Obehaglig dag

2014-03-27 18:59:45

I morse fick jag ett sms från ett nummer som jag inte kände igen, som jag tyckte var lite obehagligt (i efterhand har jag förstått att personen i fråga bara ville väl, men just då tyckte jag som sagt inte att det kändes så bra). Personen som skickade sms:et skrev att jag skulle kolla mina meddelanden på Facebook för att det fanns något där som jag kanske ville veta. Fick en klump i magen direkt och undrade vad fan det var frågan om! Det hela visade sig handla om en person som fejkat ett Facebook-konto, och tagit mina bilder, så jag fick tillbringa hela förmiddagen med detektivarbete för att ta reda på hur allting egentligen låg till.

Innan jag fick klarhet i situationen så blev jag faktiskt ganska rädd. Jag vill inte gå in på detaljer men min spontana reaktion var att stänga ner min Facebook, blogg, och ja, ta bort allt som jag har lagt ut på internet. Men när jag förstod att det inte var så illa som jag först befarade så lugnade jag ner mig, och nu känner jag mig inte rädd längre (förlåt för att jag talar lite i gåtor men jag vill som sagt inte gå in på detaljer). Jag ringde hur som helst upp personen som lagt ut bilder på mig och presenterade mig och konfronterade honom. Han blev nog rätt paff! Oftast när någon snor ens bilder så får man ju aldrig reda på vem det är, men i det här fallet fick jag det. Jag hoppas att bilderna försvinner inom en snart framtid!

Det är inte första gången någon snor mina bilder på internet. Det har hänt många gånger, men inte så mycket det senaste (vad jag vet). Men förr i tiden florerade det nog bilder hej vilt på många skumma sidor. Jag fick ju bland annat vetskapen om att det låg ute en bild på mig på knullkontakt.se, då jag bara var 14(!) år gammal (det var för övrigt en helt städad bild där jag bara står rakt upp och ner med alla kläder på, det var liksom inget porrigt över den bilden). Jag och mamma polisanmälde det, men det hände tyvärr inte mycket med den anmälan… Och det är väl ofta så, därför känner jag inte ens för att anmäla den här gången. Det leder liksom ingenstans.

Ja, ja. Man ska verkligen tänka sig för vad man delar med sig av på internet. Jag har ju helt klart delat med mig av lite för mycket i mina dar, men det finns ju dem som delar med sig av betydligt mer. Jag kan till exempel inte förstå alla dessa mamma- och pappabloggare som lägger ut bilder hej vilt på sina barn, varje dag! Viker ut hela sina barns liv, fritt för vem som helst att gå in och läsa. Det är en sak om någon snor bilder på mig, men skulle någon ta bilder på mina barn kan jag tala om att det inte bara är ett telefonsamtal från mig som väntas…

Jag fick i alla fall en rejäl påminnelse idag om att inte vara för godtrogen på internet. Det finns sjuka människor där ute och har man en öppen blogg ska man nog akta sig för vad man lägger ut!

Lite nytt till lägenheten

2014-03-24 21:10:15

Har köpt lite nytt till lägenheten. Det är mycket jag har stört mig på här hemma det senaste. Bland annat kökssoffan som vi sålde (mest för att överkastet och kuddarna aldrig kunde hålla sig på plats utan alltid låg huller om buller så det jämt såg stökigt ut). Och även på att vi inte haft någon gardin i köksfönstret sen vi flyttade in (!). Det fanns inga gardinstångsfästen där (vilket det fanns över alla andra fönster) och jag antar att det var så för att köksskåpen sitter så nära fönstret på ena sidan, att det inte går att ha en gardinstång där (man måste alltså ta bort knoppen på gardinstången i så fall). Men idag fick jag nog på att köket såg ut som fan, så jag ringde hyresvärden och frågade ifall någon kunde komma hit och sätta fast gardinfästen (dem håller på att bygga fler lägenheter bredvid oss så jag visste att det bara var för någon att komma upp i 5 minuter och fixa det). Jag skulle kunnat ställa mig själv och borra också men Gud vet hur fan det skulle slutat i så fall. Det alternativet avfärdade jag själv ganska snabbt…

Det blev en söt spetsgardin! Ignorera att rutan inte blivit tvättad på snart 2 år… Eller rättare sagt, att den aldrig blivit tvättad överhuvudtaget (eftersom vi är dem första som bor i den här lägenheten). Stackars ruta. Stackars oss. Stackars mina barn som får växa upp i den här misären…

En närbild på gardinen. Lite behagligare att kolla på än all smuts…

Och så fick jag även med mig en liten lykta hem!

Måla om soffan

2014-03-23 21:03:22

Ingenting är omöjligt. Inte ens att måla om en soffa! När jag berättade för min syster att jag tänkte måla om den så trodde hon att jag blivit galen och skulle börja pensla på med vanlig färg som man använder på trä, haha! Men jag använder självklart textilfärg. Idén kom jag egentligen på när jag målade om barnvagnen med textilfärg för ett tag sedan, men då blev det aldrig till verklighet eftersom jag inte tänkte på att man kunde använda vit färg (vi målade ju barnvagnen svart). Jag har funderat lite på det sen dess, men tänkt att vitt inte kommer att täcka tillräckligt bra. Men för att slippa fundera och verkligen ta reda på hur det låg till istället så ringde jag Panduro (där jag köpte textilfärgen till barnvagnen) och frågade om det var möjligt att måla/färga en beige soffa vit. Och det sa dem att det var, så igår svängde vi förbi där och inhandlade några flaskor färg. Några flaskor för lite dock, för jag har använt alla, och bara kommit så långt som på bilden nedan…

Vi får se hur detta slutar… Jag tror det blir snyggt. Misstänker dock att den inte kommer att vara vit så länge, med tanke på barnen, och med tanke på att vitt aldrig håller sig vitt…

Nya stolar

2014-03-23 10:18:56

Igår köpte vi två nya stolar (via Blocket). För en gångs skull köpte vi nåt som redan var målat. Jag tycker det är jätte kul att måla, men jag har haft (och har) så mycket projekt för mig det senaste, att det var skönt att köpa något som det bara var att ställa in i lägenheten. Vi sålde ju “kökssoffan” i veckan, och vi hade bara fyra stolar innan, så därför fick det bli två till! Jag var ute efter ett par enkla, vita pinnstolar, och såhär ser dem ut:

Dagens shopping

2014-03-22 20:47:13

Idag har jag shoppat loss inne på min favoritbutik Bik Bok! Jag sa till Henke häromdan att jag tyckte det var synd att Bik Bok inte finns i Alingsås. “Det är tur att inte Bik Bok finns i Alingsås” sa han då, och fortsatte, “Jag minns alla gånger när vi bodde i Halmstad och du jämt var inne på Bik Bok och jag fick stå utanför i evigheter”. Haha, han är inte så mycket för att shoppa Henke. Eller i alla fall inte när det är jag som ska ha kläder. Jag känner mig aldrig så stressad som när jag har honom med mig i en butik.

Idag när jag stod i provrummet och provade typ femte plagget på raken så sa jag “Fan, jag vill ju typ ha allting jag provar!”. “Köp allt då”, sa Henke. Va? Kom det från hans mun? Han brukar aldrig uppmuntra mig till att shoppa loss. Men i detta fallet blev hans ord min lag, och 6 av 8 provade plagg fick följa med mig hem. När butiksbiträdet frågade mig ifall det hade gått bra när jag kom ut från provrummet så svarade Henke “För bra”. Haha. Men jag antar att anledningen till att han tyckte att jag skulle ta alltihop var för att vi skulle komma därifrån så fort som möjligt och slippa att jag skulle stå och överväga i 3 år…

Jag älskar allt som är sött när det kommer till kläder! Volanger, blommigt och ljusa färger. Idag köpte jag en massa linnen, vilket behövdes eftersom jag mest köpt jeans och koftor det senaste!

Banan-krabbelurer

2014-03-21 21:49:09

Jag fick syn på våra två halvruttna bananer i fruktskålen förut, och det inspirerade mig till att göra banan-krabbelurer! Jag gjorde det för typ 3 år sedan (har väl gjort det någon gång efter det också) och la upp på bloggen, och efter det dök det upp bilder på banan-krabbelurer lite här och var, så det var ju uppenbarligen fler som blev sugna!

Det är enkelt, gott men inte speciellt nyttigt. Eller ja, det beror i för sig på hur man ser det. Jag tror att det kan vara rätt nyttigt att bara skita i all vikthets och alla kostråd och bara trycka i sig något onyttigt med gott samvete ibland (fast då finns det ju i för sig mycket sötare, fetare och onyttigare saker att välja än krabbelurer, om man ska slå på stort menar jag)!

Om någon skulle vara sugen på att göra dessa så är receptet här (och det har jag alltså inte kommit på själv utan tagit från kryddburken.se):

Det här behöver du:

1½ dl strösocker
2 ägg
2,5 dl mjölk
5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
3 tsk vaniljsocker
2 stora mosade bananer (gärna bruna)

Gör såhär:

Vispa ägg och socker för hand till en jämn smet. Blanda ner övriga ingredienser. Rör om tills smeten är jämn och slät. Klicka ut 3 msk vardera till små plättar i stekpannan &  stek i smör på låg värme.

Flygrädsla

2014-03-21 08:49:25

Med tanke på det “försvunna planet” som det skrivs mycket om i media just nu, så kom jag inte helt otippat att tänka på min rädsla för att flyga. Jag har inte flygt sådär vansinnigt mycket i mitt liv. Och de få gångerna jag har gjort det har jag inte varit bekväm med det. Första gången jag skulle flyga skrev jag ett brev och la på fönsterbrädan i mitt rum, eftersom jag var rädd för att planet skulle störta och ville lämna några rader efter mig. Jag överlevde dock (hör och häpna), men är än idag rädd för att flyga. Min rädsla för att flyga har till och med blivit värre med åren, och som jag känner just nu sätter jag mig inte på ett plan igen.

Det eviga argumentet man får höra när man säger att man är rädd för att flyga är att “det är mycket farligare att åka bil”. Men rädslan för att flyga grundar sig ju inte bara på hur stor risken är att man dör, utan på vad som händer om olyckan väl är framme. En bil kan man ta sig ur och en krock behöver inte innebära att man dör. Men störtar ett plan så kan man nog känna sig ganska säker på vad som kommer hända, och jag tror att det är det som skrämmer folk… Man är ju helt enkelt hellre på marken om en olycka skulle inträffa än 10 000 meter upp i luften. Av förklarliga skäl.

Är det förresten bara jag som funderat kring den där hoppborgs-liknande rutschkanan som finns med i broschyrerna om säkerheten på flygplanen? Jag har svårt att se framför mig hur den skulle kunna rädda några liv. “Okej, nu håller vi på att störta, vi kör för närvarande i 7000 km i timmen rakt ner mot marken, gör er redo för gummirutschkanan!”. Jag kan ha fel, den kanske har räddat många liv, eller så är det bara helt enkelt så att den ska finnas där som någon slags falsk trygghet.

Nej, jag kommer nog inte längre än till Gotland med min familj framöver. Om ens det med tanke på att jag blivit lite småskraj för att åka båt också...

Kvällsanalys

2014-03-20 21:19:55

Det är lite intressant att mitt läsarantal nästan fördubblas när jag lägger in en bild på min kropp. Oavsett om det är en snygg bild eller en bild tagen dagen efter jag tryckt ut min andra unge.

Jag är mycket väl medveten om vad som lockar läsare och jag visste när jag la ut bilderna på mig i bikini förut att folk skulle klicka sig in här. Man kan ju se rätt mycket som har med läsarstatistiken att göra på Google Analytics. För er som inte vet vad det är (för jag tror nog jag har en del läsare som inte vet) så är det en sida som jag har kopplat upp min blogg på, så att jag kan se hur många som besöker min blogg varje dag, från vilka städer/länder mina besökare kommer från, om de som besöker bloggen använder mobil eller dator och så vidare. Jag kan även se hur många som klickar sig in här via mina automatiska Facebook-länkar till varje inlägg. Och det är det som jag tycker var lite intressant idag. Jag har 394 vänner på Facebook (det var jag tvungen att kolla upp, har inte direkt såna siffror i huvudet). Över 100 utav dem klickade sig in på min blogg idag, förmodligen på grund utav att de såg att jag lagt upp en bild på min kropp. Hur många utav dem lämnade något som helst spår efter sig? 4 pers. Som gillade inlägget via Facebook. Och jag är helt övertygad om att minst 70 utav de övriga personerna aldrig ens skulle erkänna att dem varit här.

Via Google Analytics kan man även se snittlängden på besöken, som brukar ligga på ungefär 1-2 minuter. En rätt lagom längd för att läsa ett normallångt blogginlägg. Gissa vad snittlängden låg på idag, på de läsarna som kommit hit via Facebook? 17 sekunder(!). På 17 sekunder hinner man knappast läsa min A4-långa novell jag skrev till bilderna jag la upp förut. Alltså har de allra flesta bara klickat sig in på bloggen, skrollat ner, kollat på bilderna, och dragit igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jag bryr mig inte så mycket egentligen. Eller bryr mig gör jag ju, eftersom jag analyserar det. Men jag blir inte ledsen, folk får väl gå in här av vilken anledning de vill. Och jag är inte bara medveten om vad som lockar läsare, utan vad som lockar olika sorters läsare också. Och det är väl därför jag inte visar SÅ mycket hud längre, eller skriver om sexrelaterade saker stup i kvarten. För jag har inte det behovet längre.

Vad ska jag egentligen med 17-sekunders läsarna till? Jag känner inte längre att jag behöver ha så många läsare som möjligt. Utan läsare som faktiskt bryr sig om vad jag skriver! Mitt inlägg nedan kanske vittnar om annat, det vill säga att jag faktiskt visst vill ha många läsare och att jag söker bekräftelse. Och jag kan väl inte sticka under stolen med att jag vill att folk läser min blogg. Men när jag skriver saker eller lägger upp bilder så tänker jag också på vad JAG skulle vilja läsa i någon annans blogg. Jag vet att folk är nyfikna på hur kroppen ser ut efter en (eller som i mitt fall två) graviditeter. Speciellt om man är kvinna, eftersom man antingen själv har gått igenom en graviditet, eller någon gång i framtiden förmodligen ska göra det. Så nej, det har inte bara med bekräftelse att göra, utan också med en efterfrågan som jag tror finns. Sen att jag får noll jävla respons av mina läsare ibland är en annan femma. Jag kräver inte att folk ska skriva “åh, vad snygg kropp du har” eller liknande, och jag syftar inte heller bara på inlägget nedan, utan på mina blogginlägg i allmänhet. Ni är sjukt dåliga på att kommentera (bortsett från några trogna läsare som ofta kommenterar och gillar via Facebook)!

Nej, nu har jag analyserat och gnällt färdigt för idag. Undra förresten hur många som orkade läsa ända hit, och hur många som somnade på vägen? Jag vet en som kommer att somna inom en snar framtid i alla fall. Rubriken “Kvällsanalys” som jag valt till inlägget är ju för övrigt raka motsatsen till att lägga ut en bikinibild. Det blir nog ingen läsarstorm över det här inlägget precis…

Kroppen efter graviditet, del femtioelva

2014-03-20 11:37:37

Jag ställde mig på vågen på gymmet igår (eftersom vi inte har någon hemma), och den visade mindre än vad jag vägde innan jag blev gravid med Novalie (53 kg)! Ni kanske tycker att jag blivit viktfixerad, men testa själva att bli gravida och växa till en stor badboll, och sedan gå ner kilona igen och se hur jävla skönt det känns! Det sägs ju att man inte vet vad man har föränn man förlorar det, och lite så kändes det att bli gravid (och nu syftar jag bara på det kroppsliga och inte på barnen, som självklart är den största vinsten, men det tycker jag inte att jag egentligen behöver säga, för det är som sagt en självklarhet). Det var alltså först när jag blev gravid och började växa som jag insåg hur smal jag var innan!

Det är sånt snack om att man inte ska bry sig om siffran som vågen visar, utan känna hur kläderna sitter och hur man tycker att man ser ut när man kollar sig i spegeln. Men jag måste ha den där siffran på vågen för att få svart på vitt att det har hänt någonting. Och jag trodde att jag skulle vara nöjd när jag nådde samma vikt som jag hade innan. Men det är jag inte. Även om jag väger lika lite som jag gjorde förr så har inte kroppen riktigt samma form. Jag har fortfarande en liten utputande mage kvar och jag trodde att det skulle försvinna när jag nådde denna vikt, men det gjorde den inte.

Såhär ser min kropp ut lite mer än 5 månader efter min andra graviditet! Jag är toknöjd över hur jag ser ut framifrån, men då har jag inte visat er “dödens vinkel” som jag kallar den, det vill säga min profil från vänstra sidan. Där har jag några bristningar och så putar magen ut lite som sagt. Och den putar ut lite mer på vänstersidan av någon anledning. Hypokondriker som man är så har jag självklart funderat över om det är en fet jävla cancertumör där inne och träffat läkare (tre gånger närmare bestämt)! Men alltid fått samma reaktion. Typ en spark i röven ut ur deras dörrar med informationen om “att du inte har cancer lilla vän”. Så jag får väl helt enkelt återkomma när jag har ena benet i graven och mitt liv inte går att rädda längre. Men hur som helst, här är bilderna på min kropp!

Blocket-storm

2014-03-19 20:28:05

Vi la ut våran “Hemnes dagbädd” från Ikea, på blocket igår. Och jävlar vilket liv det blev! Vi la ut den sent, vid 22-23 tiden, och när jag vaknade vid 8 idag hade jag 5 missade samtal sen klockan 6 i morse! Och efter det har det bara öst in samtal, sms och mejl. Jag misstänkte att det inte skulle bli några problem att sälja den, men inte att telefonen skulle gå i ett hela dan. Första människan som ringde efter att jag hade gått upp lovade jag bort den till (men ville inte ta bort annonsen i fall han inte skulle vilja ha den efter att han tittat på den). Så jag var ju tvungen att ta emot ett gäng samtal under dagen och göra folk besvikna. Jag hatar det. Man hörde ju hur desperata en del var och hur gärna dem ville ha den. Och jag med mitt dåliga samvete önska att jag hade 20 sängar så jag kunde gör alla nöjda och glada. Efter ett tag stod jag inte ut längre och bad Henke ta bort annonsen!

Det är fan farligt att lägga ut bra grejer till billiga priser ibland alltså! Haha, kommer att tänka på en gång som pappa berättade om. Han la ut en gammal bil på blocket för 2000. Och folk blev som galna! Pappa lovade bort den till en som åkte ända från Jönköping, och det förklarade han för en annan desperat kille som ringde. Men han gav sig inte. Efter att han lagt på luren, ringde han upp efter en stund igen och låtsades vara någon som kände han från Jönköping (men pappa fattade ju direkt att det var samma kille som ringde innan). Han sa till pappa att han absolut inte skulle sälja bilen till han från Jönköping, att han hade tagit sin frus pengar och skit. Haha. Jag kommer inte ihåg hela historien, men en del folk alltså...

Jag hade lite separationsångest från sängen (eller kökssoffan som vi använt den som) igår när vi la ut den. Men nu när den är borta känns det jätte bra! Vi hade inte plats för den, och nu har vi fått mycket bättre utrymme i lägenheten!

Med soffan:

Utan:

Tisdag

2014-03-11 17:19:05

Vilken härlig dag det har varit! Det är det här man har längtat efter. För en gångs skull så gick vintern väldigt fort, det var ju inte många dagar som det var sådär riktigt äckligt kallt. Längtar ju fortfarande tills det blir ännu varmare och mer vår på riktigt, men nu känner man att det går åt rätt håll i alla fall.

Dagens våriga outfit:

Maskerad

2014-03-09 19:55:20

Idag har vi varit på barnkalas (och igår var vi på släktkalas)! Ottilia har fyllt 4 och hade maskerad. Både jag och Novalie var helt slut efteråt! Inte bara på grund utav kalaset, utan också på grund av alla förberedelser med att sy maskeradkläder och att baka (alla cupcakes blev inte lika misslyckade som i inlägget nedan, bildbevis finns längre ner). Har hållt på hela veckan, men nu kan man äntligen pusta ut lite…

Kalset var jättemysigt och jag tror och hoppas att det var en nöjd “Mimmi” som gick och la sig ikväll!

Cupcake-bak

2014-03-07 23:13:21

Imorgon är det en stor dag. Ottilia ska ha 4-års kalas, och jag och Sofia står för baket. Mamma kom och hämtade henne förut och sedan dess har det varit full aktivitet hemma i Sofias kök! Och fan vad bra det blev.

Såhär blev våra cupcakes:

... eller nej, jag bara skoja. Det där en bild på hur vi hade förväntat oss att det skulle bli.

Såhär blev våra:

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, så jag gör både och! Det är ta mig fan det fulaste bakverket (om man nu ens får kalla den där svampen för det) jag sett i hela mitt liv! Jag skrev ju här om dagen om att jag skojade med Ottilia och visade en bild på en misslyckad tårta och sa att hon skulle få den på sitt kalas. Det är inget skämt längre. Det är verklighet.

Äntligen

2014-03-02 22:35:48

Som jag har längtat efter att kunna ta på mig jeans, toppar, linnen, ja, normala kläder helt enkelt! Det är helt obeskrivligt skönt att slippa ta på sig sopsäckar, leggings och långklänningar. För det är precis i såna plagg jag har fått klä mig under och efter mina graviditeter.

Jag tycker att det är roligast att shoppa kläder på våren (det är jag säkert inte ensam om), men de senaste två vårarna har jag varit gravid och varit tvungen att avstå alla små söta sommar- och vårplagg. Men den här våren tänker jag inte hålla tillbaka! Jag ska snarare passa på att ta igen det jag har missat!

Lite nytt till garderoben (eller jag menar lite nytt till klädhögen inne på sovrumsgolvet, för i garderoben hamnar inga klädesplagg i det här oorganiserade hemmet)!

Lördag

2014-03-01 21:16:47

Idag har jag och Levi haft en heldag i storstaden Göteborg. Vi har varit hos frisören och klippt oss (yes, Levi fick sin första klippning), och så har vi träffat Emmelie och hängt på stan! Fan vad rolig Levi såg ut när han skulle klippas. Frisören satte på han den där kappan som man har, och sprayade vatten i håret på honom och kammade det framåt. Han såg så jävla söt och rolig ut! Och jag slingade även mitt hår, som vanligt, och känner mig äntligen snygg i håret igen!