Se upp i backen...

2014-01-30 09:51:14

...annars får ni… Nej, fy fan vad töntig jag är. Haha. Vi var och åkte pulka igår. Gissa vem som hade roligast? Det är tur att man har barn, då får man en naturlig anledning till att ta pulkan under armen och gå till närmsta pulkabacke! Jag skulle i för sig inte skämmas över att göra det utan barn, men det skulle nog förmodligen inte blivit av då.

Släng er i väggen ungar, jag åker fortast! Exakt så skrev jag till en utav bilderna nedan, som jag la ut på Instagram igår. Henke kollade på den och sa “Det är ju så man får skämmas…”. Haha…

Underbar klänning

2014-01-28 18:35:13

Vi har fått världens finaste lilla klänning till Novalie! Jag har lite dålig koll på vem som har gjort den och vilka som använt den, men det är i alla fall en klänning som flera i Henkes släkt har haft (alla har dock inte haft just denna, det finns flera klänningar som är likadana). Jag tror att det är Henkes mormor som stickat den, och jag tror att det är hans kusin som använt den. Henkes syster har en sån här klänning till sin dotter Ella, och jag har varit lite avundsjuk eftersom jag alltid tyckt att den är så fin. Så jag blev jätteglad för ett par veckor sedan när Caisa, Henkes mamma, sa att vi också fick ärva en!

Den är helt fantastiskt fin! Novalie kommer verkligen se ut som en lite dröm i den till sommaren. Nu får vi bara hoppas att hon inte växt ur den tills dess!

Löshår eller ej?

2014-01-27 21:50:31

Har inte haft hårförlängning på över ett år nu. Jag kan sakna det ibland, men har faktiskt trivts förvånansvärt bra utan! Mitt egna hår har växt en del de senaste åren, och är inte total katastrof utan löshår längre.

Det finns ju för- och nackdelar med löshår. En fördel är att det blir jävligt snyggt när man väl får till det (med till exempel locktången). En nackdel är att man typ aldrig orkar fixa i ordning det, och då är det ju skönare att vara utan.

Jag hade tänkt att jag inte skulle sätta i löshår igen. Men så fick jag syn på dessa bilder förut, när jag kollade igenom datorn. Och man blir ju rätt sugen på att skaffa lite längre hår till våren/sommaren trots allt…

Måndag

2014-01-27 18:42:52

Nackdelen med att ha fullt upp på helgerna är att man känner att man behöver en till helg med en gång, bara för att vila upp sig så man klarar av veckan. Hur fan klarade man av att festa och vara ute och flänga hela helgerna när man var yngre? Fast då hade man i för sig inte ett eget hem och en familj att ta hand om…

Nu i helgen har vi knappt varit hemma känns det som. Och den lilla tiden vi varit det har vi haft besök (över natten också dessutom), så det har varit rätt intensivt, men kul såklart! Nästa helg blir det inte lugnare, då får vi också besök och så blir det 2-års kalas för Novalies kusin Ella!

På helgerna brukar vi vara rätt bra på att städa (eller nej, nu överdrev jag, men vi är bättre än på veckodagarna i alla fall). Men eftersom vi inte fick tid till det i helgen så har jag mer eller mindre storstädat idag istället. Det behövdes, och man mår ju så mycket bättre när det är rent och fiint (som Ottilia skulle sagt). Haha, hennes i:n alltså. Det är svårt att förklara hur det låter, men det är väl ungefär som stockholmska x100. Och ingen vet vart hon har fått det ifrån heller, det är ju knappast någon utav oss som pratar så (förutom jag då som omedvetet råkat ta efter henne några gånger). När hon var här för ett par veckor sedan och Novalie protesterade när jag skulle torka henne runt munnen så kom Ottilia fram till henne och försökte lugna ner henne, “Du måste bli ren och fiin Novis, du måste bli ren och fiin!”. Haha. Ottilia Lill-redig!

Några bilder (får passa på när det är lite städat) på lägenheten. Och ja, jag vet att vi har julstjärnan kvar i fönstret. Jag var på väg att ta ner den samtidigt som jag plockade undan de övriga julsakerna. “Nej, ta inte ner den”, säger Henke då. Jag frågade varför, och han tyckte att den kunde få vara kvar eftersom det var snö ute. Jag vet inte hur logiskt det argumentet var, men jag köpte det ju i alla fall, eftersom den hänger kvar…

Pepparrot

2014-01-26 22:34:19

Det är en grej jag har tänkt att jag ska skriva om flera gånger, men som jag inte riktigt fått tid, ork och lust till i detta fullspäckade småbarnsförälder-livet. Har man inte fullt upp på grund utav barnen så är man helt utslagen på grund utav dem. Men nu, flera veckor efter att det utspelade sig, tänkte jag berätta om en sak.

Det var ett par veckor före jul, och jag och Henke hade fått hem Linas matkasse som vi vanligtvis kör på varannan vecka (vi har dock tagit ett uppehåll just nu). Man får alltid ett mejl ett par dagar innan kassen kommer där det bland annat står menyn. I detta mejlet vet jag att jag läste något snabbt i förbifarten om att det var ett tryckfel i ett utav recepten, men tänkte inte mer på det. Och eftersom det var Henke som gav sig på veckans första rätt, och jag inte hade nämnt något, så hade han ju ingen aning. Rätten han lagade var “ugnsbakad lax med senapsdressade rotfrukter och sockersaltad gurka”. Låter inte helt fel va? Men det var just vad det blev faktiskt, helt fel. För det första så stod det i receptet att det skulle vara 2 matskedar salt till gurkan (men egentligen skulle det bara vara 2 teskedar). Det blev ingen sockersaltad gurka där inte, utan det blev snarare söndersaltad gurka istället!

Men det var inte det värsta. Det värsta var när jag tog första tuggan utav de “senapsdressade” rotfrukterna, och får något totalt oätbart i munnen. “Vad i helvete vad det där?” tänkte jag, och frågade nog ungefär samma fråga till Henke. “Ja, det är något som smakar väldigt konstigt…”, säger han då. Jag frågar om han har lagt i rätt saker och det säger han att han tror att han har. Då frågar jag hur han kom fram till att det var rätt (ibland får man ju lite udda saker i kassen som man inte brukar tillaga i vanliga fall). “Jag körde uteslutningsmetoden”, säger Henke då. Den uteslutningsmetoden funkade uppenbarligen inte så bra, eftersom vi kom fram till att Henke lagt i pepparrot istället för kålrot i maten! Han tog alltså pepparroten och skar i centimeter stora kuber och la i bland morötter och potatis. Och eftersom allt var täckt med senapsdressing (det kanske hade varit något för dig Camilla) så såg man ju inte vad som va vad. Det blev med andra ord lite rysk roulette att äta utav denna delikata rotfruktsblandning. En pepparrot bit och man dör! Och gör man inte det så önskar man att man gjorde det om inte annat…

Det var lite komiskt att jag sedan läste detta, på det receptet där pepparroten egentligen skulle vart med i…

Kanske kan vara något att tänka på nästa gång Henke!

Dåligt samvete

2014-01-26 21:36:50

Jag har funderat lite kring hur jag ska göra med min blogg och mitt bloggande.

Den senaste tiden har jag börjat få ångest och dåligt samvete över saker jag skriver. Först och främst är jag rädd att folk ska ta illa upp. Och då syftar jag inte på någon tjomme som jag inte känner uppe i Happaranda typ, utan på folk i min närhet. Att jag ska trampa vänner och bekanta på tårna. Det är delvis därför jag inte skriver inlägg med så mycket åsikter längre. Förr kunde jag ju häva ur mig all möjlig smörja utan att få dåligt samvete överhuvudtaget (men jag kanske borde ha fått det). Men nu kan jag i princip inte skriva någonting utan att jag börjar reflektera över vad folk egentligen tycker om det…

Jag mår inte bara dåligt över att andra kan ta illa upp, ibland ångrar jag saker jag skriver eller bilder jag lägger upp för att jag själv tycker det är jobbigt. Som när jag la upp en bild på min kropp efter förra graviditeten till exempel. Det ångra jag nästan med en gång, men ändå tog jag inte bort den. Eller förra inlägget, där jag gav er mina bästa träningstips. “Tänk om inte folk fattar att jag skämtar!”, är tankar som börjat cirkulera i mitt huvud. Ja, ni hör ju själva. Jag mår ju dåligt över precis allt jag lägger upp i bloggen, och är rädd att bli misstolkad. Så varför håller jag på med det här egentligen? Man ska ju må bra av sin hobby och inte tvärtom!

Och sen vill jag ju inte, som jag sagt förr, utelämna mina barn och min familj för mycket heller. Och eftersom dem är hela mitt liv så är det svårt att driva en blogg som inte innefattar dem (det gör den ju visserligen men jag vill inte dela med mig av ALLT). Det i kombination med att jag är rädd för att skriva vad jag tycker gör ju min blogg rätt torr nu för tiden…

Jag är helt enkelt rädd att bli oomtyckt och missförstådd på grund utav min blogg. Så till alla er som jag bryr mig om och som någon gång tagit illa upp av något jag skrivit, vill jag bara säga förlåt! Jag kanske kan formulera mig klumpigt eller dåligt ibland men jag har aldrig för avsikt att trampa någon på tårna.

Träna med Erica

2014-01-23 17:42:27

Då var man redo för att ta tag i träningen igen! Fick Olga Rönnbergs träningsbok för nyblivna mammor i födelsedagspresent, och gymkortet var jag borta på Nordic Wellness och skaffade idag. Jag har, by the way, svårt för företag som byter namn. Jag vill gärna fortfarande säga Sportlife istället, som dem hette på den gamla goda tiden. Men å andra sidan vill jag fortfarande säga B&W till Coop forum som ligger på Backaplan i Göteborg också... Och det var typ 15 år sedan dem hette så.

Hur som helst. När jag stått vid receptionen på gymmet i 3 år och fyllt i alla papper och ringt alla mina släktingar för att få tag i mitt kontonummer, så får jag frågan “Är det något annat du undrar eller så?”. Först tänkte jag bara säga “Nej”, men så kom jag ju faktiskt på en sak… “Jo, det var ju så att min syster som köpte gymkort här för ett par veckor sedan fick en väska och en vattenflaska också...”. Haha. Dem hade tydligen inte kvar det i erbjudandet längre så det blev ingen vattenflaska för mig… Men det är ju trots allt inte därför jag skaffade gymkort (tro det eller ej) så jag överlever.

När min syster köpte sitt gymkort så ingick även 1 timma med en personlig tränare, vilket inte ingick nu när jag köpte. Som tur är har jag ju en del träningserfarenhet, och är kanske inte i så stort behov av personlig tränare… Men jag kan å andra sidan dela med mig till er utav min tips! Vi kör därför en favorit i repris från när jag intog skolans gym i Grebbestad för 4(!) år sedan:

1. Var inte rädd att ge allt!

2. Var inte rädd för att misslyckas!

3. Bry dig inte om hur du ser ut när du tränar!

4. Sist men inte minst, glöm inte av att ha kul!

Veta-bättre-mammor

2014-01-22 21:29:27

En del föräldrar, speciellt mammor, skrämmer mig om jag ska vara ärlig. I denna “mammavärld” som man dras in i när man får barn (men som jag försöker hålla mig borta ifrån) så finns det så extremt mycket, och framför allt starka, åsikter.

Jag var inne på en mammablogg för ett par veckor sedan, där jag läste ett inlägg som handlade om lekhagar, där mamman i fråga undrade vad hennes läsare tyckte om att ha det till sina barn. En lekhage är alltså, för den som inte vet, en hage man kan ha hemma och sätta ner barnet i helt enkelt, som en större spjälsäng ungefär (sjukt dålig förklaring, men jag tror att ni fattar). Mammorna började kommentera hej vilt, den ena värre än den andra. Det var någon som skrev att hon aldrig i livet skulle använda lekhage till sitt barn, och argumentera över hur jävla fel det var. Men avslutar sin kommentar med “om jag behöver duscha så sätter jag ner mitt barn i spjälsängen med lite leksaker”. Okej? Det är i mina ögon absolut inget fel med att göra det. Men vart fan är skillnaden? Och jag tror det är sådär många mammor tänker. “Lekhage är fel, det är en bur, man hämmar sina barns utveckling och bla, bla, bla”. Men att sätta ner sitt barn i spjälsängen en stund istället om det behövs känns inte lika fel. Av någon konstig anledning, eftersom det i praktiken är samma sak. Jag kan till och med tycka att en lekhage till och med är bättre i så fall, eftersom den är större. Men det går ju inte för en del mammor. För det verkar som att när de väl har bestämt sig att någonting är rätt, och någonting är fel, så är det så.

Det har jag själv fått erfara den hårda vägen. Min syster la för ett tag sedan upp en bild på Instagram, på Novalie när hon har en säkerhetssele på sig som det så fint heter. Det är alltså en liten sele som man spänner fast runt kroppen, med ett litet “koppel” till som jag eller någon annan vuxen kan hålla i så hon inte springer iväg.

Jag vet att en del som läser nu redan tänker “herregud, man kan väl inte koppla sina barn”. Men jag ska förklara hur jag tänker. Vi har använt den här selen på Novalie några gånger. Jag kan erkänna att det kändes lite lustigt första gången vi provade den. Då gjorde vi det enbart för att prova och inte för att den just då fyllde någon funktion. Vi var inne på “Max” och jag spände fast den på henne och hon började springa iväg som den vilding hon är. Jag höll på att skratta ihjäl mig åt att hon såg så rolig ut! Men jag tycker självklart inte att man ska använda en sån sele hela tiden på sina barn (på samma sätt som jag inte tycker att man ska sätta sina barn i en lekhage hela dagen). Men i vissa situationer så är det en väldigt bra grej! Som den dagen då min syster som sagt la upp en bild på Novalie när hon hade den på sig. Vi var på väg hem från öppna förskolan. Novalie satt i vagnen och skrek och var allmänt missnöjd. Jag höll på att bli tokig, hon höll på att bli tokig. Så jag tog upp henne ur vagnen. Och eftersom vi gick precis vid en väg, och jag hade både Novalie och vagnen att tänka på, så satte jag på henne selen, så hon kunde få gå. Hon blev tokglad och trippade på i vanlig anda, och det rörde henne inte i ryggen att hon hade selen på sig.

Men så var det alltså en annan mamma som var tvungen att kommentera bilden på Novalie i selen, och som bara spydde ut ur illa hon tyckte det var att man satte sina barn i “koppel” och hur man som förälder “berövar sina barn” när man använder sele till dem. Precis så skrev hon, men jag antar att hon menade att man “berövar sina barns frihet” (för annars vettefan vad hon menade att man berövar dem på). Men jag kan bara ta gången jag skrev om ovan som ett jävligt bra exempel på att man absolut inte “berövar sina barn”. Novalie var allt annat än nöjd när hon satt i vagnen, men när hon fick gå i selen så blev hon jätte glad! Istället för att sitta fast i vagnen (i en precis likadan sele) och skrika utan att kunna ta sig någonstans. Man spänner ju fast sina barn varje dag i både vagnen, matstolen och bilbarnstolen, men bara för att det är ett litet “koppel” till den där selen så anses det vara så fel enligt vissa. Men faktum är ju att dem får mer frihet i “kopplet” än i allt annat vi spänner fast dem i. “Det handlar om säkerhet”, tyckte veta-bättre-mamman när jag tog upp det jag precis skrev här. Men det gör det ju faktiskt när det gäller “kopplet” också. Visst tycker jag också att det är bättre att låta barnen springa helt fritt, men inte vid en trafikerad väg och där risken finns att hon blir överkörd! Får jag då välja mellan en skrikande unge i vagnen eller en nöjd unge med säkerhetssele, så väljer jag det sistnämnda.

En del mammor borde vidga sitt perspektiv lite. Inte stirra sig så blinda på vad som är rätt och fel enligt dem. Lyssna lite på vad andra har för positivt att säga om det som dem själva tycker är så fel! Vara öppna för att vi ser olika på saker och ting. Inte bete sig som att det vore lika illa att ha ihjäl sin unge som att inte tycka likadant som dem. Och slutligen kanske tänka lite längre än att tro att alla föräldrar som har lekhage sätter sina barn där dygnet runt eller att alla föräldrar som använder sele till sina barn har på den hela tiden.

Nytt till lillan

2014-01-21 20:52:57

Den lilla bänken köpte jag i en secondhand-butik för ett ett tag sedan, för 10 kronor. Målade om den vit, och idag köpte jag en liten kanin från Maileg som kan sitta på. Ska nog köpa en till som kan sitta bredvid, men idag var jag för snål för att köpa två... Dem är ju inte gratis precis, men väldigt fina!

Köpte även Novalies och Levis månads- respektive bokstavskort, som jag ska hänga upp inne på Novalies rum. Då vi bor i en 3:a så har ju inte Levi något rum än, och det lilla rummet vi har är på tok för litet för att dela på. Men förhoppningsvis kommer vi att flytta till en större lägenhet inom en snar framtid…

Helgen

2014-01-19 21:09:35

Vilken helg! Vi har haft fullt upp sen i fredags fram tills nu.

I fredags kväll kom Sofia och Magnus hit på raclette- och spelkväll. I lördags, alltså igår, fyllde jag 24 år. Och jävlar vilken fest det blev! Inte för mig dock. Utan för Thomas, Henkes syster pojkvän. Som fyllde 30 i fredags och som vi firade igår. Att kalla det fest kanske dock är en överdrift, men en trevlig middag med jättegod mat och trevligt sällskap var det sannerligen!

Vad som var mindre trevligt var mitt utbrott i bilen på väg dit. Jag hade nämligen valt att ha på mig en kort klänning dagen till ära, men jag hittade inga hela och rena strumpbyxor hemma. Så jag kom på den smarta idén att svänga in på Ica Maxi på vägen dit och köpa ett par nya. Jag kunde dock inte med att gå in själv med tanke på att jag hade bara ben i minusgrader så jag lämnade över ansvaret till Henke. Redan där borde jag förstått att det skulle gå åt helvete, men jag hade ändå lite hopp om att det kunde bli rätt, eftersom jag förklarade i minsta detalj hur de skulle se ut. “Mörkbruna, storlek 36/Small, och absolut inte hudfärgade!”. Jag tänkte be han ta svarta för att vara på den säkra sidan, men jag tyckte att mörkbruna skulle passa bättre till klänningen. När Henke kom tillbaka till bilen och vi började köra iväg så tog jag upp strumpbyxorna ur påsen för att kolla vad det blev för några. Högst upp i ena hörnet på förpackningen där det står vad det är för färg så står det “TAN”. Alltså “solbränd”. Och längst ner i hörnet där det är ett litet hål som man kan se färgen på strumpbyxorna så skymtar jag en färg som inte ens Björn Ranelid skulle våga vistas i. Helvete! Mitt utbrott var ett faktum och även om jag visste att Henke hade gjort sitt bästa så kunde jag inte dölja mina känslor. Jag betedde mig fruktansvärt omoget faktiskt, sådär som bara tjejer kan när de har PMS och inte hittar något att ha på sig och allt bara ser förjävligt ut, ungefär.

Jag överlevde trots allt dagen i strumpbyxor ala Ranelid (tro det eller ej), och när vi kom hem på kvällen var det dags för spelkväll nr 2 med Sofia och Mange (och Ottilia och Vilton). Vi hade lagt Novalie för natten innan dem kom hem till oss, men hon vaknade efter ett par timmar och var näst intill otröstlig, och jag kände att enda möjligheten att lugna ner henne och få henne att somna om på var att ta in henne i våran säng. Men för att göra det så behövde jag ta henne genom hela lägenheten, vilket skulle innebära att hon skulle se alla våra gäster, och absolut inte vilja sova igen. Så jag fick snällt be hela sällskapet att gå in på våran toalett medan jag bar över Novalie till vårat rum. Så det var bara för Sofia, Magnus, hunden (dem passar Tyson denna veckan) och barn och alltihop att gå raka vägen in i badrummet. “Varför ska vi vara här inne?” hör jag Ottilia säga. Vadå? Det är la helt normalt att avbryta spelkvällen helt plötsligt och gå in allesammans på toa en stund!

Idag har vi varit hos min farmor, dels för att fira mig och min lillebror (som också fyller år i januari) men kanske mest för att vi blev magsjuka över julen och inte kunde vara där på juldagen som vi alltid brukar vara. Pappa ringde för ett par veckor sedan och frågade vad jag ville ha att äta när jag fyllde år. Han sa att jag fick välja precis vad jag ville, så jag drog till med baconinlindad oxfilé, kantarellsås och potatisgratäng. Min lillebror fick också välja vad han ville ha, och hade bland annat valt lamm och hasselbackspotatis, så det blev med andra ord en väldigt massa gott att välja mellan. Pappa hade dessutom gjort kalvfilé och mögelostsås (finns nog ett finare ord för det) också! När vi satt och njöt som mest utav maten så säger min lillebror något i stil med “Kalvfilé, lamm… Mmm, det är bara nyfödda djur vi äter!”. “Men för fan Andreas håll käften!”, sa jag till honom då, varpå han sa “Folk brukar inte uppskatta när jag håller på så när man äter…”. Nähä? Konstigt.

Nytt soffbord

2014-01-12 19:47:50

Min lillebror läser någon snickar/målar-linje (bra koll jag har) på gymnasiet, och praktiserar varannan vecka på ett företag som gör möbler. Ibland får han lite tid över, och då har han bland annat gjort ett soffbord till mamma och Peter. För ett tag sedan frågade jag om han kunde göra ett till oss också. Jag skickade en bild på ett soffbord som jag tyckte var snyggt (Henkes syster Fridas), och i julklapp fick vi ett som var precis lika fint!

Jag är så nöjd och imponerad!

Min lilla dröm

2014-01-08 20:34:46

Idag har vi varit på en öppen förskola här i Alingsås. Jag brukar alltid gå till en annan än den vi var på idag (finns ju flera stycken), men idag kände jag för att testa på något nytt. Det kände jag även för i somras, närmre bestämt den första dagen efter sommarlovet, då öppna förskolan skulle öppna igen efter sommarlovet (trodde jag). Jag kan tillägga att det inte är nära dit, utan en gångväg på ungefär 40 minuter. När jag äntligen tagit mig fram, gravid, genomsvett och med en otålig och missnöjd unge i vagnen, fick jag vända i dörren igen. “Vi öppnar inte förrän imorgon”. Tack och hej. Lika lång väg tillbaka. Och sen dess har jag hållit mig till den gamla vanliga öppna förskolan som vi brukar gå till. Fram tills idag då, som jag vågade mig dit igen (friskt vågat tycker jag, eftersom det idag var första dagen efter jullovet).

Det enda positiva med det stället vi var på idag var väl egentligen att de hade gympasalen öppen för barnen i en timma. Novalie tyckte att det var jätte kul att springa omkring där! I övrigt var det rätt dåligt då det inte var alls anpassad för små barn, utan det låg småsaker som dem kunde stoppa i munnen överallt, och var ja, allmänt oanpassat för småbarn (i alla fall såna barn som Novalie som gärna vill utforska precis allting).

När vi kom in till gympasalen idag och Novalie vandra iväg med sina små jeansleggings med volanger på rumpan (mina favoriter!) så var det en annan mamma som sa “Men vilken liten dröm! Gud vad söt hon är!”. Det var nog något utav det finaste någon sagt om Novalie. Blev så glad! Hon var dock inte riktigt samma dröm när det var dags att åka hem och jag skulle försöka få ner henne i vagnen… Men det är en annan historia!

Barnstol

2014-01-07 20:04:56

Just det ja! Jag har målat om en stol som jag glömt av att visa, eftersom det var en julklapp och jag var tvungen att hålla den hemlig ett tag…

Till lilla Vilton!

Lilla matvraket

2014-01-07 18:43:04

Ända sedan Novalie började äta har vi haft problem med hennes mat. Eller problem kanske är att ta i, men hon har alltid ätit väldigt dåligt, och de senaste månaderna har vi mer eller mindre haft problem. Hon blev förkyld och hostig för ett par månader sedan och aptiten började minska mer och mer för varje dag (från att ha varit dålig redan från början). Sen fick hon magsjuka och då åt hon inte någonting överhuvudtaget. Av sjukvårdsrådgivning fick vi rådet att ta kontakt med våran BVC-sköterska och diskutera hur vi skulle göra med maten. Och det var också vad vi tänkte göra. Det var så illa att vi blev hur glada som helst för minsta lilla tugga hon tog. Jag kunde nästan bli tårögd när hon fick i sig en enda liten sked med gröt!

Men så blev hon frisk från magsjukan och då hände nåt. Hon började äta! Som en jävla häst. Nu är det bara mat i skallen på den lilla damen här hemma. Hon springer och rycker i kylskåpet, skriker “Baat, baat!” (mat) och pekar på frukterna som ligger framme. Henke har till och med fått börja gömma bananerna, för annars skulle hon stå och peka och vilja ha banan hela dan. Det har blivit ett bekymmer att ha med henne i mataffären (det har det visserligen varit innan också, fast på alla andra tänkbara sätt). Igår när vi var och handla blev hon helt till sig när hon fick syn på något som hon gillar. Värst var det när jag la ner såna där små yoghurt-förpackningar i vagnen. Hon blev så förbannad (för att jag la dem i vagnen och inte gav dem till henne), att hon skrek som om någon hade dött. Jag fick ge med mig och låta henne hålla dem en stund, närmare bestämt tills hon började öppna dem, och då blev det ett ännu värre liv när jag tog dem i från henne (inte så oväntat kanske). Hon brukar gilla att få gå runt i affären själv, så jag släppte ner henne från kundvagnen istället. Då blev hon tokglad. Tills hon fick syn på yoghurten igen, som låg i vagnen. Då la hon sig raklång på golvet och skrek som en stucken gris. Min dotter gillar med andra ord yoghurt. Och är rätt jobbig att ha med när man handlar…

Doktorskläder

2014-01-07 12:45:12

En utav de första julklapparna vi köpte förra året var till min systerdotter Ottilia. Jag bestämde tidigt att vi skulle köpa doktors-grejer till henne, eftersom hon varit så inne på att leka doktor det senaste. Doktorsverktyg (eller vad man nu kallar det) var det inga problem att hitta, men värre var det med doktorskläder. Det finns ju nästan ingenting, och det lilla som finns är ingenting att ha! Så jag bestämde mig för att sy ett eget istället. Jag bad Henke om hjälp med att göra en mall till korset (vi har inte använt något mönster utan gjort allt själva), och han blev så inne i det efter korset att han hjälpte till, och sydde hela mössan/hatten själv!

Blev så nöjd med resultatet att jag nästan hade lust att behålla det till Novalie istället, haha! Men vi får väl sy ett till henne också!

Kroppen efter andra graviditeten

2014-01-07 10:41:53

Jag är 23 år och har redan fött två barn. Det känns sjukt när man tänker efter! Jag har varken haft bråttom eller velat vänta länge med barn. Innan jag och Henke bestämde oss för att köra på, så kände jag att jag i alla fall ville ha mitt första barn innan jag blev 25. Nu har jag som sagt inte ens fyllt 24 (fast jag gör ju det om ett par veckor) och har redan två! Nu för tiden så anses jag väl som en ganska ung mamma, fast förr när mina föräldrar (och mor- och farföräldrar) fick barn var det kanske inte så ovanligt att ha två barn vid den här åldern…

När Novalie var några månader gammal minns jag att jag skrev något inlägg om hur det var att vara mamma. Det handlade väl kort och gott om hur enkelt jag tyckte att det var och hur lätt jag tyckte att det var att anpassa Novalie till rutinerna jag hade innan. Jag ska inte säga att jag tar tillbaka det jag skrev, för det var ju så jag kände just då. Med ett barn, som dessutom inte var så gammalt. Men nu, när jag har två barn, ett som är över ett och ett halvt, och ett som är tre månader, känner jag helt annorlunda. Vissa dagar är jag helt slut (de flesta faktiskt)! Novalie är väldigt beroende (som förmodligen de allra flesta barn) utav sina rutiner. Och även om jag vill rucka på dem ibland för att kunna vara mer flexibel, så känns det inte alltid värt det.

Hur som helst. Två graviditeter har satt sina spår. På min kropp. Det blir nog värre och värre för varje graviditet också kan jag tänka mig (det är väl rätt logiskt kanske). Min kropp har tagit mer stryk efter andra graviditeten (eller kanske är det båda tillsammans). Efter att jag fött Novalie hade jag i princip inte en enda liten bristning. Jag har inte speciellt mycket bristningar nu heller men jag har fått några stycken på ena höften som stör mig enormt. Bortsett från det är jag nöjd med min kropp för att ha fött två barn. Jag var hos läkaren här om dagen (eftersom jag är hypokondriker och tror att jag har cancer hela tiden) och hon kände på min mage och tyckte att den var väldigt liten och hade läkt väldigt bra för att ha fött två barn, och så nyligen.

Den första bilden är jag inte på något sätt stolt över, men så såg jag ut 1-2 dagar efter att jag hade fött Levi. Och den andra bilden är tagen idag, 3 månader efter förlossningen!

Dagens fynd

2014-01-02 18:53:05

Idag har jag varit inne i stan och fyndat på mellandags-rean! Eller ja, allt jag köpte var inte på rea, men jag tyckte ändå att det var fynd! Min syster som är ganska nyinflyttad i Alingsås var förvånad över att alla kläderna i butikerna inte låg på golvet. “Vilken ordning det är här” säger hon när vi kollar efter barnkläder inne på Kappahl. Vi är ju från Göteborg vet ni, och mellandags-rean där finns det inte en chans i helvetet att jag besöker. Kläder och skit ligger överallt, galningar som rycker och fightas om rea-plaggen som om det vore liv och död. Nej, hur man frivilligt kan ge sig in i det kaoset förstår jag inte.

Dagens fynd!

Nyår

2014-01-01 09:06:06

Det nya året firades in hemma hos oss tillsammans med Sofia, Magnus och lilla Vilton. Jag tycker, som säkert många andra, och som jag säkert sagt tidigare, att nyår är överskattat. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt! Kollade på nyhetsmorgon igår morse och man har ju lust att bara spy på det! Dem berättar hur man ska klä sig, vad man ska äta och “hur man ska torka sig i röven”, för att citera Henke. Nej, vi hade ingen lust att att följa råden över hur allt ska vara, utan gjorde en enkel med god middag (visserligen tre-rätters, lite extra vill man ju ha det på nyår, men man behöver ju inte överdriva). Och långklänningen byttes efter ett par timmar ut mot mjukisbyxor för min del…

Gott nytt år!

Försökte få till en bild på mig och barnen. Det var lättare sagt än gjort med Novalie som bara for runt och slängde sig åt alla håll och kanter i sängen. Här är ett resultat…

... och här är ett lite bättre!

Grabbarna firar in det nya året tillsammans!

Nyårs-kyssen!