här inlägget med “Äntligen har den kommit!”, men istället känner jag lite “Fan, det här var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig…”. Jag pratar om bikinin som jag beställde från To Die For för ett par veckor sedan.

Eftersom jag inte har blivit sponsrad och fått bikinin gratis (som nästan alla andra bloggerskor), så kan jag, till skillnad från dem, vara ärlig! Först och främst var färgen en besvikelse. På bilderna ser denna bikinin mörkrosa ut, men i verkligheten är den neonrosa. Det är också den största anledningen till att jag kommer skicka tillbaka den. Sen tyckte jag att spetsen var lite jobbig, för man behövde liksom hålla på och vika ner den på trosorna, så att den inte vek sig dubbel liksom. Och storlek var inte heller bra (det kan ju visserligen inte dem rå för). Jag tog L i överdel men den var alldeles för stor för min smak! Jag har C/D-kupa i vanliga fall och brukar ha L på bikiniöverdelar annars.  Underdelen satt dock bra! Man fick snygg rumpa som dem lovar, och S passade jätte bra på mig. Hade absolut inte kunnat ta en storlek mindre, för då hade det blivit stringbikini!

Först kände jag bara för att skicka tillbaka den rakt av. Men nu funderar jag på att byta till en annan färg…

Kan inte bestämma mig om jag ska ta denna istället…

... eller denna!

Bränd

2014-05-21 20:34:17

Jag hade tubtopp på mig idag, för att undvika fula ränder efter solen.

Jag föredrar visserligen det här (se bilden nedan) framför ränder efter linne eller bh-band. Men det är ändå ingen höjdare faktiskt…

Jag övervägde att smörja in mig med solskyddsfaktor innan jag gick ut, och såhär med facit i hand borde jag ha gjort det! Jag brukar vara väldigt duktig på det annars, men idag gjorde jag en miss helt enkelt.

Att gå ut med två barn

2014-05-21 14:14:20

Herregud, vilket projekt det är att ta sig utanför dörrarna med två barn!

För ett tag sedan när jag var mitt uppe i paniken, svetten och skriken och inte riktigt visste i vilken ände jag skulle börja i, sa min mamma något i stil med “Vad är det som är så jobbigt? Det är väl bara att ta på dem kläder och gå ut?”. Det kanske ska tilläggas att min mamma fick fyra barn inom loppet av fem år. Så hon om någon borde veta. Men vi kanske var änglabarn jag och mina syskon? Den teorin spricker dock rätt fort när jag kommer att tänka på hur många gånger mina föräldrar har sagt att Novalie är en kopia av hur jag var när jag var liten. Har man ett barn som är som Novalie, så spelar det ingen roll hur lugna och fina de andra är. Man har fullt upp helt enkelt.

Men tillbaka till frågan som min mamma ställde. Vad är det då som är så jobbigt? Jo, det ska jag tala om. För det första, det tar tid! De få gångerna jag lämnar lägenheten utan barn får jag en chock nu för tiden. Då är det bara att ta på sig kläderna och gå! Men med barnen alltså... Först och främst så är det blöjbyten. Två barn innebär i princip två blöjbyten var innan vi hinner iväg någonstans. Varsin kissblöja och varsin bajsblöja. Att bajsa passar barnen dessutom oftast på att göra när man tagit på alla kläder och satt dem i vagnen. Så det är helt enkelt bara att ta av allting och göra om hela proceduren en gång till. Jag måste se till att skötväskan innehåller termos med varmt vatten, nappflaska, vällingpulver, extrakläder, blöjor, våtservetter, underlägg för blöjbyten med mera… En del grejer kan jag i för sig lägga dit i förväg, men jag måste alltid dubbelkolla och en del grejer går ju faktiskt inte lägga dit i förväg, så som varmt vatten till exempel. Ni hör att det mesta fokuset ligger på barnen, och mitt i det här så ska man lyckas hinna med sig själv också! Och det är inte direkt att all packning, all påklädning och alla blöjbyten sker till ljudet av någon ljuvlig musik precis, utan oftast är det minst en unge som gallskriker i bakgrunden, eller om man har tur, bara ligger och smågnyr lite stressande. Är det dessutom vinter behöver barnen en jävla massa kläder, och oftast vet man inte själv hur mycket man ska ta på dem, “Blir det här för varmt? Eller för kallt?”. Är det sommar så ska dem smörjas in med solkräm, det ska på solhattar och kepsar och tunna kläder som varken ska vara för varma eller för kalla. Det är alltid tusen saker att tänka på.

Så nej, det är inte bara att ta på dem kläder och gå. Jag tror att min mamma har glömt av hur det var… Men hur jobbigt den än är, så är det självklart värt det. Och man kommer in i det. Eller ja, man kanske inte kommer in i det, för hur mycket jag än tänker att jag inte ska stressa upp mig, så gör jag det i alla fall. Men man vänjer sig vid att det är så det är. Man vet om och accepterar att det tar tid helt enkelt.

Tisdag

2014-05-20 19:41:22

Tänkte skriva ett inlägg tidigare idag, men internet fungerade inte. För att fixa det, så gjorde jag som jag brukar. Det vill säga, drar ut sladdar, slår och rycker och vrider och blåser på våran jävla router! Och det fungerar (oftast, dock inte idag). När inte internet har fungerat tidigare så har jag alltid frågat Henke vad jag ska göra. “Ta ut sladden ur routern och sätt in den igen, och vänta i fem minuter”. Efter att ha gjort det ett x antal gånger, med mitt fruktansvärt dåliga tålamod och utan resultat, gick jag helt enkelt på metoden som jag skrev om här ovan. Vem sa att våld inte löser några problem? Det brukar i alla fall lösa våra internetproblem alldeles utmärkt! Men som sagt, inte idag. Problemet var enklare att lösa än så. Novalie hade dragit ur kontakten… Det borde ju vara det första man kollar, men jag hade inte en tanke på det!

Annars då? Jo, det känns som att jag har kommit in i klimakteriet, för jag är fan varm jämt. Eller blir väldigt lätt i alla fall. Just nu tror jag dock att det har med vädret att göra (har ju varit jävligt fuktigt de senaste dagarna). Så fort jag ska någonstans så är det oftast en bit att gå, och jag blir jämt lika jävla varm. Jag trodde att det hade med graviditeterna att göra (för jag har ju varit gravid rätt mycket det senaste), men det har inte blivit bättre nu när jag inte är gravid, snarare tvärtom… Om ni ville veta menar jag. I vanliga fall hade jag blivit överlycklig vad det till exempel gäller morgondagens väderprognos, det vill säga 25 grader och strålande sol, men nu för tiden är såna besked mest ångestladdade….

Jag kan också passa på att slå ett slag för Linas matkasse. Vi körde ju på det en hel del förra året, men har haft ett litet uppehåll på grund utav att vi tycker att det var lite dyrt. Nu fick vi en kasse av misstag, för att jag glömt att avboka den. Men de veckorna vi har Linas matkasse är fan de enda veckorna vi äter riktigt bra mat. Vi har i för sig ätit rätt nyttigt det senaste, men verkligen inte varierat. Kassen kostar visserligen 789 kronor (för 5 rätter), men oftast är det verkligen värt det!

Idag var det rostbiff och ungsrostad potatissallad på menyn! Vet inte om det berodde på att jag var jävligt hungrig, men det var väldigt gott.

Passar på att slänga in en bild på mig också!

4 år

2014-05-18 19:10:50

I torsdags var det fyra år sedan jag och Henke blev tillsammans! Fyra år låter jävligt långt, men när man tänker på att vi hunnit skaffa två barn under den tiden så känns det genast ganska kort ändå... För att fira detta var vi ute och åt i fredags (kände hellre för att ta det på fredagen, sen var det ju dessutom medlemskväll på gymmet i torsdags och det ville man ju inte missa…). Vi var på samma restaurang som vi åt på för nästan exakt fyra år sedan (fast då var det för att fira Henkes födelsedag). Som ni hör är vi rätt dåliga på att gå ut och äta spontant, utan det blir oftast bara av när det är någon speciell dag. Men det ska vi försöka ändra på! “Det här får vi göra oftare”, som man brukar säga (och inte bara om restaurangbesök utan om allt möjligt). Och sen tar det likt förbannat lika lång tid innan man gör det igen i alla fall…

Bild från i torsdags!

Mitt temperament

2014-05-15 19:21:27

Efter att ha läst det förra inlägget jag skrev kände jag att det blev rätt tydligt var min dotter har fått sitt kända humör och temperament ifrån. Jag har som sagt jävligt lätt att blossa upp, men jag är inte en sån som startar bråk eller tjafs och jag söker mig absolut inte till det.

Jag har alltid varit blyg. Jag har alltid varit den där tysta tjejen som knappt vågar räcka upp handen i klassrummet. Jag har med andra ord aldrig tagit speciellt mycket plats. Men jag har aldrig varit en tönt! Jag har alltid stått upp för mig själv. Hur blyg jag än har varit så har jag alltid sagt ifrån när jag tyckt att någonting varit fel. Jag säger vad jag tycker och jag säger ifrån när jag eller någon i min närhet blir orättvist behandlad! Det är något jag faktiskt är stolt över, även om det kan bli lite fel ibland, till exempel när jag säger dumma saker och sjunker till samma nivå som personen jag säger det till. Men hellre det än att hålla käften! Visst hade jag kunnat säga bättre saker till tjejen som gjorde mig förbannad idag. Men jag är glad att jag sa någonting överhuvudtaget, att jag visa för henne att jag inte tyckte att hennes beteende var okej (sen kanske inte mitt beteende heller var så jävla bra, men jag hade aldrig någonsin betett mig så mot någon som inte förtjänat det)!

Så som jag kände idag när jag blev upprörd är precis samma känsla som jag fick ibland när jag spelade fotboll för en herrans massa år sedan. Jag skulle nog säga att jag är ganska lättprovocerad! Det har allt dykt upp ett och annat finger från min sida i fotbollen också, och en och annan fot som sparkat på vattenflaskor och en och annan svordom från min mun. Det har med andra ord blivit ett och annat rött kort, och det var mitt temperament som fick mig att till sist sluta spela fotboll.

Hur som helst. Jag är glad att jag faktiskt kan säga ifrån och att jag inte är den som sitter och biter ihop eller inte vågar öppna käften. Sen kan jag helt klart öva på mitt sätt att säga det på. När en tjej drog mig i tröjan under en fotbollsmatch till exempel (min sista match faktiskt, och ni kommer snart förstå varför), så kallade jag henne “kinesfitta”. Det var kanske inte det bästa ordvalet jag gjort. Men jag kan försvara mig med att jag fick blackout och att jag faktiskt inte minns att jag kallade henne för det. Det fick jag reda på i efterhand… Men jag minns i alla fall att jag gav henne en rak höger. Om vi ska slå ett slag för mitt minne, menar jag.

Nej, nu känner jag att det är dags att avrunda det här inlägget. Innan listan på dumma saker som jag har gjort och sagt blir jävligt lång… Ni som inte känner mig kan ju tro att jag är ett psykfall och det vore ju inte kul.

Den värsta sortens morsor

2014-05-15 15:24:59

Man har sett deras åsikter på nätet, man har förstått att de existerar. Men jag har haft turen att inte stöta på någon i verkliga livet innan. Jag pratar alltså om mammor. Och inte vilka mammor som helst, utan såna som inte kan låta bli att lägga sig i hur andra uppfostrar sina barn.

Jag var på lekplatsen tillsammans med Sofia, Magnus och våra barn tidigare idag. Jag och Magnus satt på en bänk vid barnvagnarna och Sofia var och lekte med Ottilia och Novalie. Ni som känner Novalie vet att hon har ett jävla humör, och när Sofia gick ifrån gungorna som dem var vid, och bort tills oss istället så blev Novalie sur och satte sig på marken och börja grina. Jag tog inte upp henne med en gång, för det hjälper liksom inte när hon är på de humöret. Ibland är det helt enkelt bäst att bara låta henne vara. Då kommer det en annan mamma springandes mot Novalie, och gapar till oss “Men ser ni inte att hon är ledsen eller??”. Då sa jag till henne att det var mitt barn, och förväntade mig ett svar i stil med “Jaha, jag visste inte det”. Men istället tittar hon på oss och säger “Men allvarligt talat!”, precis som att jag vore dum i huvudet för att jag inte tog upp henne. Jag blev så jävla förbannad.Det bara koka inom mig, jag kunde inte hålla mig och sa “Sköt dina egna barn istället… din jävla bitch!”.

Hon gick bort till sina vänner och jag såg hur hon helt upprörd stod och pekade på oss och snackade en massa skit. Jag själv kokade ju som sagt inombords så jag kunde inte låta bli att peka finger till henne. Haha, jag vet. Inte så jätte moget. Men jag är så impulsiv när jag blir arg och har svårt att hantera mina känslor.

Efter att detta hände gick jag iväg med Novalie på lekplatsen och lekte, och då gick Sofia fram till “bitchen” och hennes gäng och skulle försöka förklara varför Novalie var ledsen (vilket inte ens ska behövas för hon ska ge blanka fan i hur jag uppfostrar mina barn). Men då lyssnade hon inte alls på Sofia utan bara yra helt upprört “Hon kallade mig bitch och pekade finger på lekplatsen, framför mina barn!!”. Men vill man inte bli kallad bitch framför sina barn kanske man inte ska bete sig som en heller!

Men nu kommer det värsta av allt. Bara några minuter efter att detta inträffade tänder hennes kompis en jävla cigg. Precis bredvid deras barn. På lekplatsen. Och hon har mage att först kritisera mig för att jag inte tog upp min trotsiga 2-åring när hon grina, och sedan bli fly förbannad för att jag kallade henne bitch framför hennes barn. Men att stå och röka, som är farligt på riktigt, och som dessutom bara riktigt dåliga förebilder gör, det är helt okej? Det säger väl kanske en del om vad det var för jävla morsor också...

Onsdag

2014-05-14 20:33:33

Man har ju fått en hel del utbrott på Västtrafik i sina dagar, och så även idag. Jag skulle ta bussen till en kompis, och stod på hållplatsen med barnvagnen och väntade. När bussen stanna till och jag var beredd att gå på, säger busschaufförskärringjäveln “Du får tyvärr inte plats, det är redan en barnvagn på”. Och inte på något trevligt och sympatiskt sätt utan det kändes verkligen som att hon inte brydde sig ett skit om att inte vi fick plats.  Jag blev rätt ställd och frågade om vi inte i alla fall kunde försöka få på min vagn, men hon sa bara blankt nej, stängde dörrarna och körde iväg. Jag brukar inte använda ordet fitta speciellt ofta men detta var ett tillfälle då det kom väl till pass! Fittkärring. Ursäkta språket, men en del folk borde inte få jobba i närheten utav andra människor. Jag kan köpa att jag inte fick plats på bussen (vilket jag i för sig tror att jag skulle kunnat få om vi hade försökt) men jag köper inte hennes jävla attityd!

Nog om det. Värre saker har hänt (även om det inte kändes så just i sekunden då hon stängde igen dörrarna). Resten av dagen blev faktiskt lyckad, trots att det just där och då kändes som att hon förstörde hela min dag.

En bild på mig från idag!

To die for bikini

2014-05-09 20:52:02

Då var den beställd! Bikinin jag har sett mig själv i när jag försökt motivera mig att komma i form igen. Den har ju florerat på alla möjliga bloggar och jag har velat han den i ett par år nu, men med tanke på att jag varit gravid de senaste två somrarna så har jag väntat med att beställa den.

Men nu är den som sagt beställd och jag kommer väl som vanligt när jag beställt något, gå ner och kolla posten två gånger om dagen. Som ett litet barn på julafton. I vanliga fall kollar jag knappt posten överhuvudtaget. Vi har även ett litet fack för tidningar precis utanför dörren, som det alltid ligger 2-3 tidningar i som vi ignorerar och skiter i att ta in. Min systerdotter på 4 år brukar kommentera dessa och fråga “Ska vi inte ta in posten?”. “Nej” svarar jag då, men har aldrig något vettigt svar på följdfrågan “Varför?”. Och jag blir alltid lika besviken varje gång hon kommer på besök och står med tidningarna i handen när man öppnar dörren, och tar med skiten in i lägenheten, haha.

Hur som helst. Jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar. Och Henke hoppas nog att den är större i verkligheten än vad den är på bilderna. När jag visade en bild på baksidan av underdelen så frågade han helt förtvivlat “Är det där baksidan? Det är ju nästan en stringbikini!”. När jag velade mellan M och L i storlek på överdelen sa han “Du kan ta L på underdelen”, haha.

Det förstår du först när du får barn

2014-05-09 10:31:25

“Livsfarliga fällor låg gömda på lekplatsen. Hemmagjorda konstruktioner med vassa köttknivar grävdes ner i sanden.” Så står det i dagens GT, och man slutar aldrig att förvånas över vilka jävla idioter som går lösa i det här samhället. Det är bara ur en enda synvinkel som jag kan ångra, eller rättare sagt ifrågasätta varför, jag skaffade barn. Jag, som de flesta andra föräldrar, älskar mina barn utöver allt annat. Och när jag ser oskyldigheten, lyckan och glädjen i deras ögon, och den totala ovissheten över allt hemskt som faktiskt händer i den här världen kan jag fråga mig själv hur jag kan utsätta dem för alla risker som ett liv innebär. Hade jag vetat hur jävla orolig man är som förälder så vet jag inte om jag hade skaffat barn. Och med det sagt så menar jag inte att jag inte älskar mina barn, utan snarare tvärtom, jag älskar dem så in i helvete mycket att jag aldrig skulle klara av att se något hemskt hända dem.

Nu syftar jag inte “bara” på köttknivar som någon jävla idiot har stuckit ner i en sandlåda, utan jag syftar på all skit som man får stå ut med att höra om i det här samhället. Vilken förälder fick inte ont i hela kroppen av att höra om 21-åringen som erkände våldtäkt och sexuella övergrepp på flera små barn på en förskola i Kalmar för ett par veckor sedan? Ska man inte ens kunna känna att sina barn är trygga när de är på förskolan?

Att höra om barn som far illa är hundra gånger värre nu när man själv är förälder. Man har närmre till sina känslor på något sätt. Åt alla håll. Samtidigt som jag får ont i hela kroppen av att höra något hemskt, har jag lika nära till glädjetårar av att höra något fint (speciellt när det är relaterat till barn). “Det förstår du först när du får barn”. Vem har inte hört de orden av sina föräldrar i tid och otid under sin uppväxt? Det kan vara världens mest uttjatade mening, men också den mest sanna. Jag trodde aldrig att de orden skulle komma ut ur min mun, men att blir förälder är en helt ny värld av känslor, som man faktiskt inte kan förstå förrän man själv får barn.

Stolarna

2014-05-07 08:43:48

Nu har jag uppdaterat blogginlägget om de personliga barnstolarna! Dels har jag lagt in bild på en ny stol (som jag i för sig kommer att visa er i detta inlägget också), och sen finns det dessutom 6 nya motiv att välja mellan nu! Så om ni är nyfikna får ni helt enkelt bläddra ner några inlägg och kolla det gamla inlägget. Anledningen till att jag inte skriver ett nytt inlägg utan lägger in det i det gamla istället är för att jag vill ha allt samlat på ett och samma ställe.

Här är en bild på en stol, till en tjej, som blev klar i förra veckan!

Min viktnedgång

2014-05-06 21:41:21

Egentligen vill jag inte vara en del av all jävla vikthets som råder just nu. Men tyvärr, i och med mina graviditeter, så har ju jag också dragits med i skiten! Jag vet för första gången i mitt liv hur det är att ha några kilon extra, och framför allt, hur jävla skönt det är att bli av med dem!

Jag har många gånger fått höra “Åh, vad smal du är, det syns inte att du har fött barn! Vad orättvist!”. Men jag vet inte om det är så jävla orättvist. Min smalhet kom inte direkt som ett brev på posten, utan jag har faktiskt fått kämpa för det. Tro det eller ej. Det som kanske kan vara orättvist är att jag nästan aldrig är sötsugen, och mår illa efter att ha ätit typ 3 chips. Så den biten har aldrig varit ett problem för mig. Men jag är å andra sidan väldigt svag för god mat, och jag har verkligen lagt band på mig själv och ätit mycket nyttigare och mindre den senaste tiden (i kombination med träning) för att gå ner de där sista kilona. Hade jag bara suttit hemma på sofflocket och ätit som jag gjorde förr så hade jag vägt minst 4 kg mer än vad jag gör nu (och det är rätt mycket på min lilla kropp).

Den här “före-bilden” har jag lagt ut en gång innan, vilket ledde till att jag mådde psykiskt dåligt efteråt. Jag vill egentligen inte riktigt erkänna för er att jag faktiskt inte är superwoman, som föder barn och fortfarande har bikinikropp direkt efteråt. Men jag har ju redan avslöjat min hemlighet, att jag är fullt mänsklig.

Alltså. Före-bilden är tagen 1-2 dagar efter förlossning, och där vägde jag ca 60 kg. Och efter-bilden är tagen idag, 7 månader efter förlossning, och nu väger jag 52 kg! Nu får jag inte gå ner mer i vikt för Henke. “Det är ju bara ett par bröst och en rumpa kvar av dig”, sa han idag, haha. Jag ser det i för sig som ett bra betyg, för det är ju de kroppsdelarna man vill ha kvar (sen är det väl i för sig bra om man bokstavligt talat har resterande kroppsdelar kvar också, men ni fattar nog vad jag menar)!

Jag kan också passa på att be om ursäkt för valet av underkläder på den första bilden. Nog med att kroppen ser ut som fan, men lite finare underkläder kunde jag väl ha unnat mig själv i den svåra stunden? “Åh, jag ser ur som en jävla flodhäst, vi tar ett par sletna grannypannys på det!”. Hur fan tänkte jag egentligen? Förmodligen tänkte jag inte så mycket överhuvudtaget med tanke på att vi precis var hemkomna från BB, med ett litet mirakel (och jag kanske inte behöver tala om att det miraklet fan inte var min kropp i alla fall). Sen hade man ju dessutom sprängfyllda bröst och niagarafallet i form utav blod mellan benen (alla har det efter en förlossning så ni behöver inte tycka att jag är mer äcklig än någon annan som har fött barn), och då kanske man inte plockar fram sina sexigaste spetstrosor precis!

Helgen

2014-05-04 20:03:07

I helgen har förädringens vindar blåst hos familjen Johannesson/Peszlen. I fredags var jag och syrran ute och käka på kvällen och stannade på restaurangen ända tills borden flyttades undan och det blev nattklubb istället. Det mina vänner har inte hänt på år och dar! Sofia konstatera att det var första gången jag och hon träffades själva en kväll, utan barnen, sen Novalie föddes. Det är illa.

Lilla Levi snart 7 månader har sovit borta för första gången! När jag berättade för Sofia att han skulle sova borta så frågade hon “Jaha, vart då?”. “Nej, han träffa någon brud han skulle sova hos”, svara jag, haha. Himla roligt va? Nej, skämt å sido. Han sov hos sin farmor och farfar. Och jag och Henke fick sova ända till 10 i morse! Det betyder alltså att Novalie också sov till 10, vilket inte hör till vanligheten.

Sist men inte minst har jag köpt nya träningsskor. Det är nog nästan den största förändringen som skett. Eller den mest otippade iallafall. Jag har haft samma träningsskor sedan 2005 ungefär och varit för snål för att lägga pengar på ett par nya. Det känns liksom inte kul att lägga pengar på ett par jävla gummiskor. Men jag kände mig otroligt snygg i mina nya skor när jag gjorde debut med dem på gymmet förut, och skämtade och sa till Henke att alla måste ha kollat och lagt märkte till mina nya, snygga dojor! “Det var nog fler som kolla på dina gamla”, sa han då, haha. Kan stämma.

Några bilder från helgen.

Ny kista

2014-05-04 19:47:23

Vi blev trötta på barnens leksaker som låg överallt och köpte en kista som man bara kan slänga ner skiten i! Har kollat på blocket och sådär efter en ett tag, men inte hittat någon jag velat ha. Tanken var att köpa en träfärgad, billigt, och måla om den. Men nu råkade jag se en annons på en som redan var målad, och väldigt fin. Lite dyrare än vad jag egentligen ville lägga. Men eftersom den som sagt redan var målad så slapp ju jag en del jobb i alla fall!