Gitarr till Levi

2014-04-25 16:05:16

Levi fick en bok i namngivelse-present, men eftersom vi redan hade en liknande (“Boken om mig”) innan, så fick vi kvitto på den så vi kunde byta till något annat. Så här om dan traskade jag alltså in till stan för att byta. Jag var väldigt noga med att kvittot kom med och dubbelkollade flera gånger. Väl framme i affären stod jag länge med beslutsångest om vad jag skulle byta till, men när jag äntligen bestämt mig, tog jag fram kvittot… Och det kändes direkt väldigt tomt. Ett litet kvitto. Det var allt jag hade med mig! Bokjäveln hade jag glömt hemma. Jag hade inte en tanke på att ta med mig boken eftersom jag var så fokuserad på att inte glömma kvittot, haha! Som tur var hann jag aldrig fram till kassan, så jag slapp skämmas. Men det var bara att ställa tillbaka grejerna och traska hem igen…

Idag tog jag dock med mig boken när jag gick in till stan. Och kvittot. Så jag bytte till en liten söt gitarr som Levi får lira på när han blir lite äldre…

Torsdag

2014-04-24 20:37:00

Jag passade Ottilia i några timmar förut idag när Sofia och Magnus var och slängde skräp på tippen.

Novalie lekte med min ögonfransböjare i morse, så jag gick runt och letade efter den när Ottilia var här. Då sa hon, som världens “lillgammlaste” fjortis “Jag har glömt att sminka mig idag!”. “Haha, va? Du sminkar ju dig inte?”, sa jag till henne då (hon är alltså 4 år). “Jo, det gör jag, jag gjorde det igår, när jag var hemma själv!”, svarade hon då. “Vart va mamma då?”, frågade jag. “Hon var på Gekås”!. Haha (dem har varit rätt mycket på Gekås så Ottilia är väldigt bekant med det stället). Men inget utav det hon sa stämde, utan hon var med Sofia i Skövde igår. Hon ljuger alltså ihop sina små historier, och det låter nästan som att hon tror på det själv, haha.

När Sofia och Magnus kom tillbaka från tippen hängde vi lite på lekplasten utanför oss (för övrigt världens fattigaste lekplats). När jag gungade (yes, jag leker också, det är inte bara dem små) kom jag på att jag ville hoppa från gungan sådär som man gjorde när man var liten, och tävlade om vem som kunde komma längst. Så jag tog fart utav bara helvete och flög fram över sandlådan, med alla små barns blickar på mig, haha. Magnus hakade också på med sin speciella hoppstil!

Jag ska väl i för sig inte säga så mycket om speciellt stil, med tanke på bilden längst ner… Jag bjuder på den!

Nya beslag

2014-04-24 19:19:38

När vi köpte en stor byrå från Ikea för ett tag sedan, så tänkte jag att det första jag skulle göra var att byta beslagen på den. Men veckorna (och månaderna) gick och den har fått stå där med sina fula hemnes-belsag (okej, så fula är de inte, men jag tycker att det gör mycket att byta). Men här om dan fick jag syn på en annons på Facebook där en tjej sålde 12 beslag (exakt så många som vi behövde, och exakt de beslagen jag var ute efter) för bara 70(!) kronor. Så jag slog till (hade kostat 400-500 att köpa så många nya).

Har tyvärr ingen före-bild, men de flesta vet säkert hur hemnes-beslagen ser ut. Och för er som inte vet kan jag ge en kort beskrivning: svarta, tråkiga knoppar. Så det är ett tips till er som är som jag, och inte vill att det ska skrika Ikea om möblerna (men ändå handlar möbler där ibland). Byt knoppar, det gör som sagt stort skillnad och ibland känns det som en helt ny möbel!

Work in progress

2014-04-17 20:29:39

Efter att ha legat på latsidan ett tag har jag äntligen funnit inspirationen till att fortsätta med soffan! Det ser kanske ut som att jag har kommit långt, men när man lägger på soffkuddarna som jag ännu inte målat är den fortfarande till större delen beige…

Och det är nu det roliga kommer! Eller inte… Alltså att fixera färgfanskapet. När jag målade för ett tag sedan och Henke skulle ut och träffa sina kompisar så sa han “Men då kan ju du stryka den ikväll när jag är ute”. Ja, det känns ju verkligen som att aktiviteterna är jämt fördelade hos oss… Han är ute och roar sig och jag sitter hemma och stryker soffan som något jävla fån…

Vilken dag

2014-04-15 18:37:41

Idag har jag haft en sån där riktigt go dag som alla andra bloggmammor har, med hallonsmoothies till frukost, barn som tajmar in vilan samtidigt och härligt kaffelatte-häng i solen. Eller inte. Jag har haft dagen från helvetet. En sån där dag som man inte får erkänna att man har när man är mammaledig (men som jag är helt övertygad om att alla har i mellan åt). Min dag har bestått av att byta bajsblöjor, göra ersättning, diska nappflaskor, göra mat (som inte äts upp), torka barn, torka stolar, torka golv (för det är ta mig fan mat och klet överallt när barnen har ätit) och inte minst med att säga “Nej! Nej! Neej!” och “Jajja!”, “Sluta!”, “Gå därifrån!”. Och vi avrundade dagen med lite härligt intensivt gallskrik i sisådär 40 minuter innan Novalie somnade för natten. Och Levi har inte somnat än, utan ligger inne i sin vagga och gnäller… Underbara dag! “Helt fantastisk!” för att citera alla perfekta Instagram-morsor.

Jag skriver inte detta för att framstå som någon bitter och negativ människa, utan mer för att tala om hur det verkligen är. Ibland. Klart att jag också har stunder då jag tycker att tillvaron är underbar, men den är faktiskt inte alltid det.

På tal om barnen. Jag och Henke har haft något slags hopp om att Levi kommer att bli lite lugnare än den andra vildungen vi har här hemma. Jag kan berätta att det hoppet sakta håller på att dö. Igår sa till och med Henke att Novalie är den lugna nu för tiden, vilket är väldigt illa om man ser till hur icke-lugn hon är. Vi börjar ana, och se tendenser hos Levi… Förr har han varit nöjd med att bara vara still och inte försökt röra på sig så mycket. Nu däremot snurrar och rullar han runt åt alla håll och kanter. Självklart har det med åldern att göra också, barn kan ju inte röra sig så mycket i början. Men jag tyckte ändå att man kände av att Novalie skulle bli en vilding mycket tidigare än såhär. Sen så ska han ha in allt i munnen (också typiskt för alla barn kanske). När man kommer med någon leksak, eller nappflaskan, så gapar han stort och sträcker fram båda armarna helt desperat, haha. Och om man råkar gå förbi honom med nappflaskan i handen (för att man typ ska gå och diska den) så gör han samma sak (alltså gapar stort och sträcker fram armarna), men blir fly förbannad när han märker att man inte ska ge den till honom utan bara går förbi.

Nej, nu ska jag försöka få Levi att somna på något jävla vänster. Sen ska jag lägga mig i sängen och ladda för en ny dag, som förhoppningsvis blir bättre än denna.

Bild från igår.

Personliga barnstolar

2014-04-14 20:04:08

Jag och Henke började för en tid sedan att tillverka personliga barnstolar, då jag fick några förfrågningar om detta efter att ha gjort om stolar till Novalie och Levi. Till en början visste jag inte riktigt hur vi skulle gå till väga, då det inte kändes hållbart att gå på loppisar och få tag i barnstolar att måla om (som jag gjorde med stolarna till våra barn). Så vi kom på idén att göra stolar helt från grunden istället!

Nu kan man alltså beställa personliga barnstolar utav oss! Den perfekta presenten för dop eller namngivelse (eller födelsedagspresent eller bara till sina egna barn helt enkelt). Stolarna är tillverkade av furu och är ca 56 cm höga, vilket innebär att de inte är pyttesmå och att barnen har användning av dem länge. Jag målar alla stolar vita, och man kan välja mellan ljusblå och ljusrosa text på namn och datum. “Trycket” på sitsen gör jag med hjälp utav decoupage, och det finns 18 motiv att välja mellan (bilder på dessa finns längre ner). Stolarna kostar 500 kronor styck, och leveranstiden är ca 2-4 veckor! Jag skickar inga stolar (i alla fall inte till en början) utan möts helst upp i Alingsås eller vid vissa tillfällen i Göteborg.

Intresserad? Skicka ett mejl till erica.johannesson@gmail.com!

Såhär ser stolarna ut:

Välj mellan dessa bilder:

Söndag

2014-04-13 18:22:26

Nu var det längesedan det hände något här… Jag har bara inte haft någon lust. Och det är inte bara bloggen som blivit lidande utav min avsaknad av livsglädje de senaste veckorna, utan allt annat också.

Jag har ofta massa små projekt för mig här hemma, som att typ måla om hela lägenheten (eller allt innehåll i den i alla fall), jag har ju till och med gett mig på tygmöblerna nu. Soffan som jag började måla förresten, den står där så fint, hälften vit och hälften beige. Jag har i princip inte kommit längre än sen jag skrev om det senast. Det är faktiskt inte likt mig. När jag börjar med något så brukar jag också slutföra det ganska så fort. Jag hatar när det står grejer halvfärdiga. Men det senaste har jag som sagt verkligen inte haft någon lust.

Det var mycket planering inför Levis namngivelse också. Jag stressade sönder hela förra veckan, och när det var över var det som om all energi och lust bara rann ur mig. På kvällarna när barnen har lagt sig så har jag varken känt för att pyssla med något eller sätta mig vid datorn och skriva. Jag har bara suttit mig i soffan och stirrat eller lagt mig i sängen. Typ. Men jag har faktiskt tränat också! Jag hör hur jag framhäver mig själv som värsta soffpotatisen här nu (jag är ju rätt bra på att framhäva mig själv i så dålig dager som möjligt), men som sagt, träningen har jag hållit fast vid sen jag började i februari. Och för första gången sen jag spelade fotboll (som jag la av med i 15-16 års åldern) så har jag verkligen fått in en regelbunden träning!

En annan sak som jag också fokuserat mycket på den senaste tiden, framför allt de senaste dagarna, är att flytta. Vi vill flytta. Inte från Alingsås, men till något större och mer barnvänligt. Hur fokuserar man då på att flytta? Jo, man kollar på lägenheter och försöker byta till sig något. Men att få tag i en lägenhet är ju inte det lättaste, och med tanke på att våran lägenhet är rätt dyr för att vara i Alingsås (på grund utav att den är relativt nybyggd) så är det svårt för oss att byta till oss en större lägenhet (eftersom många som har större lägenhet än vad vi har också har billigare hyra). Men jag har försökt med alla möjliga lösningar, hört av mig till folk och försökt få till triangelbyten (jag var även inne på att försöka få till ett byte mellan 4 personer, men till och med jag kände att det blev för krångligt…). Några som jag har pratat med angående byte har sagt att de ska tänka på saken och återkomma, och det har ju ingett hopp hos oss. Men det har slutat likadant varje gång. “Eran lägenhet är lite för dyr”. Så jävla dyr är den inte!Haha. 7480 spänn betalar vi, för den som är nyfiken. Så skulle någon som läser det här, mot förmodan, sitta inne med en billig 4:a i Alingsås och vara sugen på att bränna lite extra pengar i månaden på en dyr 3:a istället, så är det bara att hojta till!

Det som vi möjligtvis skulle kunna få till ett byte på är att lägenheten är fin och fräsch! Jag tog lite bilder på den här om dan (eftersom vi håller på att försöka byta, såklart). Det är lättare sagt än gjort med Novalie hemma. Att ta bilder alltså. Jag fick börja städa ett rum, ta fram kameran och ta kort fort som fan, gå vidare till nästa rum och göra samma sak där. Det tar liksom 10 sekunder för Novalie att dra fram som en jävla orkan genom ett rum och få det att gå från nystädat till totalt kaos. Min syster ringde mig när jag precis hade städat klart vardagsrummet, och Novalie fortfarande var inne på sitt rum och röjde. “Jag måste lägga på och ta ett kort nu innan Novalie kommer ut”, blev mina ord till henne, med tanke på att jag inte överdriver när jag säger att det tar 10 sekunder för henne att riva hela stället. Novalies tankar när hon kommer ut från sitt rum och ser att det är städat måste vara något i stil med “Åh, mamma har lagt i ordning kuddarna i soffan! Då tar jag dem en och en och slänger åt alla håll och kanter!”. “Nämen, alla böcker ligger där dem ska! Jag måste ta ut dem igen och sprida ut dem över hela golvet!”. Barn gillar liksom inte att leka med sina saker. Bara sprida ut dem över hela stället. I alla fall Novalie.

Såhär städat som det är på bilderna nedan har det nog bara varit under just de sekunderna som jag knäppte bilderna…

Att vika ut sig

2014-04-06 19:18:10

Mamma frågade mig för ett tag sedan vad jag tycker om utvik, med tanke på att jag hade planer på att vika ut mig i tonåren. Hon sa att hon hade funderat på vart jag står i den frågan idag (antagligen med tanke på att det gått några år sedan jag gick i de tankarna och förmodligen för att hon hoppades på att jag ändrat mig). Jag tycker att det är svårt att svara på den frågan.

Först måste jag ställa mig själv frågan vad är utvik? Många visar ju upp sina kroppar i alla möjliga sammanhang nu för tiden. I de gamla hederliga herrtidningarna, i bloggar, på instagram och för att inte tala om alla dessa bilder som läggs ut i “träningssyfte”. Det sistnämnda tycker jag är lite intressant. Det verkar inte vara någon som anmärker på folk som lägger upp bilder på sin röv i bara string då dem står och putar för allt vad dem är värda om dem skriver “ben och rumpa på gymmet idag” eller “Yes, I squat!”, under bilden. Då är det liksom helt okej att visa i princip hela härligheten. Men skulle jag lägga ut en bild på min rumpa såhär en vanlig söndag bara för att jag känner för det är jag helt säker på att reaktionerna skulle bli annorlunda. Det skulle ju inte bli 200 likes och massa peppande kommentarer direkt. Möjligtvis 200 människor som lyfter på ögonbrynen där hemma och några äckliga gubbar som det lyfts helt andra kroppsdelar på...

Vad jag menar och vad jag vill komma fram till är att det verkar vara skillnad på utvik och utvik. Och det är det ju visserligen ibland. Jag tycker också att det är värre att ha en blogg på Scandalbeauties.com och ta trashiga bilder på sig själv än att lägga ut en “träningsbild”. Men någonstans känns det som att det bottnar i samma bekräftelsebehov. Skillnaden är bara att det ena sättet att visa upp sin kropp på är accepterat, men inte det andra. Och det gäller ju egentligen inte bara folk som tränar och lägger ut lättklädda bilder, det finns ju fler sammanhang då det är okej att visa upp sig. Modeller till exempel. Vanligtvis tycker jag också att det är värre att vika ut sig i en herrtidning än att visa upp underkläder för en varukedja. Men den senaste tiden tycker jag att en del underklädesreklamer spårat ut. När bikini-reklamerna kom på tv förra våren och sommaren stod modellerna till exempel och kasta vatten på varandra samtidigt som det filmades i slowmotion, och jag vet inte om jag tycker att det är riktat till oss tjejer som ska köpa bikini. Jag blir i alla fall inte mer sugen på en bikini efter att ha sett deras lilla vattenlek…

Men, jag är inte den som är den när det kommer till ämnet. Jag har ju själv haft (och har väl lite) ett behov av att visa upp mig på olika sätt. Så vem är jag att döma andra? Vi lever år 2014 i Sverige och jag tycker inte att det är hela världen att visa lite hud. Jag tycker bara att det som sagt är lite intressant hur det kan vara totalt “o-ifrågasatt” att lägga ut en bild på sin svankande rumpa när det handlar om en så kallad “squat-challange”, när det blir ramaskri om man lägger ut en bild på sin svankande rumpa bara för att man tycker att den är snygg (och det är väl den egentliga anledningen till att träningstjejerna också lägger ut såna bilder)!

 

Grillbehör

2014-04-06 12:37:14

Min grilltokiga pappa har fyllt på vårat skafferi med massa grillbehör, som jag sa till Henke förut. “Grillbehör?” sa han frågade. Grilltillbehör, menade jag såklart, haha! Eller jag vet inte om man ska kalla det tillbehör heller, men det är i alla fall kryddor, såser och marinader. Så nu jävlar ska det grillas! Pappa sa att vi inte skulle snåla med att använda det, eftersom han hade mer hemma. Och så har han dessutom gett lika mycket till mina syskon också... det är min pappa i ett nötskal.

Levis namngivelse

2014-04-06 11:52:44

Igår hade vi namngivelse för Levi. Eftersom man alltid blir så jävla stressad inför såna tillställningar hade jag bestämt att jag skulle ta det lite lugnare den här gången och låta det bli som det blir. Men jag misslyckades ganska katastrofalt med det och så stressad som jag var igår (speciellt innan själva namngivelsen och den sista timman, där i mellan lyckades jag slappna av lite grann) har jag nog aldrig varit innan i mitt liv. Att se till så att 45 pers får mat samtidigt som man har två barn som springer omkring (eller en som springer omkring i alla fall, och en som skriker och vill ha mat) är ingen bra kombo för den icke stresståliga om man säger så...

Men bortsett från stressen är jag jättenöjd! Och på grund utav stressen så kan jag ha glömt av att tacka folk och visa uppskattning. Så jag passar på att göra det nu. Tack alla som kom igår och tack till alla som hjälpte till med mat, städning och barnpassning. Och tack för allt fint som Levi har fått!

Idag är vi bara hemma och myser. Och återhämtar oss efter helgen. Och trycker (bokstavligt talat) i oss smörgåstårtan som blev över från igår…

Nya naglar

2014-04-02 20:12:24

Idag har jag fixat naglarna! Det är faktiskt första gången som jag gör det. Anledningen till det är dels för att jag har långa naglar naturligt (som jag visserligen inte tagit hand om det senaste, varken klippt eller filat och dem har gått av här och var så det har blivit vassa kanter som jag skulle kunnat döda folk med). Och dels så har jag varit lite rädd för att gå till salong eftersom många som går dit kommer därifrån med världens längsta häxnaglar! Jag tycker med andra ord inte alltid att det blir så snyggt. Och Henke har exakt samma åsikt som mig när det gäller naglar (han är till och med mer anti-häxnaglar än vad jag är) så därför blev jag lite förvånad när jag fick ett presentkort på naglar (som jag alltså utnyttjade idag) när jag fyllde år utav honom. Men med det sagt så menar jag inte att jag blev missnöjd. Jag tycker ju om allt som har med utseende och skönhet att göra och det är alltid kul att testa på något nytt. Och man måste ju inte göra 3 km långa knallrosa naglar med en hel godisfabrik på, utan det finns ju “naturligare” alternativ också!

Jag valde att köra på fransk manikyr! Det känns som ett säkert kort och det passar till allt. Sen tycker jag nog att det är det allra snyggaste också. Less is more, eller vad säger man?

Jag blev jättenöjd med resultatet, men bemötandet på salongen hade kunnat vara bättre. Eller språket hade kunnat vara bättre, rättare sagt. Det var bara asiater som jobbade där och jag kände redan när jag kom in och vi bara utbytt en mening med varandra, att det skulle bli problem att konversera. Så jag höll käften istället, och litade på att dem visste vad dem gjorde. Vi sa väl ungefär tio ord till varandra, jag och tjejen som gjorde mina naglar. Några utav dem var “slappna av”, som hon fick påminna mig om hela tiden, eftersom jag uppenbarligen inte slappnade av i händerna. Och sen i slutet kom något obegripligt mummel ur hennes mun där jag bara kunde urskilja det sista ordet som var “...fint!”. “Va?” sa jag, och hon svarade med samma obegripliga mening igen, så jag bara nicka och såg glad ut samtidigt som jag instämmande sa “aa”, och hoppades på att det inte var en fråga…

Men som sagt, naglarna blev i alla fall fina, och det är ju det viktigaste!